Primitivo är Italiens svar på Zinfandel, men är det verkligen samma druva? Ja enligt DNA-tester har det faktiskt visat sig vara just samma druva. Nedan presenteras ett gäng härliga exemplar på den italienska stilen.
Primitivo är en blå druvsort (röd vindruva) som framför allt odlas i södra Italien, med Apulien – Italiens klack – som sin hemvist. Druvan är känd för att mogna tidigt på säsongen, vilket också är ursprunget till namnet Primitivo från italienskans primo (den första), en hänvisning till att druvan mognar bland de allra första på året. Tack vare den tidiga mognaden hinner druvorna utveckla hög sockerhalt, vilket i sin tur ger viner med påtagligt hög alkoholhalt och fyllighet.
I viner gjorda på Primitivo hittar man oftast en djup fruktighet med smak av körsbär, plommon, björnbär och kryddor. Stilen är generellt stor och generös; Primitivo skyr subtilitet och bjuder snarare på solmogen kraft. Druvans tunna skal och koncentrerade fruktkött ger intensiv färg och tydliga tanniner i vinet, samtidigt som syran vanligtvis är medelmåttig vilket skapar en mjuk, nästan syltig munkänsla.
Primitivo är i grunden samma druva som Zinfandel i USA, vilket innebär att dessa viner delar många egenskaper, men det finns också intressanta skillnader beroende på odlingsplats och vinmakning – något vi återkommer till längre fram.
Primitivos historia är lika färgstark som vinet självt. Mycket tyder på att druvan härstammar från den adriatiska kustens östra sida. Ursprunget spåras till det forntida Dalmatien (nuvarande Kroatien) för över 2000 år sedan, varifrån illyriska bosättare tog med sig vinrankor till Italiens klack. Enligt legenden var det en lokal präst vid namn Don Francesco Filippo Indellicati som på 1700-talet först planterade Primitivo i Apulien, i trakten av Gioia del Colle. Druvan spreds snabbt i regionen och blev under 1800-talet en av de mest odlade i södra Italien – lika självklar i landskapet som olivlundar och pinjeträd.
Under 1800-talets början tog druvan klivet över Atlanten. Sticklingar av Primitivo hamnade i Kalifornien och kom att kallas Zinfandel av de amerikanska vinodlarna. Under lång tid antogs Zinfandel vara en egen amerikansk druva utan koppling till Europa. Först sent under 1900-talet kunde forskare med hjälp av DNA-teknik avslöja sanningen: Primitivo är genetiskt identisk med Zinfandel, liksom med den gamla kroatiska druvsorten Crljenak Kaštelanski. Denna upptäckt löste en långvarig gåta i vinvärlden och bekräftade Primitivos gamla europeiska rötter. Resultatet? En ny våg av intresse för druvan väcktes på båda sidor av Atlanten i slutet av 1990-talet, och Primitivo/Zinfandel fick en renässans bland vinentusiaster.
Historiskt sett har Primitivo haft en lite undanskymd roll utanför Italien. Under större delen av 1900-talet var Apulien mest känt som en leverantör av starkt, mörkt bulkvinsmaterial – kraftiga Primitivo-viner användes ofta för att “stärka upp” lättare viner från nordligare regioner genom att tillföra färg, tanniner och alkohol. Primitivo blandades alltså in i viner från Toscana och Piemonte för att ge ryggrad åt svagare årgångar. Men i takt med att smakrika, fruktiga rödviner blev trendiga världen över mot slutet av 1900-talet, började Apuliens producenter satsa på att buteljera ren Primitivo på egen hand istället för att sälja den på tank. Idag skrivs druvans namn stolt ut på etiketten – ja, ibland väljer man till och med att märka vinet Zinfandel för exportmarknadens skull.
Den moderna Primitivo-druvan odlas i flera länder, men hjärtat finns i Apulien längst ned på Italiens stövel. Här i det heta medelhavsklimatet utvecklar druvan sin fulla potential och ger fylliga, alkoholrika rödviner med imponerande kraft. Apuliens jordmån och klimat skapar idealiska förutsättningar med sina varma dagar, svala vindar från Adriatiska och Joniska haven, och mark med inslag av röd järnrik jord som hjälper druvan att mogna jämnt trots värmen.
Inom Apulien finns ett par områden som är särskilt kända för högkvalitativ Primitivo. Manduria-distriktet, mitt i Salento-området nära kusten, är kanske mest berömt – här finns appellationen Primitivo di Manduria DOC, etablerad 1974, som står för några av regionens bästa och mest kraftfulla viner. I Manduria odlas även Primitivo för söta starkviner (den sällsynta dolce naturale), men det är framför allt de torra, koncentrerade röda Primitivo-vinerna härifrån som satt området på kartan internationellt.
Längre norrut i Apulien ligger Gioia del Colle DOC, platsen där druvan först fick namnet Primitivo. Tack vare bättre vingårdslägen på högre höjd och modern vinmakning har Gioia del Colle på senare tid visat att “den italienska Zinfandeln” kan mäta sig med de kaliforniska varianterna i kvalitet.
Utöver Manduria och Gioia del Colle odlas Primitivo i större delen av Apuliens vindistrikt, bland annat på den flacka Salento-halvön längst söderut. Trots att landskapet där är platt och homogent, har området fått ett uppsving genom att odlarna dragit nytta av svalkande havsvindar och förbättrad vingårdsskötsel. Resultatet är att fina viner nu produceras över hela Salento, där rätt vingårdslägen i kombination med modern teknik kan ge minnesvärda Primitivo-upplevelser.
Även om Apulien dominerar Primitivo-odlingen så förekommer druvan i mindre omfattning på andra håll. I Italiens grannregioner som Basilicata, Kampanien och Abruzzerna finns små odlingar, liksom på Sardinien, men dessa har inte samma genomslag.
Internationellt har druvans tvilling Zinfandel gjort stor succé i Kalifornien, där vingårdar i Napa, Sonoma, Lodi med flera odlar densamma druva under annat namn. Faktum är att USA länge odlade mer Zinfandel än Italien odlade Primitivo, och Kalifornien betraktas som druvans andra hem.
Utanför Italien och USA finns även odlingar i till exempel Australien och Sydafrika, där vinmakare nyfiket experimenterar med druvans potential. Dessa odlingar är fortfarande små, men Primitivos robusta natur och anpassningsförmåga har gjort att den börjar få fäste även i nya världens vinmarker. Dessutom har Kroatien – ursprungslandet – återplanterat druvan under namn som Tribidrag, så cirkeln är på sätt och vis sluten.
Att hälla upp ett glas Primitivo är lite som att öppna locket till en syltgryta. Doften och smaken exploderar av mogna bär – tänk björnbär, plommon och körsbär – ofta kombinerat med en kryddighet som kan påminna om nymalen peppar eller kanel. Vinerna är fylliga och varma i stilen, med relativt mjuk syra och tanniner som kan vara både generösa och sammetslena på tungan. Det är inte ovanligt att man hittar toner av torkad frukt som fikon eller russin i en Primitivo, tack vare druvornas höga mognad. I vissa fall kan vinerna till och med upplevas ha en liten sötma – trots att de är torra – på grund av den yppiga fruktigheten och höga alkoholen.
Typiska aromer i Primitivo inkluderar förutom mörka frukter även örter, choklad och tobak, särskilt om vinet fått mogna en tid på ekfat. Ekfatslagring kan ge inslag av vanilj, cederträ och rostade toner som ytterligare komplexitet. En ung Primitivo bjuder ofta på primärfruktiga dofter som kan associeras med färska jordgubbar eller plommonkompott, medan en äldre, lagrad Primitivo utvecklar mer jordiga och kryddiga nyanser – som läder, skogsgolv och torkade örter – samtidigt som frukten drar åt det torkade hållet. Det gör att riktigt bra exemplar av Primitivo med några år på nacken kan få en imponerande bredd i smakprofilen.
Ett kännetecken för många Primitivo-viner är den höga alkoholhalten. Det är inte ovanligt med 15-16% alkohol, särskilt i varma årgångar och i distrikt som Manduria. Alkoholen ger en fyllig, värmande känsla och bidrar till vinets kropp, men kan ibland upplevas som eldighet om vinet är obalanserat. De bästa vinerna lyckas dock bära upp alkoholen tack vare djup frukt, ordentliga tanniner och en liten friskhet som ger balans. Primitivo är sällan ett försiktigt eller tunt vin – tvärtom får du räkna med en kraftfull smakupplevelse med lång eftersmak. Trots sin robusta profil kan en välgjord Primitivo upplevas som relativt mjuk, tack vare mogna tanniner och den fruktsötma som rundar av helheten.
Det finns också sötare varianter av Primitivo-viner. I Manduria görs till exempel Primitivo Dolce Naturale DOCG, ett dessertvin där druvorna fått torka lätt på rankan före skörd för att koncentrera socker och smak. Detta vin är naturligt sött och påminner om portvin eller recioto-stil, med russinaktiga toner och hög alkohol – en raritet att prova för den äventyrslystne vinälskaren. Men i huvudsak är Primitivo synonymt med torra, kraftiga rödviner. Och de som smakar dessa viner brukar sällan glömma upplevelsen; en riktigt bra Primitivo kan liknas vid att dyka huvudstupa ner i en kastrull nykokt björnbärs- och plommonmarmelad – intensiv, generös och alldeles underbar.
Även om druvan i sig har en tydlig karaktär, kan vinmakarnas olika angreppssätt resultera i variation i stil. Traditionellt odlades Primitivo i Apulien som lågavkastande alberello (fristående buskvine) under den heta solen, och många producenter fokuserade förr på kvantitet framför kvalitet. Som nämnts blandades mycket Primitivo förr i andra viner istället för att bli eget flaskvin. Vinerna kunde då vara enkla men väldigt kraftiga – “rustika” matviner med strävhet och hög alkohol, ofta utan finess. Vinifieringen skedde i regel i stora gamla fat eller cementtankar, med minimal kontroll på temperatur. Resultatet blev ibland robusta men något oborstade viner som främst såldes lokalt eller anonymt.
Sedan slutet av 1900-talet har dock Apuliens vinmakning genomgått en modern revolution. Generösa EU-bidrag och en ny generation vinmakare ledde till att många lågkvalitativa odlingar revs upp och fokus skiftade mot kvalitet istället för kvantitet. Man började noggrant välja ut bättre lägen för vingårdarna – gärna platser med lite svalare mikroklimat eller god dränering – för att undvika övermogna druvor och obalanserad alkohol. Skördeuttagen sänktes kraftigt; istället för ett hav av druvor siktade man på färre klasar med högre koncentration. Samtidigt tog moderna vinifikationstekniker plats i källarna: temperaturkontrollerad jäsning för att bevara frukt, kortare maceration om man ville mjukare tanniner, och en mer genomtänkt användning av ek.
Idag kan man grovt sett dela in Primitivo-vinerna i två stilar. Den ena är den fruktiga, mjuka stilen som är tänkt att drickas relativt ung. Dessa viner jäser oftast på ståltank eller använda ekfat för att behålla maximal frukt, och de får kanske en kort tid på fat eller ingen alls. Resultatet blir Primitivo-viner med låg strävhet, lena tanniner och yppig fruktighet – fullpackade med smaker av färska bär (björnbär, jordgubbar, fikon) och med kryddiga toner av peppar och kanske lite lakrits. De är mjuka i munnen och tillgängliga tidigt, ofta med en något lägre tanninstruktur, vilket gör dem populära hos många vinälskare som besöker Apulien och vill dricka vinet ungt och friskt. Sådana viner är utmärkta “grillviner” och passar bra till enklare rätter – fokus ligger på omedelbar njutning.
Den andra stilen är mer strukturerad och komplex, där vinmakaren strävar efter en lagringsduglig Primitivo med djup och tanninrik ryggrad. För att uppnå detta använder man ofta druvor från äldre vinstockar (gamla bush vines med naturligt låg avkastning) och låter vinet mogna längre tid på ekfat, ibland nya fat av amerikansk ek som kan ge vaniljtoner och tydlig fatkaraktär. Dessa viner har en mer robust tanninstruktur och kan kännas något knutna eller strama i ungdomen, men belönar lagring. Efter några år på flaska rundas tanninerna av och vinet utvecklar ett mer nyanserat aromspektrum – här kan toner av skogsgolv, läder och örter framträda som ett lagrat komplement till den fortfarande rika mörka frukten. I sina bästa stunder når sådan Primitivo en komplexitet och elegans som gör att den kan mäta sig med Italiens ädlaste druvor som Sangiovese och Nebbiolo. Flera ambitiösa producenter i Apulien satsar idag på denna mer seriösa stil för att lyfta Primitivos anseende ytterligare.
Utöver dessa huvudspår finns det förstås variationer och innovation. En del vinmakare experimenterar med att delvis torka druvorna före jäsning (inspirerat av Amarone-metoden) för att skapa extra koncentrerade Primitivo-viner med fyllig sötfruktighet. Andra blandar Primitivo med lokala druvsorter som Negroamaro för att balansera upp syran eller tanninerna i cuvéer. Men oavsett metod är målet detsamma: att tämja och förfina druvans vilda, rika uttryck utan att tappa dess inneboende charm. Modern teknik och traditionell kunskap går hand i hand i Apulien idag, och resultatet är att vinvärlden får njuta av Primitivo i många skepnader – från lättillgängliga “sol-viner” till komplexa lagringsprojekt.
En av Primitivos stora förtjänster är hur väl dessa smakrika viner gifter sig med mat. Den fylliga kroppen, höga alkoholen och fruktsötman gör att Primitivo står upp mot kraftiga rätter och fetare såser, samtidigt som kryddigheten och de jordiga inslagen kan spegla många rustika maträtter. Här följer några inspirerande matmatchningar att prova med Primitivo:
• Grillat rött kött (biff, lamm, vilt): Köttets saftighet och sälta passar utmärkt med en robust Primitivo. Vinets fruktiga och kryddiga karaktär står emot grillade smaker, och de höga tanninerna skär genom fett och proteiner i exempelvis en grillad biff eller lammkotlett. En klassisk kombination är lammgryta eller lammstek med örter – vinets kraft och örtkryddiga nyanser harmonierar fint med lammets smak.
• Mustiga grytor och långkok: Tänk boeuf bourguignon, viltgryta eller en kryddig tomatbaserad gryta. Primitivo älskar rätter som puttrat länge och utvecklat djupa smaker. Sötman i vinet kan spegla sötman i rostade rotfrukter eller karamelliserad lök, och kryddigheten förstärker exempelvis en mustig chili eller curry. En italiensk oxgryta med tomat och örter får ett fint lyft av Primitivos frukt och syra.
• BBQ och rökiga såser: Tack vare sin inneboende fruktsötma är Primitivo fantastiskt till barbecue. Rätter glaserade med barbequesås, ribs med sötstark marinad eller pulled pork med rökig sås matchar vinets profil perfekt. Den lite söta, mogna bärsmaken i vinet går hand i hand med honungsglazen på grillen och tanninerna hjälper till att rengöra gommen mellan tuggorna. Prova en Primitivo nästa gång du tänder grillen – det kan bli en ny favorit till hamburgaren eller revbenen.
• Pasta med tomatsås & pizza: Apulien är i hjärtat av Italien, så det är inte förvånande att lokala maträtter också trivs med Primitivo. En mustig Spaghetti Bolognese, Lasagne al Forno eller Pasta al Forno med tomatsås och ost fungerar utmärkt – vinets syra och frukt balanserar tomatsåsens syrlighet och sötma.
• Kryddstarka och exotiska rätter: Överraskande nog kan Primitivos fruktighet och milda syra funka fint även till viss asiatisk mat. Rätter som har både sötma och hetta – exempelvis kinesisk kryddig bbq – kan matcha bra eftersom vinets sötaktiga frukt dämpar hettan samtidigt som tanninerna ger struktur. Här får man dock välja en Primitivo med viss restsötma eller extra fruktsöt stil för bäst resultat. Det är en udda men härlig match för den vågade.
• Lagrade ostar: När måltiden övergår i ostbricka står Primitivo stadigt kvar på bordet. Hårda, lagrade ostar som cheddar, parmigiano eller vällagrad gouda klarar vinets kraft och framhäver dess frukt. Sältan i osten balanserar vinets sötma och alkoholen löser upp ostens feta textur. Undvik dock alltför milda ostar – de kan bli överkörda av Primitivos intensitet. Satsa hellre på smakrika ostar där vinets fyllighet blir en partner istället för en fiende.
Grundregeln är att matcha kraft med kraft – Primitivo trivs med mat som har mycket smak. Vinets frukt och alkohol kan också hantera viss hetta och sötma i maten bättre än många stramare viner.
Primitivos popularitet och uppsving
Det är fascinerande att se hur Primitivo gått från att vara en lokal arbetshäst till att bli en internationell stjärna på vinhyllan. Under flera decennier var druvan relativt okänd för konsumenter utanför Italien. Men efter DNA-upptäckten som kopplade samman Primitivo med den trendiga kaliforniska Zinfandeldruvan, ökade nyfikenheten markant. Plötsligt hade Apulien en druva med en spännande story: “Italiens Zinfandel” – det lät lockande för vinpubliken. Samtidigt sammanföll detta med ett globalt sug efter fylliga, fruktdrivna viner (tänk Amarone, australiensisk Shiraz, kalifornisk Cab), vilket gjorde att Primitivo låg helt rätt i tiden.
Sedan slutet av 1990-talet och in på 2000-talet har populariteten för Primitivo skjutit i höjden. I Apulien har man börjat marknadsföra vinerna internationellt under druvnamnet, något som tidigare var ovanligt. Som nämnts skriver producenterna numera ofta ”Primitivo” på etiketten – och för export till exempelvis USA eller Nordeuropa händer det att man till och med använder namnet Zinfandel, eftersom det redan är bekant för många konsumenter. Denna smarta marknadsföringsstrategi har hjälpt vinerna att få uppmärksamhet i butiker och på restauranger långt utanför Italiens gränser.
Ett annat skäl till uppsvinget är att kvaliteten på Primitivo-vinerna har förbättrats dramatiskt de senaste 20 åren. När Apuliens vinrykte steg, började internationella vinkritiker och sommelierer få upp ögonen för hur bra en Primitivo kan smaka när den görs omsorgsfullt. Priser och utmärkelser har inte låtit vänta på sig – plötsligt dök Primitivo-viner upp med höga poäng i vintidningar och på topplistor över prisvärda fynd. Kombinationen av hög kvalitet och oftast rimligt pris (Apulien är fortfarande billigare än t.ex. Toscana att producera vin i) gjorde att många vinälskare fick upp ögonen för druvan.
Idag är Primitivo en av de mest populära italienska druvsorterna på exportmarknaden. I länder som Sverige finns ett stort utbud av Primitivo-viner i olika prisklasser, och vinerna får ofta hög kundbetyg för sin fylliga smak. Primitivo har kort sagt gått från att vara en doldis till att bli en publikfavorit. Druvans framgångssaga visar hur kombinationen av vetenskap (DNA-upptäckten), förändrad vinmakning och träffsäker marknadsföring kan ge nytt liv åt en klassisk druva. Och med det momentum som finns nu, verkar Primitivo vara här för att stanna som en stark profil i vinvärlden.
Primitivo och Zinfandel är två namn på samma druva – men hur lika är vinerna egentligen? Här är en snabb jämförelse av likheter och skillnader mellan en italiensk Primitivo och en kalifornisk Zinfandel:
• Genetik och ursprung: Rent biologiskt är det ingen skillnad – analyser visar att Primitivo och Zinfandel är genetiskt identiska och båda härstammar från samma kroatiska urmoder. Druvsorten kom till Kalifornien via Europa och fick där namnet Zinfandel, men i grunden handlar det om samma vindruva med samma DNA. Detta innebär att potentialen i frukt och socker är likartad, och en Zinfandel-druva i Kalifornien uppför sig agronomiskt ungefär som en Primitivo i Apulien.
• Klimat och smakprofil: Trots den genetiska likheten kan terroir och klimat ge skillnader i smak. I Kalifornien, där solen också skiner starkt men nätterna kan vara svalare i vissa områden, blir Zinfandelviner ofta mycket fruktiga, nästan syltiga, med tydliga toner av björnbär, plommon och ibland en hint av peppar. Italiensk Primitivo från Apulien tenderar däremot att ha en jordigare och kryddigare framtoning, ofta med fastare struktur och något mindre sötfruktig karaktär. Man skulle kunna säga att Zinfandel smakar sol och frodig frukt, medan Primitivo adderar ett stänk av Medelhavets örter och jord.
• Vinifiering och stiluttryck: I USA experimenterade vinindustrin med Zinfandel och skapade på 1970-talet en söt rosévariant kallad White Zinfandel, som blev enormt populär som lättsamt sommarvin. Denna stil saknar motsvarighet i Apulien – italiensk Primitivo vinifieras nästan uteslutande till rödvin (samt något sött starkvin) och inte som rosé i någon större skala. Å andra sidan gör Apulien en traditionell söt röd Primitivo (Dolce Naturale) vilket är ovanligt i Kalifornien. Generellt sett är alkoholhalterna höga i båda stilar, men kalifornisk Zinfandel kan i vissa fall jäsa ut något torrare eller lämnas med lite restsötma beroende på stil, medan Primitivo oftare är helt torr men kan upplevas sötare tack vare frukten. Båda varianterna kan vara både unga och kraftfulla eller ekfatslagrade och komplexa – det beror mer på vinmakarens intention än på druvnamnet på etiketten.
• Kulturell status: Zinfandel har kallats Kaliforniens signaturdruva, en symbol för det amerikanska vinundret i Napa och Sonoma, medan Primitivo nu seglat upp som Apuliens stolthet i Italien. I Kalifornien har Zinfandel odlats så länge (sedan 1800-talet) att den fått status av inhemsk druva, och gamla “old vine Zins” vördas av vinkännare. I Apulien har Primitivo historiskt setts som en arbetshäst men har på senare tid fått ett kvalitetsskjuts och en image-boost. Båda druvorna/druvnamnen bär alltså på stolthet men i lite olika sammanhang: en flaska Zinfandel kan för amerikanen signalera kalifornisk tradition, medan en Primitivo för italienaren framhäver Apuliens terroir och matkultur.
Sammanfattningsvis: Primitivo och Zinfandel är två sidor av samma mynt. Älskar du det ena, finns det goda chanser att du även uppskattar det andra. Skillnaderna ligger främst i regionala uttryck och vinmakningsfilosofi – ett kaliforniskt zin och ett apuliskt primitivo kan ha olika accent, men de delar druvans generösa frukt, höga alkohol och kryddiga charm. För en vinentusiast är det en spännande övning att jämföra en Zinfandel och en Primitivo sida vid sida och upptäcka både släktskapen och nyansskillnaderna.
109kr
149kr
139kr
199kr
119kr
159kr
749 kr
899 kr
129kr
179kr
119 kr
129kr
149kr
129kr
179kr
Vinprenumeration
Vinlådor
Topplista
Nyheter
Lagertömning
Presentkort
