Bordeaux

Bordeaux-viner kommer från departementet Gironde i sydvästra Frankrike. Det är ett av världens största och mest betydelsefulla vinområden, med cirka 120 000 hektar vingårdar och en produktion på runt 900 miljoner flaskor årligen. Regionen omfattar över 60 olika appellationer och mer än 8 500 producenter, vilket möjliggör en stor mångfald av vintyper. Trots denna bredd är Bordeaux mest känt för sina exklusiva röda viner lagrade på ekfat, som utgör omkring 85–90 % av produktionen. Bordeaux-blenden (ofta baserad på cabernet sauvignon och merlot) har blivit en förebild för vinmakare i många andra regioner, bland annat i Napa och Sonoma i Kalifornien. En mindre del av produktionen i Bordeaux utgörs av torra vita viner, liksom söta dessertviner, mousserande viner (crémant) och roséviner – mångfalden är stor i denna prestigefulla vinregion.

Historia

Bordeaux var ett centrum för vin redan under romartiden; man tror att vin odlades i området så tidigt som på 100-talet e.Kr. Vinodlingen gick dock tillbaka under folkvandringstiden och dog i stort sett ut vid Romarrikets fall. Ett avgörande år för regionen blev 1152, då hertiginnan Eleonora av Akvitanien gifte sig med greve Henrik Plantagenet (senare Englands kung Henrik II). Akvitanien – med Bordeaux som huvudort – kom under engelsk överhöghet, och Bordeaux njöt därefter av en gyllene era med exportmonopol till England som varade fram till hundraårskrigets början. Under denna period blev det ljusa röda vinet claret (från franskans clairet) stilbildande för Bordeaux. Ordet claret lever kvar än idag som det engelska ordet för rött Bordeauxvin, ett arv från de viner som på medeltiden var ljusare i färgen. Vinhandeln avtog under krigstiderna men fick nytt liv på 1600-talet tack vare holländska handelsmän som dränerade de sumpiga markerna i Médoc, planterade vinstockar och förbättrade vinframställnings- och transportmetoder. Holländarnas insatser lade grunden till flera av de vingårdar som senare skulle bli världsberömda.

Dagens Bordeaux-vin tar form

1700-talet var ett blomstrande århundrade för handel och sjöfart i Bordeaux. Den växande framgången skapade en lokal överklass som köpte upp slott och vingårdar i regionen. Under denna period tog exporten fart av de lagringsdugliga röda viner som vi idag förknippar med Bordeaux. Vid världsutställningen i Paris 1855 lät Napoleon III införa det officiella klassifikationssystemet (se mer nedan), vilket ytterligare ökade kvalitet och anseende på Bordeauxvinerna. Slutet av 1800-talet blev dock en svår tid: vingårdssjukdomar som mjöldagg och den förödande vinlusen phylloxera drabbade området hårt. Lösningen blev att ympa in europeiska druvsorter på resistenta amerikanska rotstockar, vilket räddade vinodlingen från undergång. Trots detta tog det ända fram till efter andra världskrigets slut innan Bordeaux fullt ut återhämtade sig som vinregion. Under efterkrigstiden dalade kvaliteten, och förfalskningar av Bordeauxviner förekom frekvent. Vändpunkten kom med det franska appellationssystemets tillkomst 1936 (AOC/AOP), som lade grunden för en ny kvalitetsinriktning som sedan dess fortsatt att driva Bordeaux framåt. Från mitten av 1900-talet och framåt – inte minst med den hyllade årgången 1982 – har regionen successivt moderniserats och återtagit sin position som producent av några av världens främsta viner.

Klimat

Namnet Bordeaux kommer från franskans au bord de l’eau, som betyder ”vid vattnet”. Närheten till vatten – Atlanten i väster och de två floderna Dordogne och Garonne som möts i Gironde-estuariet – ger ett utpräglat maritimt tempererat klimat. Somrarna är varma och långa, höstarna ofta soliga och vintrarna milda, medan luftfuktigheten generellt är hög. Skogspartier längs kusten skyddar vinodlingarna från Atlantens kraftiga vindar. Den årliga variationen i väder är dock stor. Perioder av hög nederbörd eller fukt kan följas av torrår, och odlarna riskerar ibland frost om våren eller hagelstormar under odlingssäsongen. Detta nyckfulla väder gör att årgångsvariationerna i Bordeaux blir betydande – vissa år erbjuder optimala förhållanden, medan andra är mer utmanande. Just klimatets variation mellan olika år är en av huvudförklaringarna till att Bordeaux-årgångarnas kvalitet kan skilja sig markant åt.

Kända distrikt och appellationer i Bordeaux

Bordeaux delas ofta in i flera underregioner med egna appellationer. Nedan följer några av de mest kända distrikten och vinerna från respektive område.

Médoc

Det mest välkända distriktet i Bordeaux är halvön Médoc, som ligger norr om staden Bordeaux utmed Gironde-estuariets västra strand. Médoc delas i praktiken upp i norra Médoc och den mer berömda södra delen Haut-Médoc. I Haut-Médoc finns byappellationer som Pauillac, Margaux, Saint-Estèphe och Saint-Julien – hemvist för några av världens mest ansedda röda viner. Viner från Médoc (framförallt i de främre appellationerna) är oftast cuvéer med tonvikt på cabernet sauvignon, vilket ger kraftfulla, tanninrika viner med stor lagringspotential. Jordmånen i Médoc domineras av grus och sand som dränerar väl och lagrar solvärme – idealiskt för den sent mognande cabernet-druvan. Här hittar vi fyra av de fem berömda ”Premier Cru”-slotten: Château Lafite Rothschild, Château Latour, Château Margaux (samt Château Mouton Rothschild som ligger i Pauillac men kom med på listan 1973). Médoc är med andra ord själva hjärtat för klassisk röd bordeaux.

Graves

Söder om staden Bordeaux ligger distriktet Graves, uppkallat efter sin grusiga jord (graves betyder grus på franska). I den norra delen av Graves – idag känd som appellationen Pessac-Léognan – görs både eleganta röda och fylliga vita viner. Ett exempel är Château Haut-Brion (i dag en del av Pessac-Léognan), som är det enda slott utanför Médoc som klassades som Premier Cru 1855. I Graves finns även den berömda söta appellationen Sauternes (samt närliggande Barsac) där dessertvinerna framställs. Generellt tenderar de röda vinerna från Graves att vara något lättare i kroppen än Médoc-vinerna, ofta med en aning mjukare tanniner och inslag av mineral och tobak i smaken. Graves är också känt som den historiska vaggan för torr vit bordeaux – här odlas sémillon och sauvignon blanc som blir till några av regionens bästa ekfatslagrade vita viner.

Pomerol och Saint-Émilion

Saint-Émilion är både en medeltida by och en berömd vinappellation på Bordeaux östra strand, känd för sina kalkstensgrottor och världsberömda vingårdar.

På den östra sidan av floden Dordogne ligger distrikten Pomerol och Saint-Émilion, epicentrum för högklassiga högra stranden-viner. Här dominerar druvan merlot i vingårdarna, ofta i samspel med cabernet franc. De röda vinerna från Pomerol och Saint-Émilion är vanligtvis fylliga men mjukare i stilen än vänstra strandens viner – de bjuder på rik frukt (plommon, körsbär) och sammetslena tanniner. Pomerol är det minsta av de klassiska distrikten men fick under mitten av 1900-talet ett rykte som en av Bordeaux mest prestigefyllda appellationer. Ett enda slott, Château Pétrus, satte Pomerol på kartan internationellt och anses än idag som en symbol för kvalitet utan officiell klassificering. Saint-Émilion, å sin sida, omger den pittoreska medeltidsstaden med samma namn (en UNESCO-världsarvsstad). Appellationen Saint-Émilion har både kalkstensplatåer och lerjordar, vilket ger viner med fin struktur och aromatisk komplexitet. Här finns ett eget klassifikationssystem (infört 1955) där toppslotten tituleras Premier Grand Cru Classé – bland de mest berömda är Château Cheval Blanc och Château Ausone.

Utöver ovan nämnda områden består Bordeaux av flera andra mindre distrikt och satellit-appellationer, till exempel Entre-deux-Mers (området "mellan de två haven", dvs mellan Dordogne och Garonne) som främst är känt för torra vita viner, samt Côtes de Bordeaux-appellationerna som omfattar ett flertal kvalitativa men mindre kända vinområden på både östra och västra sidan av Gironde. Tillsammans bidrar dessa områden till den rika paletten av viner som Bordeaux erbjuder.

Skillnader mellan östra och västra stranden

Man brukar som nämnt dela in Bordeaux i två huvudområden: västra stranden (rive gauche) och östra stranden (rive droite), med Gironde-mynningen som skiljelinje. På västra stranden, där Médoc och Graves ligger, dominerar cabernet sauvignon i vingårdarna och vinerna är oftast blandningar med hög andel cabernet. Detta ger kraftfulla, tanninrika och strukturerade röda viner med lång livslängd. På östra stranden, i områden som Pomerol och Saint-Émilion, är merlot den främsta druvan. Vinerna här blir generellt mer fruktiga, mjuka och tidigare drickmogna tack vare merlotdruvans lena tanniner. Cabernet franc spelar också en viktig roll på östra sidan och bidrar med aromatisk fräschör och elegans. Mellan de två stränderna breder Entre-deux-Mers ut sig, där jordarna passar utmärkt för odling av gröna druvor som sauvignon blanc – följaktligen är området mest känt för krispiga vita viner. Skillnaderna mellan öst och väst i Bordeaux är alltså både geografiska och stilmässiga: den ena sidan producerar fylliga lagringsviner på cabernet i grusjordar, den andra sidan silkeslena merlotviner från lera och kalksten.

Jordmån

Bordeaux har en ovanligt stor variation av jordmåner för att vara en enda vinregion. Generellt är jordarna näringsfattiga men mineralrika – en förutsättning som ofta gynnar vinodling av hög kvalitet. I Médoc utgörs jorden huvudsakligen av djupa gruslager blandat med sand, särskilt i de södra delarna nära floden. Längre norrut i Médoc förekommer även inslag av lera. Gruset är en nyckel till Médocs framgång: det dränerar bort överflödigt regn i det fuktiga klimatet och lagrar solvärme under dagen som avges till rötterna under de svala nätterna, vilket hjälper de sena druvsorterna (som cabernet sauvignon) att mogna fullt ut.

I Graves – vars namn ju betyder grus – återfinns också grusiga jordar i norr (Pessac-Léognan), ofta blandade med sand. Söderut i Graves övergår jordmånen till en mer komplex blandning med kalksten, sand och lera. Kalkstenen i vissa delar bidrar med god vattenhållning för vinstockarna och ger vinerna fin syra och mineralitet, inte minst i de vita vinerna från Graves.

På östra stranden (rive droite) är jordmånen ett lapptäcke av olika element. Generellt dominerar lerjordar och kalksten i Saint-Émilion och omnejd, vilket är en svalare jordmån än gruset i Médoc. Leran behåller fukt och gör att merlot trivs utmärkt här. I appellationen Pomerol består jorden till stor del av tung lera (kallad crasse de fer när den är järnrik), med vissa fickor av grus och sand. Denna unika lerrika jord i Pomerol anses ge merlotdruvan extra koncentration och karaktär – något som märks i vinernas djupa färg och rika textur. Sammanfattningsvis kan man säga att västra stranden präglas av varma, grusiga jordar perfekta för cabernet, medan östra strandens lera och kalksten gynnar merlot och cabernet franc. Jordmånens variation bidrar starkt till de skilda stilarna hos Bordeaux viner.

Röd bordeaux

• • Karaktär: Medelfylliga till fylliga röda viner med kraftfulla tanniner och nyanserade aromer.

• • Färg: Djupt rubinröda färgtoner med blåaktiga inslag i ungdomen.

• • Doft: Svarta vinbär, mogna plommon, örter, cederträ, blyertspenna, tobak och rostade ekfat är typiska doftinslag.

• • Smak: Alltid torra viner med medelhög till hög syra, koncentrerad mörkbärig frukt, markerade tanniner och en lång, elegant eftersmak.

I Bordeaux får de finaste röda vinerna ofta mogna på franska ekfat, vilket ger ytterligare komplexitet i form av vanilj, kaffe och kryddiga toner. Vinerna är vanligtvis blandviner där flera druvsorter samspelar för att skapa balans och komplexitet. En klassisk Bordeaux-blandning består huvudsakligen av cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc, med mindre inslag av övriga tillåtna druvor. De bästa exemplaren av röd bordeaux kan utvecklas fantastiskt med lagring – toppvinerna når sin fulla potential först efter 10–20 års flasklagring (eller mer), då strävheten mjuknat och de olika aromerna smält ihop. Samtidigt finns det gott om enklare röda Bordeauxviner som är mjukare och gjorda för att drickas unga.

Druvor som används i röd bordeaux

• • Cabernet sauvignon – Ger struktur och kraft med sina tydliga tanniner och aromer av svarta vinbär, cederträ och ibland en ton av blyertspenna. Druvan mognar sent och trivs i varma, väldränerade jordar som de grusrika markerna på västra stranden. Cabernet sauvignon utgör ofta ryggraden i blandningarna från Médoc och Graves.

• • Cabernet franc – En nära släkting till cabernet sauvignon men mindre sträv och något lättare i kroppen. Cabernet franc bidrar med rödbäriga aromer (hallon, jordgubbar) och örtiga, gräsiga toner. Den mognar tidigare än cabernet sauvignon och föredrar lite svalare förhållanden – därför trivs den utmärkt på östra stranden. I Saint-Émilion kan cabernet franc utgöra en betydande del av blenden och ge elegans åt vinet.

• • Merlot – Bordeaux mest planterade druvsort, särskilt dominerande på högra stranden. Merlot mognar tidigt och gillar fuktigare, svalare jordar som lerrika marker. Den ger fylliga, fruktiga viner med mjukare tanniner och smak av plommon, körsbär och ibland choklad. Merlot används ofta för att runda av och ge kropp åt vinerna – i blandningar balanserar den cabernetdruvornas strävhet med sin fruktighet och alkohol.

Utöver dessa tre huvudsakliga blå druvor odlas även små mängder petit verdot, malbec och carménère i Bordeaux, vilka kan ingå i blandningarna i begränsad omfattning. Petit verdot bidrar med djup färg och kryddighet (används mest i Médoc), malbec ger mörk frukt och mjuka tanniner (numera sällsynt i Bordeaux), och carménère – en nästan utdöd Bordeauxdruva – kan ge en kryddig örtighet om den används. Tillsammans ger druvpaletten vinmakarna möjlighet att varje år skräddarsy en optimal blandning utifrån skörden.

Mat som passar till röd bordeaux

Röda bordeauxviner, särskilt de tanninrika från västra stranden, kommer bäst till sin rätt med mat som kan möta vinets struktur. Klassiska kombinationer är nötkött och lamm – till exempel en örtmarinerad lammstek eller en entrecôte med béarnaisesås – där vinets strävhet balanserar köttets proteiner. Viltkött (hjort, rådjur) och anka, gärna i mustiga grytor eller med fylliga såser, gifter sig också väl med komplexiteten hos en lagrad Bordeaux. Krämiga och feta såser eller gratänger kan rundas av av vinets syra och tanniner. Även lagrade hårdostar som Comté, Gruyère eller en vällagrad Cheddar är utmärkta till kraftfull bordeaux – vinets nötiga fattoner och svarta vinbärsfrukt harmonierar med ostens sälta och umami.

Vit bordeaux

• Karaktär: Medelfylliga till fylliga torra vita viner med frisk syra, tydlig struktur och nyanserade aromer.
   
• Färg: Klar, oftast ljust gul färg, ibland med gröngula toner i ungdomen.
   
• Doft: Gröna äpplen, citrusfrukter (citron, grapefrukt), krusbär och svartvinbärsblad är vanliga aromer från sauvignon blanc. Sémillon bidrar med inslag av honung, bivax och blommighet, särskilt med någon mognad. Fatlagrade vita bordeauxer kan också ha toner av vanilj, nötter och rostat bröd.
   
• Smak: Torr smakprofil med medelhög till hög syra. Frukten drar mot mogen gul frukt (päron, persika) kombinerat med örtiga och blommiga nyanser. Ekfatslagrade varianter har ofta en krämigare textur och rostade toner, och eftersmaken är lång och nyanserad.
   

De vita vinerna i Bordeaux görs ofta som blends av flera druvsorter, främst sémillon och sauvignon blanc samt en skvätt muscadelle. Ofta jäser eller lagras de på ekfat, vilket ger fylligare kropp och ökad lagringsduglighet – de bästa vita bordeauxvinerna kan utvecklas positivt i 5–10 år eller mer. Stilen varierar från lätta, ståltankslagrade viner (framförallt i Entre-deux-Mers och generiska Bordeaux AOC) till rika, fatjästa vita viner (framförallt i Pessac-Léognan/Graves) med stor komplexitet. På senare år har intresset för högklassig vit bordeaux ökat, inte minst tack vare att flera kända rödvinsproducenter numera även satsar på exklusiva vita viner.

Vanliga druvor i vitt bordeauxvin

• • Sémillon – Den mest odlade gröna druvan i Bordeaux, basen i många vita blandningar. Sémillon ger relativt fylliga viner med mjuk syra och smaker av citron, moget äpple, honung och ibland vax eller nötter. Druvan är också mycket mottaglig för ädelröta och därför huvudkomponent i de söta Sauternes-vinerna. I torra vita viner bidrar sémillon med kropp, textur och lagringspotential.

• • Sauvignon blanc – En aromatisk druva med hög syra, som skänker friskhet och fruktighet åt vinet. Typiska aromer är krusbär, citrus, nässlor och svartvinbärsblad. I Bordeaux blandas sauvignon blanc nästan alltid med sémillon; ensam kan den ge lite tunnare viner, men i kombination ger den doftlyft och syra. Ofatad sauvignon blanc från Entre-deux-Mers eller enklare Bordeaux AOC är krispig och blommig; fatad sauvignon (ofta från Pessac-Léognan) blir rikare och mer komplex.

• • Muscadelle – En mindre vanlig grön druva i Bordeaux, som dock ingår i små mängder i både torra vita och söta viner. Muscadelle (namnet till trots ej närmare släkt med Muscat) ger viner med uttalat blommig doft – man hittar toner av jasmin, fläder, aprikos och honung. Den har låg syra och används sparsamt (kanske 5–10%) för att ge aromatisk komplexitet.

Mat som passar till vit bordeaux

Torra vita bordeauxviner finns i två huvudsakliga stilar – med eller utan fatlagring – och matmatchningen kan anpassas därefter. En fyllig, fatlagrad vit Bordeaux (till exempel en ekad Pessac-Léognan) har rikare smak och rundare textur, vilket gör att den står upp mot smakrik mat: prova till eleganta fiskrätter med smöriga såser (som sjötunga Walewska), till helstekt kyckling eller annan fågel med gräddig sås, eller till mildare rätter av kalv och fläsk. Krämiga svamprätter, tryffelrisotto eller lagrade hårdostar är också utmärkta kombinationer – fattonerna i vinet speglar de nötiga och rika smakerna i maten.

En ofatad, frisk vit Bordeaux (ofta baserad på sauvignon blanc) trivs i sällskap med lättare rätter. Skaldjur och fisk – från ostron och räkor till grillad abborre eller ugnsbakad lax med citron – kommer att lyfta vinets friska syra och citrusaromer. Getostar och syrliga färskostar (som chèvre eller feta) är en klassisk kombination med sauvignon blanc-typer tack vare att ostens syra och sälta harmonierar med vinets aromatiska profil. Även sallader med örter, sparris eller citrusdressing kan passa fint, då vinets gröna toner matchar örterna. Generellt gäller att de vita vinerna från Bordeaux, särskilt de friskare exemplaren, lämpar sig väl som aperitif-viner och till elegantare maträtter där man vill ha fräschör och balans.

Dessertviner från Bordeaux

• • Karaktär: Fylliga, ljuvligt söta viner med intensiv aromatik och inslag av ekfat.

• • Färg: Djup gyllengul till bärnstensfärgad, mörknar mot orange med ålder.

• • Doft: Mycket komplex doftbild – torkade aprikoser, acaciahonung, saffran, vanilj, mandelmassa/marsipan, kryddor som kanel och muskot, samt syltad citrus är vanliga aromer.

• • Smak: Uttalat söt smak balanserad av hög syra. Mogen tropisk frukt, aprikos, apelsinskal och honung möter kryddighet från ädelrötan. Eftersmaken är lång, sirlig och elegant, ofta med toner av botrytis (svampiga/honungsartade nyanser).

Bordeauxs berömda söta viner kommer framförallt från regionerna Sauternes och Barsac söder om staden Bordeaux, belägna på östra sidan av Garonne. Här uppstår på hösten ett unikt mikroklimat med dimmiga morgnar och soliga eftermiddagar, vilket gynnar utvecklingen av ädelröta (Botrytis cinerea) på druvorna. Ädelrötan får druvorna (främst sémillon, samt inslag av sauvignon blanc och muscadelle) att skrumpna och koncentrera sitt socker och sina syror. Resultatet blir mycket söta, koncentrerade muster som jäses till gyllene dessertviner. Sauternes-vinerna kombinerar intensiv sötma med frisk syra på ett sätt som ger en fantastisk balans. Aromerna är komplexa och utvecklas ytterligare vid flasklagring – de finaste årgångarna av Sauternes kan lagras i 50 år eller mer utan att tappa fräschör. Samtidigt är de ofta njutbara även unga, då i en mer blommig och fruktig stil.

Tillverkningen av Sauternes är arbetsintensiv: plockningen sker för hand i flera omgångar (s.k. tries successives) för att endast de ädelrötade druvorna ska tas. Avkastningen är extremt låg, vilket bidrar till de söta vinernas höga pris. Men för den som smakat ett moget Sauternes från en topproducent – t.ex. Château d’Yquem (det enda vinet i Sauternes med klassificeringen Premier Cru Supérieur) – är upplevelsen unik: ett gyllene, nektarlikt vin med lager på lager av smak. Andra närliggande appellationer för söta viner är bland andra Loupiac, Cadillac och Sainte-Croix-du-Mont på andra sidan Garonne; dessa viner görs på liknande sätt men är ofta något lättare och mindre komplexa.

Mat som passar till söta bordeauxviner

De ädelsöta vinerna från Bordeaux är utmärkta att dricka för sig själva som en meditativ avslutning på en måltid, men de kan även kombineras med mat på kreativa sätt. En klassisk matchning är foie gras eller andra feta patéer – sötman och syran i vinet skär genom det feta och skapar en fin balans. Ädelmögliga ostar som Roquefort (stark grönmögelost) är en berömd kombination med Sauternes: ostens sälta och skärpa mildras av vinets sötma och aromerna av honung och torkad frukt i vinet lyfter ostens smaker. Även dessertbordet har glädje av Sauternes & Co – frukt- och nötdesserter som aprikospaj, tarte tatin med äpple, eller mandelkaka kan harmoniera väl. En len crème brûlée med vanilj är en annan utsökt partner, där vinets vanilj- och karamelltoner speglar dessertens smaker. Att tänka på är att desserten inte bör vara sötare än vinet – Sauternesvinets friska syra gör att det ofta upplevs mindre sött än många tunga efterrätter, så håll desserten relativt lätt och gärna med inslag av frukt eller nötter för bästa resultat.

Rosé- och mousserande viner i Bordeaux

Utöver rött, vitt och sött producerar Bordeaux även rosévin samt mousserande vin – om än i relativt liten skala. Bordeaux Rosé görs på de klassiska blå druvorna (framförallt merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc) som fått kort skalkontakt. Vinet är ljust laxrosa till färgen, torrt och fruktigt med toner av röda bär. Det finns även en lokal specialitet kallad Bordeaux Clairet, som kan beskrivas som ett mellanting mellan rött och rosé. Clairet är mörkare rosa (nästan ljusrött) och får längre skalkontakt än vanlig rosé, ofta via saignée-metoden (man tappar av en del must från rödvinsjäsen). Resultatet blir ett kraftigare och fylligare rosévin. Historiskt anses clairet vara nära besläktat med de ”lättare röda” viner som på medeltiden exporterades till England och gav upphov till termen claret. Idag är Bordeaux Clairet en egen appellation för dessa mörkrosa viner. Rosévinerna från Bordeaux dricks vanligen unga och svala, och de lämpar sig utmärkt som aperitif eller till somriga rätter som sallader, charkuterier och grillad fisk.

När det gäller mousserande vin bär Bordeauxproduktionerna beteckningen Crémant de Bordeaux. Denna appellation skapades 1990 för att officiellt erkänna regionens bubbelviner. Crémant de Bordeaux framställs med traditionell metod (samma metod som i Champagne, med en andra jäsning i flaskan). Druvorna som används är desamma som för stilla viner: vit Crémant görs huvudsakligen på sauvignon blanc, sémillon och muscadelle, medan rosévarianter oftast baseras på cabernet franc, cabernet sauvignon, merlot eller malbec. Stilen på Crémant de Bordeaux är i regel frisk och fruktig – ofta lite mer aromatisk än Champagne tack vare inslaget av sauvignon blanc. Lagringskravet sur lie är minst 9 månader, vilket ger en fin mousse och brödig hint. Crémant utgör en mycket liten del (knappt 1–2 %) av Bordeaux totala produktion, men intresset ökar och den ses som ett prisvärt alternativ till Champagne. Flertalet Crémant de Bordeaux säljs för under 10 € per flaska, vilket gör dem till budgetvänliga bubblor med god kvalitet. Servera en Crémant de Bordeaux brut väl kyld som aperitif, eller till rätter som ugnsbakad fisk med citronskivor, skaldjur eller milda ostar. Den rosa Crémanten med sina hallon- och smultrontoner passar fint till sommarsallader, bärdesserter eller bara för att skåla i under festliga tillfällen.

Lagringsduglighet

En av anledningarna till Bordeauxvinernas renommerade status är deras förmåga att utvecklas vid lagring. De finaste röda vinerna från klassiska slott i Médoc och Saint-Émilion är ofta byggda för långsam mognad: de är tanninrika och koncentrerade som unga, men med tid på flaska mjuknar de och utvecklar komplexa toner av läder, tobaksblad, cederträ, tryffel och torkad frukt. Generellt anses toppårgångarna av röd Bordeaux nå sin peak först efter 10–20 år eller mer, och de allra bästa kan hålla i många decennier. Vita bordeauxviner av högsta kvalitet (särskilt ekfatslagrade från Pessac-Léognan) vinner också på lagring, oftast i spannet 5–10 år för ökad komplexitet med honung, nötter och mognare frukt. De söta ädelrötade vinerna från Sauternes och Barsac är bland världens mest lagringsdugliga vita viner – tack vare sin höga sötma och syra kan de bästa exemplaren utvecklas i 50 år eller ännu längre i en sval källare. Samtidigt ska man komma ihåg att majoriteten av Bordeauxvinerna (särskilt de billigare underregionernas viner) är gjorda för att drickas unga eller inom några få år efter skörd. En enkel Bordeaux Supérieur för under 15 € vinner ofta inte på att lagras mer än ett par år. Som konsument kan det alltså vara klokt att kolla upp producent och appellation för att avgöra lagringspotentialen. Men när det gäller de stora slottsvinerna är tålamod belönande – det är en speciell upplevelse att öppna en 20-årig Bordeaux och upptäcka de nyanser som tiden har lockat fram.

Bordeaux-klassifikationen

Klassifikationssystemet i Bordeaux skapades år 1855 på kejsar Napoleon III:s begäran inför världsutställningen i Paris. Vinhandlarna i Bordeaux sammanställde då en rangordning av regionens bästa vinslott (baserat på reputationen och marknadspriset vid den tiden). Resultatet blev den berömda 1855 års klassificering, där 58 slott i Médoc (alla röda viner) och 1 slott i Graves (röda Château Haut-Brion) listades i fem nivåer från Premier Cru (första cru) till Cinquième Cru (femte cru). I samma veva rankades även 27 producenter av sött vin i Sauternes/Barsac, uppdelade i två nivåer (Premiers Crus och Deuxièmes Crus) plus att Château d’Yquem gavs en unik toppstatus som Premier Cru Supérieur.

Det anmärkningsvärda med 1855 års klassifikation är att den – med några få undantag – fortfarande gäller oförändrad idag. Endast ett slott har omklassificerats i efterhand: Château Mouton Rothschild, som 1973 upphöjdes från andra cru till Premier Cru. Systemets beständighet har dock både för- och nackdelar. Å ena sidan har de fem Premier Cru-slotten (Lafite, Latour, Margaux, Haut-Brion och Mouton) fått ett nästan mytologiskt skimmer och håller genomgående hög nivå. Å andra sidan var rankningen kopplad till slotten snarare än vingårdarna – det vill säga vinets pris och renommé på 1800-talet avgjorde, inte nödvändigtvis terroiren i sig. Detta har lett till att vissa utanförstående producenter med utmärkta vingårdslägen aldrig kom med på listan. För konsumenter är ändå 1855-klassificeringen en användbar fingervisning: viner klassade som “Grand Cru Classé” (oavsett cru-nivå) tillhör i regel de bättre från Médoc.

Slotten som varumärken

Många av Bordeaux berömda "châteaux" – vinslotten – har anor från 1700-talet och är starka varumärken i sig. Deras arkitektoniska prakt speglar ofta vinets prestige.

Rankningsordningen 1855 speglade som sagt marknadspriserna på vin vid den tiden. Slottens namn och rykte blev därmed intimt förknippat med kvaliteten – château-varumärket är centralt i Bordeaux. Än idag sätts ofta årgångspriset för ett vin utifrån producentens renommé, och de klassificerade slotten kan ta ut högre priser tack vare sin historiska status. Systemet från 1855 är fortfarande officiellt i bruk med Premier Cru (1er cru) som högsta nivå och därefter Deuxième, Troisième, Quatrième och Cinquième Cru. Dock har Bordeaux utvecklat fler parallella klassifikationer genom åren. Exempelvis togs en separat Graves-klassificering fram 1953 (slutförd 1959) för viner från Graves/Pessac-Léognan – här listades 16 cru classé-slott (både röda och vita) i en odifferentierad grupp. I Saint-Émilion infördes 1955 ett eget klassifikationssystem som uppdateras ungefär vart tionde år, där vinerna rankas som Grand Cru Classé eller den högre nivån Premier Grand Cru Classé (som i sin tur delas i A och B). Detta system revideras löpande (senast 2022) och skapar viss uppståndelse när slott degraderas eller uppgraderas, men anses ge en aktuell kvalitetsbild i Saint-Émilion. Vidare finns Cru Bourgeois – en klassificering för goda slott i Médoc som hamnat utanför 1855-listan. Cru Bourgeois infördes först inofficiellt 1932 och har omarbetats flera gånger; sedan 2020 finns tre nivåer (Cru Bourgeois, Cru Bourgeois Supérieur och Cru Bourgeois Exceptionnel) och listan revideras vart femte årschiller-wine.blogspot.com. Slutligen har man även lyft fram de allra minsta, familjeägda egendomarna i Médoc genom beteckningen Cru Artisan, en titel som formellt erkändes 2006 för ett femtiotal producenter. I Pomerol existerar som nämnt inget officiellt klassifikationssystem alls, men här talar man istället om en de facto-hierarki baserad på marknadsvärde och kvalitet – med Ch. Pétrus i ensamt majestät på toppen som regionens mest eftersökta vin.

Premier cru-slott i Bordeaux

De fem slotten som tillhör högsta klassen Premier Cru Classé (1er cru) enligt 1855 års klassificering (samtliga på vänstra stranden) är följande:

• • Château Lafite Rothschild – Pauillac (Médoc)

• • Château Latour – Pauillac (Médoc)

• • Château Margaux – Margaux (Médoc)

• • Château Haut-Brion – Pessac-Léognan (Graves)

• • Château Mouton Rothschild – Pauillac (Médoc)

Dessa fem anses utgöra Bordeauxvinernas aristokrati. De är berömda för sin konsekvent höga kvalitet och långlivade viner, och deras flaskor säljs ofta för tusentals kronor eller mer styck, särskilt från bra årgångar. Det är inte ovanligt att dessa viner auktioneras ut internationellt och blir samlarobjekt.

Premier cru i Sauternes

Bland de söta vinerna i Sauternes finns en separat klassificering från 1855. Där är Château d’Yquem det enda slottet i den absolut högsta kategorin Premier Cru Supérieur – ett vin världsberömt för sin komplexitet, sötma och livslängd. Därefter följer ett antal Premier Cru Classé (första cru) och Deuxième Cru Classé (andra cru) i Sauternes/Barsac. Exempel på Premier Cru-slussar (första cru) i Sauternes inkluderar:

• • Château La Tour Blanche (Bommes, Sauternes)

• • Château Lafaurie-Peyraguey (Bommes, Sauternes)

• • Château Clos Haut-Peyraguey (Bommes, Sauternes)

• • Château de Rayne-Vigneau (Bommes, Sauternes)

• • Château Suduiraut (Preignac, Sauternes)

Totalt 11 slott rankades som Premier Cru i Sauternes 1855 (exklusive d’Yquem), och 15 slott som Deuxième Cru. Även om inte alla dessa kanske håller absolut toppklass idag, utgör klassificeringen fortfarande en kvalitetsstämpel för Sauternesdistriktet. I praktiken är Château d’Yquem i en liga för sig – dess viner är omätligt rika och kan lagras i över 50–100 år. Men också Premier Cru-viner som Suduiraut eller Coutet (Barsac) är fantastiska och ofta mer prisvärda alternativ för den som vill uppleva ädel söt Bordeaux.

Bästa årgångarna i Bordeaux

Bordeauxs klimatvariation gör att vinernas kvalitet kan skilja betydligt mellan olika årgångar. Vissa år ger idealiska förhållanden under växtsäsongen och i skördetid – dessa anses ”stora årgångar” – medan andra år drabbas av exempelvis regn under skörden eller frost, vilket kan ge lättare eller mer ojämna viner. Bland moderna toppårgångar för röd bordeaux brukar särskilt följande framhållas: 1982, 1990, 2000, 2005, 2009, 2010, 2015, 2016, 2018 och 2019. Årgång 1982 räknas som något av en legend (framförallt i Pauillac och St-Émilion) och markerade början på en era av varmare, mer koncentrerade viner. 1990 gav breda framgångar i hela regionen. 2000 firade millenniet med kraftfulla, strukturerade viner. 2005 anses av många vara exceptionell både på vänstra och högra stranden – klassisk i stilen med perfekt balans. Både 2009 och 2010 var varma år som gav monumentala viner; 2009 generellt mer fyllig, generös och fruktig, 2010 lite stramare och mer långlivad. 2015 och 2016 är två toppår på 2010-talet: 2015 särskilt starkt på högra stranden (fenomenal för Pomerol), 2016 kanske bäst hittills under 2000-talet på vänstra stranden med silkeslika tanniner och djup frukt. 2018 var en varm årgång med små skördar men utmärkta viner hos topproducenterna. Även 2019 och 2020 får räknas till de framstående nyligen – vissa talar om en enastående trio 2018–2020 i rad för Bordeaux. För vita viner har år som 2010, 2014, 2017 och 2019 hyllats för sin fräschör och aromatiska intensitet, medan Sauternes hade en gyllene period med stora söta viner t.ex. 2001 och 2007, utöver klassiker som 1988, 1989 och 1990. Givetvis kan bra vin göras även ”svagare” år i händerna på skickliga producenter, men för den som investerar i lagringsviner ger ovanstående årgångar generellt störst utdelning. Att notera är att årgångsskillnaderna jämnats ut något de senaste decennierna tack vare bättre teknik och noggrann selektering – men naturen har fortfarande sista ordet i Bordeaux.

En primeur och négociant-systemet

En särpräglad företeelse i Bordeaux är försäljningsformen en primeur, eller ”förhandsförsäljning”. Det innebär att slotten säljer en del av sin vinproduktion långt innan vinet är färdigt på flaska. Varje vår (oftast i april) året efter skörd hålls en en primeur-vecka i Bordeaux, då kritiker, importörer och handlare bjuds in att prova det unga vinet direkt från fat. Strax därefter sätter slotten sina utgångspriser och säljer vinet till négocianter (vinhandelsföretag) som i sin tur distribuerar vidare till kunder världen över. Köparen betalar då för vinet ungefär 1½–2 år innan det levereras (efter att vinet färdiglagrats på fat och buteljerats). För konsumenten kan en primeur-köp vara ett sätt att få tag på eftertraktade viner tidigt, ibland till ett något lägre pris än när vinet väl släpps på marknaden. Det hjälper också slotten med kassaflöde och riskminimering.

Négociant-systemet har djupa rötter i Bordeaux. Redan på 1700-talet förlitade sig många slott på att handelsmän i staden Bordeaux tog hand om marknadsföring och export av vinerna. Idag finns ett nätverk av etablerade négocianthus som köper upp stora volymer Bordeauxviner – från ikonerna till mer vardagliga märken – för global distribution. För konsumenten kan systemet framstå som komplext, men i praktiken märks det mest genom att man köper en primeur-viner via specialiserade vinhandlare. När man köper en primeur (t.ex. en låda Château Latour av årgång 2022) betalar man vanligtvis våren 2023, och får vinet levererat cirka 2025. Under tiden lagras vinet under kontrollerade former hos producenten eller négocianten. En risk är förstås att kvaliteten på årgången inte motsvarar förväntningarna, eller att marknadspriset sjunker – men historiskt har primeur-priserna på de mest eftertraktade slotten ofta visat sig gynnsamma när vinerna väl buteljerats och lanserats. Oavsett är en primeur-kulturen unikt för Bordeaux och speglar regionens långa tradition av handel och global export av vin.

Är allt vin i Bordeaux dyrt?

Bordeaux förknippas ofta med dyra prestigeviner och exklusiva slottsmärken – men i realiteten utgör dessa så kallade fine wines bara runt 5 % av regionens totala produktion. Faktum är att mindre än 3 % av alla Bordeauxviner säljs för över 15 euro per flaska. Den stora massan av Bordeaux består av relativt okomplicerade, prisvärda viner som dricks unga. De breda appellationerna Bordeaux AOC och Bordeaux Supérieur AOC täcker in majoriteten av produktionen (rött, vitt, rosé, sött och mousserande vin) och här hittar man många vardagsviner. Bordeaux AOC är den enklaste nivån – vinerna är ofta fruktiga, lätta att tycka om och gjorda för att konsumeras inom något år efter skörd. Bordeaux Supérieur å andra sidan har något strängare produktionskrav (t.ex. lägre tillåtna skördeuttag och något högre minimumalkohol), vilket brukar ge lite mer koncentrerade viner som kan lagras några år. Prisnivån är fortfarande överkomlig, men kvalitetsmässigt kan en bra Bordeaux Supérieur närma sig känslan av ett klassificerat slotts andravin.

Många berömda slott i Bordeaux har just så kallade andraviner (”second wines”). Det innebär att druvmaterial som inte anses tillräckligt bra för första vinet (Grand Vin) istället används för ett annat vin under egen etikett, ofta till ett betydligt lägre pris. Exempel är Carruades de Lafite (andravin till Château Lafite Rothschild) eller Le Petit Mouton (andravin till Mouton Rothschild). Dessa andraviner kan vara utmärkta introduktioner till stilen hos ett toppslott utan att kosta en förmögenhet – de görs oftast med samma omsorg, men från yngre stockar eller partier som ger ett mer tidigt tillgängligt vin.

Vinproduktionen i Bordeaux är överlag mycket heterogen. Här finns allt från stora kooperativ som levererar bulkvin, till familjeägda små producenter som sköter varje steg för hand, och förstås de världsberömda slotten med högteknologiska vinerier och enorma ekfatssalar. Det går med andra ord att hitta Bordeauxviner för alla smaker och plånböcker. Som konsument kan man med lite efterforskning finna verkliga fynd i den lägre prisklassen, samtidigt som de ikoniska vinerna fortsätter att fascinera samlare och finsmakare.

Vin från Bordeaux under 200 kr

För den som vill utforska Bordeaux utan att spendera allt för mycket finns det gott om alternativ. Titta efter appellationen Bordeaux AOC på etiketten – här ryms många okomplicerade rödviner, torra vita, roséer och även mousserande Crémant. Dessa viner är i många fall rena och fruktiga i stilen och redo att drickas direkt, utan behov av lagring. Ofta har de en mjukare tanninstruktur och tydlig bärighet (tänk svarta vinbär, körsbär i de röda; citrus och krusbär i de vita).

Vill man ha lite mer djup och kraft kan man istället välja Bordeaux Supérieur AOC. Ett rött Bordeaux Supérieur under 200 kr kan erbjuda förvånansvärt mycket vin för pengarna – fylligare kropp, mer koncentration och ibland en släng av ekfatskaraktär. Dessa viner kan ofta lagras i 3–5 år om man vill, men de är också njutbara unga. Tanninerna är mogna nog för att vinet ska vara balanserat tidigt, särskilt om man dekanterar en timme före. För vitt vin finns även Bordeaux Supérieur Blanc Moelleux, vilket är halvsöta vita viner, men de är mindre vanliga. Sammanfattningsvis: Bordeaux under 200 kr erbjuder allt från friska torra vita viner till smekande mjuka merlot-dominerade röda. Dessa viner kanske inte har komplexiteten hos en Grand Cru Classé, men de ger en direkt och genuin smak av Bordeaux – och kan vara perfekta middagsviner till en vanlig fredagkväll.

Klimatutmaningar i Bordeaux

Klimatförändringarna gör sig påminda även i Bordeaux. Under de senaste decennierna har medeltemperaturen stigit och extremväder blivit vanligare. Vingårdarna har drabbats av allt från vårfrost (som t.ex. 2017 slog hårt mot många odlingar) till hagelstormar som på minuter kan förstöra en hel skörd. Långa perioder av torka och värmeböljor har också blivit ett återkommande bekymmer – druvorna riskerar att bli övermogna och tappa syra, och vattenbrist kan stressa rankorna. Samtidigt kan för mycket regn i fel skede (som 2021) orsaka utspädda viner eller utbrott av röta. Bordeauxproducenterna har därför tvingats tänka om och anpassa sig till ett mer nyckfullt klimat.

En banbrytande åtgärd togs 2019, då Bordeaux vinmyndigheter för första gången på över ett sekel godkände att nya druvsorter fick planteras under appellationen Bordeaux/Bordeaux Supérieur. Syftet var att introducera sorter som är bättre rustade för värme, torka och sjukdomspress, utan att för den delen dramatiskt ändra vinernas stil. Sex nya druvsorter valdes ut:

• • Touriga Nacional – En högkvalitativ portugisisk blå druva (känd från Douro/Portvin) med tålighet mot värme och som ger djupt färgade, tanninrika viner.
• • Marselan – En fransk korsning mellan cabernet sauvignon och grenache. Marselan ger fruktiga, mörka viner och är motståndskraftig mot flera sjukdomar.
• • Arinarnoa – Blå druva, korsning av tannat och cabernet sauvignon. Tålig i varmt klimat, bidrar med struktur och färg.
• • Castets – En nästan utdöd blå druvsort som återupplivats tack vare sin naturliga resistens mot sjukdomar. Kan ge viner med god lagringspotential.
• • Alvarinho (Albariño) – Grön druva från norra Spanien/Portugal. Behåller hög syra och fräschör även i varma lägen, ger aromatiska viner med citrus- och stenfruktsinslag.
• • Liliorila – Grön druva, en korsning mellan baroque och chardonnay. Tanken är att den ska ge fylliga vita viner med blommiga och tropiska toner, och klara varmare klimat.

Dessa nya sorter får planteras i begränsad omfattning – de får maximalt utgöra 5–10 % av en vingård och av den färdiga blenden – för att bevara regionens traditionella stil. Ändå markerar beslutet ett historiskt skifte: Bordeaux visar att man är beredd att frångå en sekellång druvtradition (cabernet, merlot etc.) för att möta framtidens klimat. Utöver att prova nya druvsorter pågår också stora satsningar på hållbar vinodling. Många slott ökar den biologiska mångfalden i och kring vingårdarna (t.ex. genom att plantera träd, häckar och blommande växter som gynnar ekosystemet). Ekologisk och biodynamisk odling ökar – cirka 10 % av Bordeaux vingårdsareal var ekologiskt certifierad år 2020, en siffra som väntas stiga. Det experimenteras med droppbevattning och nya beskärningsmetoder för att hantera torka, och vissa producenter skuggar druvklasarna med extra lövverk för att undvika solskador.

Identitetskris och innovation

Under senare år har Bordeaux ställts inför inte bara klimatförändringar utan även en slags marknadsmässig identitetskris. Efterfrågan på de klassiska Bordeauxvinerna har vacklat, särskilt på hemmamarknaden. Fransk konsumtion av rött vin har minskat kraftigt per capita, och internationellt har nya vintrender (lättare stilar, andra regioner) tagit en del av uppmärksamheten. Resultatet blev under slutet av 2010-talet och början av 2020-talet en överproduktion av Bordeauxvin i förhållande till försäljningen. Priserna på bulkvin sjönk dramatiskt, vilket drabbade många små och medelstora producenter (de berömda slotten säljer oftast ändå). Franska staten gick till och med in med krisstöd – man betalade bönder för att rycka upp vinstockar och ställa om jordbruket, i syfte att minska överskottet. Hundratals hektar vingård har nyligen dragits upp i Bordeaux som en följd av dessa program.

Samtidigt har denna kris fött en våg av innovation och nytänkande i regionen. Många producenter – särskilt yngre generationens vinmakare och de utanför finvinernas krets – experimenterar med nya stilar och nischer för att åter göra Bordeaux relevant för moderna vinälskare. Till exempel ser man en ökad produktion av lättare röda viner med mindre extraktion och lägre alkohol, tänkta att drickas svala och unga (ibland från druvor som cabernet franc eller till och med gamay i vissa IGP-viner). På vitvinssidan släpps fler oekade vita viner med frisk, aromatisk profil, ofta på 100% sauvignon blanc – ett försök att rida på den globalt populära stilen som påminner om Nya Zeelands sauvignon blanc. Roséviner från Bordeaux har också fått ett uppsving i popularitet, i takt med det roséboom som setts världen över. Och som nämnt ovan ökar intresset för Crémant de Bordeaux, de mousserande vinerna, som ett prisvärt bubbelalternativ.

En annan intressant trend är att flera Bordeaux-producenter utforskar mer naturliga och hantverksmässiga viner. Trots regionens traditionstyngda rykte finns det nu ekologiska naturviner utan tillsatser, orange viner och udda cuvéer på ovanliga druvsorter att finna även här. Vissa vinmakare har börjat jäsa på amforor eller experimentera med solera-lagring – sådant som vore otänkbart på ett klassiskt Grand Cru-slott, men som händer i marginalen och kan inspirera fler. Bordeaux är kort sagt i rörelse. Ännu utgör de nyskapande vinerna en liten del, men de signalerar att regionen inte tänker stå stilla.

Framtiden för Bordeaux handlar mycket om att balansera tradition och förnyelse. De stora slotten kommer sannolikt att fortsätta göra vin i världsklass på sitt klassiska vis, men parallellt kommer en brokigare flora av Bordeauxviner att växa fram – lättare, mer omedelbara, terroirdrivna eller experimentella viner som ska locka nya konsumenter. Precis som vinstockarna behöver beskäras och förnyas med tiden, genomgår Bordeaux som helhet en förnyelseprocess. För den vinintresserade konsumenten innebär det att det alltid finns något nytt att upptäcka i Bordeaux. Håll utkik, för Bordeaux är en vinregion i förändring!