Från sydväst i Schweiz till sydöstra Frankrike flyter den 800 km långa Rhônefloden. Vinodlingar löper längs hela floden, men det är i de franska regionerna från Vienne i norr till Avignon i söder som man pratar om när det gäller Côtes du Rhône.
Viner har producerats i Rhôneområdet sedan förromersk tid, och regionens viner fick tidigt rykte om sig. Under medeltiden, när påvekyrkan hade sitt säte i Avignon, bidrog påvarna till vinets popularitet genom att både främja och själva konsumera de lokala vinerna. Redan 1650 utfärdade distriktet Côte du Rhône (höger om floden) egna regler för att säkra vinernas kvalitet, och år 1737 beordrade kung Ludvig XV att alla vinfat som skeppades från hamnen i Roquemaure skulle brännmärkas med bokstäverna “CDR” – ett tidigt försök att skydda ursprunget. Namnet utvidgades senare till Côtes du Rhône när även vänstra flodbanken inkluderades, och appellationen fick officiellt erkännande som AOC år 1937. Det gör Côtes du Rhône till en av de äldsta officiellt avgränsade vinregionerna i Frankrike, och dess tidiga kvalitetsregler lade grunden för det moderna appellationssystemet i landet.
Under 1800-talet drabbades området – liksom övriga Europas vinregioner – av vinlusens (phylloxera) härjningar, vilket ödelade vingårdarna på 1860-talet. Efter återplantering på resistenta rotstockar återhämtade sig dock vinproduktionen. Côtes du Rhône växte under 1900-talet fram som ett av Frankrikes största vinproducerande områden och är idag känt för sina röda viner, men även för viss produktion av vita och roséviner. Genom historien har regionen ständigt balanserat tradition och innovation – från munkar och kungligheter till moderna kooperativ och familjedomäner. År 1996 och 2001 uppdaterades appellationens regelverk för att anpassas till nya produktionsförhållanden och kvalitetskrav.
Côtes du Rhône sträcker sig längs floden Rhône i sydöstra Frankrike, från staden Vienne i norr ned till trakterna kring Avignon i söder – en sträcka på ca 200 km. Appellationen omfattar delar av sex departement (bl.a. Ardèche, Drôme, Gard och Vaucluse) och totalt uppemot 30 000 hektar vinodling. Det är en av världens största vinregioner; omkring 3,3 miljoner hektoliter (motsvarande över 400 miljoner flaskor) vin produceras årligen. Regionens topografi och jordmån är varierad – i norr dominerar branta granitsluttningar, medan sydligare delar utgörs av kullar och platåer med kalklera, rullstenar (galets roulés) och sandig jord.
Klimatet skiftar från kontinentalt i norr till medelhavsklimat i söder, vilket påverkar vintyperna. I den nordligaste delen (runt Vienne–Valence) är vintrarna svalare och somrarna varma men mindre torra, och odlingarna ligger på branta terrasser. Här trivs Syrah-druvan och vinerna blir ofta mer tanninrika och strukturerade i svalt klimat. I södra Rhône (Montélimar–Avignon) råder ett varmt, soligt klimat med måttlig nederbörd och Mistral-vinden som blåser genom dalen och håller rankorna friska. Detta ger mogen frukt och högre alkohol i druvorna – framför allt Grenache som dominerar här – vilket resulterar i mjukare, fruktigare viner. Skillnaderna i klimat och terroir mellan norr och söder bidrar till en rik palett av vinstilar inom Côtes du Rhône. Exempelvis odlas i norr enbart Syrah för rödviner (som kan ge kraftfulla, peppriga viner), medan man i söder ofta blandar flera druvsorter för att uppnå balans mellan frukt, syra och tannin.
Côtes du Rhône utgör basnivån i Rhônedalens appellationshierarki, men inom regionen finns även högre klassificeringar som signalerar strängare produktionskrav och ofta bättre kvalitet. Kvalitetssystemet kan sammanfattas i fyra nivåer (från bredast till mest avgränsad): Côtes du Rhône, Côtes du Rhône Villages, Côtes du Rhône Villages med bynamn, samt de fristående cru-appellationerna.
Den regionala appellationen AOC Côtes du Rhône täcker viner från hela Rhônedalen, både norra och södra delar. I praktiken kommer dock majoriteten av Côtes du Rhône-vinerna från den södra delen av regionen (då norra Rhône till stor del utgörs av mindre, egna appellationer). Reglerna för Côtes du Rhône AOC är relativt generösa: vinerna kan göras i rött, vitt eller rosé och en lång rad druvsorter (över 20 tillåtna) får användas, så länge vissa basvillkor uppfylls. Till exempel måste rödviner ha minst 11% alkhol och i södra Rhône ska den blendade druvmusten innehålla en viss andel Grenache. Detta breda regelverk gör att Côtes du Rhône-AOC står för omkring 50% av all vinproduktion i Rhônedalen. Stilen på vinerna kan variera beroende på exakt ursprung, men de uppfyller minimikraven för ursprungsbeteckningen och erbjuder en introduktion till områdets karaktär. De enklaste CDR-vinerna är ofta fruktiga, direktdrickbara och prisvärda, medan de bästa exemplaren (från bättre producenter eller gamla stockar) kan visa upp imponerande komplexitet för prisklassen.
Nästa kvalitetssteg är AOC Côtes du Rhône Villages, som omfattar utvalda byar och kommuner i främst södra Rhône. För att en producent ska få sätta “Villages” på etiketten krävs att druvorna kommer från någon av de 95 kommuner som godkänts för denna appellation. Kraven är strängare än för bas-CDR: till exempel är avkastningstaket lägre (ca 38 hl/ha) och andelen Grenache i röda viner måste vara minst 50%, kompletterat med minst 20% Syrah och/eller Mourvèdre. Resultatet blir ofta viner med mer koncentration och lokalt präglad stil. På etiketten anges fortfarande Côtes du Rhône Villages, men dessa viner utgör ett klart steg upp i både kvalitet och ofta pris jämfört med vanliga CDR. Många vinentusiaster söker sig till Villages-nivån för att hitta prisvärda viner med tydligare ursprungskaraktär.
Ytterligare uppdelning inom Villages-kategorin är de byar som anses ha så särpräglade och kvalitativa viner att de får sitt bynamn utskrivet på etiketten tillsammans med Côtes du Rhône Villages. För närvarande har 21 byar uppnått denna status (kallat “Villages avec nom de commune”). Exempel på sådana namngivna byar är Séguret, Valréas, Visan och Plan de Dieu, med flera. Ett vin märkt Côtes du Rhône Villages Séguret indikerar alltså att det kommer från just den byn och uppfyller byspecifika krav. Generellt associeras dessa viner med ännu högre kvalitet och tydligare terroiruttryck – till exempel kan Ségurets viner ge en viss mineralitet och struktur från byns jordar, medan Valréas kan ha en egen kryddighet. Totalt odlas cirka 6 500 ha inom dessa utvalda byar och de utgör spetsen av Villages-segmentet.
Exempel på byspecifika Côtes du Rhône Villages-viner (här från Valréas). Namnet på byn får stå på etiketten när vinet uppfyller de högre kraven som ställs på dessa utvalda kommuner.
Allra högst i rang i Rhône-dalen står de fristående cru-appellationerna – totalt 17 stycken – som är så unika att de får säljas under eget namn utan hänvisning till Côtes du Rhône. Dessa inkluderar välkända namn som Châteauneuf-du-Pape, Gigondas, Vacqueyras och Hermitage, men också mindre kända som Lirac, Cornas och Saint-Joseph. Varje cru har sitt eget regelverk och profil; exempelvis är Tavel en cru enbart för roséviner, Château-Grillet en liten exklusiv vitvinsappellation, och Côte-Rôtie i norr specialiserar sig på eleganta Syrah-viner ibland med en skvätt Viognier. En gemensam nämnare är dock att cru-vinerna generellt anses som Rhônedalens finaste viner, med djup och lagringspotential som oftast överträffar Côtes du Rhône Villages. Det är inte ovanligt att en by först kvalar in som Villages med namn och senare – efter år av konsekvent hög kvalitet – upphöjs till egen appellation (cru). Till exempel var Gigondas tidigare ett Côtes du Rhône Villages men fick cru-status 1971, Vacqueyras följde 1990 och så sent som 2016 blev Cairanne upphöjd från namngivet Village till egen AOC. Cru-vinerna är flaggskeppen i regionen och saknar alltså helt beteckningen “Côtes du Rhône” på etiketten – man ser endast bynamnet, såsom Châteauneuf-du-Pape AOC. Detta system påminner om hur Bordeauxs finare slott bara använder slottsnamnet, fast i Rhône är det byn istället för slottet som ger prestigen.
En särskild styrka med Côtes du Rhône är mångfalden av druvsorter. Totalt är över 20 olika druvor tillåtna inom appellationen, även om bara ett fåtal står för huvuddelen av produktionen. Grenache (Grenache Noir) är den dominerande blå druvan i södra Rhône och utgör ofta ryggraden i de röda vinerna. Grenache trivs i det varma klimatet och bidrar med rik, sötfruktig smak, hög alkoholkraft (värme) och fyllighet i vinerna. Den ger toner av röda och mörka bär (jordgubbar, körsbär, plommon) och ibland inslag av torkad frukt eller örtkryddor. Grenache i ren form kan dock ha mjuka tanniner och låg syra, varför den ofta blandas med andra druvor.
Syrah är den främsta blå druvan i norra Rhône och utgör där ofta 100% av vinet (t.ex. i Hermitage och Côte-Rôtie). I Côtes du Rhône-blandningar spelar Syrah rollen av smak- och strukturförstärkare: den ger en mörk färg, kryddighet (svartpeppar, viol) och strama tanniner som kan ge vinet stadga och lagringspotential. Syrah bidrar också med aromer av björnbär, svarta vinbär och ibland rökiga eller köttiga toner i mogen form.
Mourvèdre är en annan viktig komponent, särskilt i södra delar nära Medelhavet. Den mognar sent och trivs i värme, och skänker blandningen djup färg, tanninstruktur och fyllighet. Mourvèdre har ofta inslag av mörka bär, pepprighet och viltkött/animaliska toner samt en fast ryggrad som gynnar lagring. Tillsammans utgör Grenache, Syrah och Mourvèdre den berömda “GSM”-blenden som är typisk för södra Rhône och imiterad världen över. Ett klassiskt Côtes du Rhône-rödvin är just en GSM-blandning där Grenache står för minst 40% (i söder), kombinerat med Syrah och Mourvèdre.
Utöver dessa tre förekommer flera kompletterande blå druvsorter: Cinsault används för att ge mjukhet och aromatisk fräschör (särskilt i roséviner), Carignan kan bidra med syra, färg och rustik kryddighet, och lokala sorter som Counoise, Vaccarèse och Terret Noir kan ingå i mindre proportioner i vissa traditionella blandningar. Dessa “accessoardruvor” odlas ofta av tradition och i gamla fältblandade vingårdar, vilket ökar komplexiteten i vinet.
När det gäller gröna druvor för vita Côtes du Rhône-viner så är paletten även där bred. De sex huvuddruvorna för vitt är Bourboulenc, Clairette, Grenache Blanc, Marsanne, Roussanne och Viognier. Ofta blandas flera av dessa för att skapa balans: till exempel kan Viognier ge blommig doft av aprikos och jasmin, Roussanne och Marsanne bidrar med fyllig kropp, honungston och lagringsbarhet, medan Clairette och Bourboulenc adderar frisk syra och citruskaraktär. Tillsammans ger dessa druvor upphov till vita viner med både fräschör och komplexitet. Obs: I norra Rhône är det vanligt med endruvsviner av Viognier (t.ex. Condrieu), men inom Côtes du Rhône AOC ser man sällan endruviga vita viner – blandningen är normen för att uppnå önskad smakprofil.
Sammanfattningsvis präglas alltså Côtes du Rhône-vinerna av blends snarare än monocepage. Den stora bredden av tillåtna druvsorter ger vinmakaren en rik verktygslåda att arbeta med. Huvuddruvorna bidrar med specifika egenskaper: Grenache med frukt och alkohol, Syrah med färg och krydda, Mourvèdre med ryggrad, och de gröna druvorna ger nyanser i de vita vinerna. Detta blandningshantverk – ett kännetecken för Rhône – gör att vinerna kan varieras och anpassas efter årgångens förutsättningar och vinmakarens stilideal.
Röda Côtes du Rhône-viner står för cirka 80–85% av produktionen och är regionens signum. Stilen är överlag generöst fruktig och kryddig med medelfyllig till fyllig kropp. I färgen går de från djupt rubinröda till mörkt purpur. Smakmässigt dominerar ofta röda och mörka bär (hallon, körsbär, svarta vinbär, björnbär) tillsammans med örtiga toner av garrigue – den vildväxande buskvegetation (lavendel, timjan, rosmarin) som är typisk för landskapet och ofta återspeglas i vinernas arom. Många viner har också en pepprig kryddighet (särskilt om Syrah ingår). Tanninerna är i regel mjuka och mogna tack vare den rikliga solen, vilket ger en rund munkänsla. Dock finns variation: viner från svalare eller norra delar kan vara stramare och mer strukturerade, medan de från heta lägen är yppigare och högre i alkohol. Generellt är de röda CDR-vinerna fylliga, varma och välbalanserade med relativt mild syra och tannin, vilket gör dem mycket allroundvänliga i smak. De allra enklaste exemplaren är tänkta att drickas unga, med sin primärfrukt i behåll, medan mer ambitiösa Côtes du Rhône (t.ex. från gamla stockar eller duktiga producenter) kan vinna på något eller några års lagring för ökad komplexitet. Men få av dem är gjorda för extrem långlagring; 5–8 års hållbarhet är typiskt, därefter börjar frukten ebba ut. Undantag finns i några Villages och specialcuvéer som kan utvecklas längre. Sammantaget erbjuder de röda vinerna från regionen en generös och kryddig smakprofil som är lätt att tycka om och passar till en mängd maträtter (se matförslag nedan).
Vita Côtes du Rhône-viner utgör endast en liten andel (runt 6–10%) av regionens produktion, men de förtjänar uppmärksamhet för sin kvalitet och särprägel. Stilarna på de vita vinerna spänner från lätta och friska till fylliga och aromatiska. Vid den lättare änden finns blandningar dominerade av druvor som Clairette, Bourboulenc och Grenache Blanc – dessa viner är torra, fruktiga och har ofta en citrusbetonad syrafräschör (inslag av citron, grapefrukt, grönt äpple). De är utmärkta som aperitif eller till skaldjur och lättare rätter, tack vare sin pigga syra. Åt andra hållet, bland de fylligare vita, hittar man mer av Viognier, Roussanne och Marsanne i cuvéerna – då får vinet en rikare, rundare karaktär med mjukare syra, blommiga och exotiska aromer (aprikos, persika, kaprifol) samt en krämigare munkänsla. Dessa kan påminna om norra Rhônes vita viner och passar ibland att dricka lite senare (1–3 år efter skörd) när aromerna harmonierat. I doften kan vita CDR bjuda på toner av vita blommor, honungsmelon, päron och örter beroende på druvsammansättningen. Fatlagring är ovanligt för vita Côtes du Rhône i bassegmentet; man vill bevara den rena frukten och friskheten. Sammantaget är de vita vinerna relativt underskattade – de erbjuder ofta mycket smak för pengarna och en intressant bredd, från snabbdruckna sommarviner till mer seriösa matviner med viss lagringspotential (framför allt om de innehåller Roussanne/Marsanne).
En vit Côtes du Rhône (här från producenten Jean-Luc Colombo). Vita viner från regionen kan göras på en blandning av druvor som Viognier, Roussanne, Marsanne m.fl., vilket ger allt från krispigt fruktiga till fylligt aromatiska stilar.
Rosé står för knappt 10% av Côtes du Rhône-produktionen men har ökat i popularitet i takt med den globala rosétrenden. Côtes du Rhônes roséviner är i regel torra och friska med en tydligt fruktig profil. Färgen är oftast ljust laxrosa till orange-rosa. De görs vanligtvis på samma blå druvsorter som de röda (Grenache, Cinsault, Syrah m.fl.), men druvskalen macererar mycket kort tid för att bara ge lätt färg och smak. Smaken domineras av röda bär – tänk smultron, hallon, röda vinbär – kombinerat med citrusinslag (blodgrape, citron) och ibland en blommig nyans av ros eller örtighet. Roséerna från Rhône är generösa i frukten men behåller oftast en bra syra som gör dem uppfriskande. De är sällan strama eller tanninrika, utan fokus ligger på direkt njutbar frukt. Stilen är inte olik de mer kända rosévinerna från Provence, om än ofta med lite mer kropp och färg. Côtes du Rhône rosé ska drickas ungt – allra helst inom 1–2 år från skörd – för att få ut mesta möjliga av den pigga, ungdomliga frukten. Serveras de väl kylda (8–10°C) är de utmärkta som sällskapsdryck eller till lättare sommarmat. Flera producenter har lanserat rosévarianter i sitt sortiment i takt med ökad efterfrågan, och kvaliteten kan vara förvånansvärt hög även bland de prisvärda exemplaren.
Côtes du Rhône omfattar tusentals odlare och producenter, från stora négociant-firmor till familjeegendomar och kooperativ. Därmed finns en bredd av vinifikationsmetoder – men vissa traditioner är gemensamma för regionen. Historiskt har vinifieringen ofta skett i stora öppna jäskar av betong eller ek, där druvorna (ibland fottrampade förr) jäst tillsammans i blandning. Röda viner jäser typiskt med skalmaceration i 1–3 veckor för att extrahera färg och smak. En del producenter tillämpar heleklasjäsning (dvs. jäser med druvklasar inklusive stjälkar) på druvor som Syrah och Grenache när stjälkarna är mogna – detta kan ge kryddigare aromer och stabilisera färgen, något som är klassiskt i Rhône. Andra avstjälkar allt för att få mjukare tanniner. Efter jäsning lagras vinerna traditionellt i stora ekfat, så kallade foudres, eller cementtankar, under en relativt kort period (ofta 6–12 månader). Målet är att låta vinet stabiliseras och mjukna något, men utan att tillsätta påtaglig ekkaraktär. Ny ek (små barriquefat) används mycket sparsamt för Côtes du Rhône-viner – dels av kostnadsskäl för billigare viner, dels för att man vill bevara den naturliga fruktigheten och inte dominera med ekkryddor. Resultatet blir att de flesta CDR-viner har en ren, fruktcentrerad smakprofil.
I modern tid har många producenter uppgraderat tekniken: temperaturkontrollerad jäsning i rostfria ståltankar är vanlig för att bättre kontrollera extraktion och aromer, särskilt för vitvin och rosé. Vissa stora vinerier tillämpar även kolsyrejäsning eller delvis macération carbonique för delar av skörden (inspirerat av Beaujolais) för att framhäva frukt och göra unga röda viner mer aromatiska och lättdruckna. Efter jäsning klaras och filtreras vinerna ofta lätt innan buteljering, men en del kvalitetsproducenter undviker filtrering för att behålla maximalt med smakämnen. Traditionella metoder som blending (att blanda olika druvsorter eller olika vingårdslägen) är fortfarande kärnan i produktionen – vinmakaren smakar av och justerar cuvéen för balans. Inga viner får buteljeras som Côtes du Rhône utan att vara en blandning av minst två druvsorter (undantag med endruvsvin görs i norra zonen för Syrah-baserat vin).
En viktig aspekt i regionen är att vinerna generellt inte är ämnade för extrem lagring innan försäljning. Ingen lång fatlagring sker normalt sett för bas-Côtes du Rhône; vinerna buteljeras ofta inom ett år efter skörd. Det är en kontrast mot exempelvis högklassiga Bordeaux som kan ligga flera år på ek. Detta snabba tillvägagångssätt bidrar till att CDR-vinerna behåller sin fräschör och frukt, samt kan säljas unga. Producenterna själva betonar att dessa viner bör njutas relativt unga (inom fem år eller så) för bästa upplevelse. Naturligtvis kan vissa Villages-viner och bra årgångar vinna på ytterligare lagring, men i stort är filosofin att vinerna ska komma konsumenten till del ungdomliga och livliga.
På senare år har nyare “moderna” metoder också smugit sig in hos vissa producenter, särskilt de som siktar på högre kvalitet: användning av små ekfat för en del av vinet (kanske Syrah-komponenten) för att ge krydda och struktur, längre skalkontakt för mer koncentration, eller tekniker som mikrooxidation för att mjukgöra tanniner. Dock är överextraktion och överekning sällsynta – Rhônestilen föredrar balanserad, inbjudande frukt framför kraftig ek.
I vingårdarna har mekaniseringen vunnit mark i de platta partierna av södra Rhône: maskinskörd är vanligt förekommande i stora volymproduktioner, vilket håller nere kostnaderna. Men på branta lägen (t.ex. i norr eller vissa terrasser) är handskörd ett måste. Även många kvalitetsorienterade odlare i slättare delar väljer handskörd för noggrann selektering av druvor. Under skördetiden kan en syn vara lastbilar fulla med druvor på väg till kooperativens presshus – kooperativen spelar en betydande roll och svarar för en stor andel av volymen. Samtidigt har mindre självständiga producenter ökat i antal, ofta med mer hållbara odlingsmetoder och hantverksmässig vinifikation.
Sammanfattningsvis kan man säga att Côtes du Rhône-produktionen kombinerar tradition och modernitet. Tradition i form av blandningskonst, stora neutrala kärl och fokus på druvans egen aromatik; modernitet i form av teknik som garanterar renhet, fräschör och konsistens i vinerna. Det gemensamma målet är att framställa charmiga, generösa viner som är drickfärdiga tidigt och återspeglar solens kraft och jordens kryddighet i Rhônedalen. Och just där – i glaset – möts historiens arv och nutidens kunnande i varje klunk Côtes du Rhône.
Mångfalden av producenter i Côtes du Rhône innebär att vinerna kan skilja sig en del i stil och kvalitet. Det finns dock ett antal etablerade namn som konsumenter kan hålla utkik efter, vilka konsekvent levererar goda viner och representerar regionens bästa sidor. Flera framstående producenter i området – såsom E. Guigal, Paul Jaboulet Aîné och M. Chapoutier – nämns ofta bland rekommendationerna. Nedan listas några högt ansedda producenter och exempel på deras viner:
• E. Guigal – En av Rhônedalens mest kända vinfirmor (baserad i Ampuis i norr), känd för allt från ikoniska Côte-Rôtie-viner till utmärkta vardagsviner. Guigals Côtes du Rhône Rouge (basvinet, vanligtvis en GSM-blend med tyngd på Syrah) är ofta hyllad som ett av de mest prisvärda röda vinerna på marknaden, med generös mörk frukt och krydda. Även deras Côtes du Rhône Blanc är värd att prova, gjord på Viognier, Roussanne m.fl. och bjuder på blommig, aprikosdoftande aromatik. Guigal står för pålitlig kvalitet; år efter år överträffar de förväntningarna i denna kategori.
• M. Chapoutier – Berömt vinhus som gör viner i både norra och södra Rhône, ofta biodynamiskt odlade. Chapoutiers Belleruche (finns i rött och vitt) är en serie Côtes du Rhône-viner som fått bra kritik – den röda är fyllig med smak av mogna bär och lakrits, den vita frisk med toner av citrus och blommor. Michel Chapoutier har varit pionjär för biologisk mångfald i vingårdarna. Hans signum är tydlig frukt och terroiruttryck utan överdriven ek. För den som vill upptäcka en skicklig producents tolkning av regionen är Chapoutier ett säkert kort.
• Paul Jaboulet Aîné – En klassisk producent sedan 1800-talet, mest känd för toppvinet Hermitage “La Chapelle” men även en stor aktör i Côtes du Rhône. Jaboulets “Parallèle 45” Côtes du Rhône (döpt efter den 45:e breddgraden som passerar nära egendomen) är ett ständigt populärt rött vin i instegssegmentet. Det är en saftig och medelfyllig GSM-blend med röda frukter, örter och en nypa peppar, ofta belönad med utmärkelser för sin kvalitet i förhållande till pris. Jaboulet gör även en Parallèle 45 Blanc (frisk och aromatisk) och på senare år rosé. Som en av dalens “grand marques” garanterar Jaboulet hantverk och tradition i sina viner.
• Famille Perrin (Château de Beaucastel) – Familjen Perrin driver det berömda Château de Beaucastel i Châteauneuf-du-Pape, men producerar även utmärkta Côtes du Rhône-viner under eget namn. Perrin Côtes du Rhône Réserve (röd, vit och rosé) är deras instegsviner, ekologiskt odlade och vinifierade med samma omsorg som deras finare cuvéer. Röda Perrin Réserve är mjukt kryddig med körsbärsfrukt och inslag av provensalska örter, ett mycket matvänligt vin. För den som vill kliva upp i nivå finns Coudoulet de Beaucastel, ofta kallad “Baby Beaucastel” – tekniskt sett en Côtes du Rhône (vingården ligger precis utanför Châteauneufs gräns) men med en kvalitet som närmar sig en äkta Châteauneuf-du-Pape. Coudoulet är fylligt, kryddigt och kan lagras i 5–10 år, vilket visar potentialen i bra CDR-terroir. Perrin-familjens viner är vida spridda och uppskattade för sin autenticitet.
• Domaine de la Janasse – En topproducent baserad i södra Rhône (Courthézon) som gjort sig känd för kraftfulla Châteauneuf-du-Paper. De gör dock även flera Côtes du Rhône från sina vingårdslägen utanför crus. Janasse Côtes du Rhône Vieilles Vignes är ett exempel på en seriös CDR: gjord på mycket gamla grenachestockar med låg avkastning, vilket ger ett djupt koncentrerat vin fyllt av mörk frukt, choklad och örter, med struktur nog att lagra. Domaine de la Janasse drivs av familjen Sabon och har hyllats för sin kombination av modern fruktrikedom och klassisk struktur. Deras viner demonstrerar hur bra en “vanlig” Côtes du Rhône kan bli med rätt förutsättningar.
• Château de Saint Cosme – Beläget i Gigondas, men gör även utmärkta CDR-viner. Ägaren Louis Barruol producerar en Saint Cosme Côtes du Rhône Rouge som sticker ut: den består ovanligt nog av 100% Syrah (från norra Vaucluse), vilket ger ett mörkt, violdoftande och pepprigt vin – lite av en “lill-Hermitage” i karaktären. Det är ovanligt att se ren Syrah på denna nivå, men Saint Cosme visar att det går utmärkt. De gör också en vit CDR (blend med Viognier dominerande) i liten skala. Château de Saint Cosme, med anor från 1400-talet, är en hantverksproducent där tradition möter experimentlusta, och deras Côtes du Rhône uppskattas av kännare för sin personlighet.
De stora vinhusen i Rhônedalen är Chapotier, Guigal och Jaboulet. För den som vill ha lite mer personlighet och karaktär finns det många mindre kända producenter att prova såsom Cellier des Princes, Cave de Ratseau och Rhonéa. Nästan alla topproducenter i området har även en Côtes du Rhône i utbudet, så har du en favorit i något av prestigedistrikten kan det vara värt att kolla upp vinhusets enklare viner.
En av anledningarna till Côtes du Rhônes popularitet världen över är dess överkomliga prisnivå. Historiskt har CDR rankats som en av de mest prisvärda franska AOC-vinerna – stora volymer och mindre prestige än exempelvis Bordeaux innebär att konsumenten kan få en välgjord flaska för en relativt liten peng. I Sverige ligger många enkla Côtes du Rhône i prisklassen runt 90–150 kronor, och även de mer ambitiösa CDR Villages-vinerna brukar sällan överstiga 200–250 kronor. Internationellt kan basviner hittas för under $10, och kvalitetsviner för $15–20 är inte ovanliga, vilket gör dem attraktiva som “bang for the buck”-viner. Det är inte för inte som Côtes du Rhône ibland kallas “Frankrikes bästa vinvärde” i vinkretsar.
Tillgängligheten är generellt mycket god. Côtes du Rhône exporteras flitigt – ungefär en tredjedel av produktionen går på export – och nyckelmarknader som Storbritannien, USA, Tyskland, Sverige och Kina har alla ett utbrett utbud av CDR på hyllorna. I Systembolagets ordinarie sortiment finns ett flertal Côtes du Rhône-varianter året om, och på restauranger är det ofta husets franska vin. Även vin på box från Côtes du Rhône förekommer (tack vare de stora volymerna, kooperativens roll och att vinerna tål att tappas på box). Det innebär att konsumenter enkelt kan hitta en CDR för såväl vardagsmiddag som finare tillfälle utan att behöva leta i specialbutiker.
Prisnivån varierar med kategori: de enklaste utan byangivelse är billigast, medan en Côtes du Rhône Villages kostar något mer och en butelj med bynamn ytterligare lite mer. Men jämfört med cru-vinerna (som Châteauneuf-du-Pape eller Hermitage, vilka kan kosta flerdubbelt) framstår dessa som mycket prisvärda alternativ för liknande vinupplevelser. Som Wine Enthusiast rapporterade nyligen har dessutom kvaliteten på Côtes du Rhône förbättrats markant under senare år, samtidigt som priserna förblivit modesta. För konsumenter innebär det att man “får mer vin för pengarna” än någonsin tidigare i regionen.
Sammanfattningsvis: Côtes du Rhône-vinerna är lätta att få tag på, lätt att tycka om och lätta för plånboken. Detta, kombinerat med deras matvänlighet, gör dem till stapelvaror i många vinälskares källare för både vardag och fest.
Côtes du Rhône-viner, med sin generösa frukt och örtiga kryddighet, är mycket tacksamma att kombinera med mat. Här är några förslag på maträtter och smakkombinationer som lyfter fram vinernas bästa sidor:
Observera att årgång och producent kan påverka vinets karaktär, så justera matråd efter hur kraftigt vinet smakar. Generellt gäller dock ovanstående kombinationer.
Vill du laga något som passar bra ihop med Côtes du Rhône, testa gärna vårt recept på kalops.
999kr
1 299kr
139kr
189kr
Vinprenumeration
Vinlådor
Topplista
Nyheter
Lagertömning
Presentkort
