Lambrusco

Hör du till skaran som förknippar lambrusco med sötsliskigt rött bubbel utan större finess? Då är det dags att tänka om. Lambrusco är ett vin som fjädrat om från ful ankunge till vacker svan under de senaste decennierna. Denna bubblande röda dryck har gjort comeback och lockar nu en ny generation vinentusiaster.

Vad är lambrusco?

Lambrusco är ett bubbligt vin gjort på blå druvor ur en druvfamilj med samma namn. Vinet finns i olika varianter – rött, rosé eller till och med vitt – och kan vara antingen torrt eller sött. Stilen är frisk och bärig, och vinerna är avsedda att drickas unga (alkoholhalten ligger runt 10–11%). Lambrusco syftar alltså inte på en enskild druvsort utan på en hel grupp närbesläktade druvor och den vintyp som görs av dem. De vita lambrusco-vinerna framställs genom att de blå druvorna pressas utan skalkontakt (på samma sätt som man kan göra vitt vin av blå druvor), vilket ger ett ljust vin. Den relativt låga alkoholhalten och den livliga fruktsmaken gör lambrusco till ett lättsamt och läskande vin.

Varifrån kommer lambrusco?

Vinets hemvist är i Emilia Romagna i norra Italien, och traditionen kring lambrusco sträcker sig ända tillbaka till etruskisk tid. Arkeologiska fynd antyder att etruskerna verkligen odlade lambrusco-druvor. Etymologiskt kommer namnet lambrusco från latinets vitis labrusca, som betyder vild vinstock. Även de gamla romarna uppskattade lambrusco – den romerske författaren Cato den äldre noterade hur en liten odlingslott kunde ge hela 300 amphoror vin, vilket vittnar om druvans produktivitet. Lambrusco produceras än idag främst i provinserna Modena, Parma och Reggio Emilia, men görs även i en mindre del av Lombardiet (framför allt kring Mantova).

Från coca-cola till seriöst vin

Under 1970- och 1980-talen blev den bubblande drycken populär utanför Italien, speciellt i USA och norra Europa. Vinet var sött och publikfriande, vilket gjorde att det kom att kallas ”Italiens coca-cola”. Faktum är att under 1970- och 80-talen var lambrusco det mest sålda importvinet i USA. Dessvärre var produktionen ofta av låg kvalitet och vinet fick ett skamfilat rykte. Med tiden blev lambrusco så gott som bortglömt. Men under senare år har vinstilen fått en renässans och den forna dåliga renommén håller långsamt på att tvättas bort. Visserligen finns den storskaliga, industriella produktionen kvar, men idag satsar allt fler på att göra kvalitativ lambrusco med stor omsorg. Den lätta stilen och den relativt låga alkoholhalten tilltalar många av dagens vindrickare.

Lambruscons karaktär

Stilen på lambrusco är oftast lätt, men vissa viner är fylligare med mer markerade tanniner. Druvornas naturligt höga syra ger friskhet till vinerna och gör dem mycket matvänliga. Dofterna är bäriga och florala, med aromer som jordgubbar, körsbär, blåbär och viol. Ofta finns även örtiga toner och ett svagt bittert avslut i smaken. Lambrusco kan vara torr – secco – halvtorr – amabile – eller söt – dolce. Det vanligaste är att vinet är pärlande, med lite kolsyra (då kallas det frizzante). Men en del vin är kraftigare kolsyrat, det kallas då spumante. Färgen kan variera mellan blekt orangerosa till mörkt purpurröd.

Olika sätt att tillverka lambrusco

Det vanligaste och billigaste sättet att göra lambrusco är tankmetoden, även kallad charmatmetoden. Det är samma metod som används för att göra prosecco och innebär att kolsyran bildas i en trycktank av stål. Denna snabba metod bevarar vinets fruktiga ungdomlighet och lämpar sig utmärkt för lambrusco som ska konsumeras ungt. Lambrusco kan också tillverkas genom den traditionella metoden (méthode champenoise), som bland annat används för champagne. Den innebär att kolsyran bildas genom en andra jäsning på flaska. Det ger mer komplexa aromer eftersom vinet kommer i kontakt med jästfällningen – den längre kontakten med jästen kan ge upphov till lätt brödiga eller nötiga toner, precis som i en champagne.

Tillbaka till ursprunget

Det finns dock en tredje metod som är den ursprungliga traditionen för att göra lambrusco. I Italien kallas den för metodo ancestrale, som betyder “den ursprungliga metoden”. Den innebär att vinet tappas på flaska innan det har jäst färdigt, vilket gör att kolsyran bildas naturligt i flaskan. Varken jäst eller socker tillsätts i efterhand. Fler och fler producenter plockar idag upp det gamla sättet att göra lambrusco, som ger lätt pärlande viner med rustik karaktär. I vissa fall lämnas jästfällningen kvar i flaskan (col fondo), vilket kan ge ett lätt disigt vin men också extra komplexitet. Denna uråldriga teknik har fått ett uppsving i modern tid tack vare det ökade intresset för naturviner – lambrusco tillverkad enligt metodo ancestrale ligger helt i linje med den populära pét-nat-trenden inom vin.

Druvfamiljen lambrusco

Lambrusco är en druvfamilj som omfattar ett dussintal blå druvsorter som odlats under århundraden i Emilia-Romagna. De viktigaste för produktionen av lambrusco är:

• Lambrusco di Sorbara – ger viner med ljus färg och delikata, blommiga aromer
   
• Lambrusco Grasparossa – ger fruktiga viner med mörk färg, tydlig struktur och viss strävhet
   
• Lambrusco Salamino – ger viner med hög aromatik, bra struktur och markerad strävhet; namnet Salamino kommer av att druvklasarna liknar små salamikorvar
   
• Lambrusco Maestri – ger viner med djup färg, fyllighet och rödbäriga toner
   

Utöver dessa finns fler varianter i lambrusco-familjen, till exempel Lambrusco Marani och Lambrusco Ruberti (också känd som Viadanese), men de ovanstående fyra är de mest framträdande. Man kan också blanda in en mindre del av andra druvor för att ge balans till vinet. Druvor som används är bland andra ancellotta, marzemino och malbo gentile. En vanlig blanddruva är ancellotta, som ofta tillsätts för att ge vinet en djupare, mörkare färg.

DOC

För att leva upp till kraven för en DOC (Denominazione di Origine Controllata) måste vinet innehålla minst 85% lambrusco-druvor. Sex områden i Emilia-Romagna har idag en DOC-beteckning specifikt för lambrusco:

• • Lambrusco di Sorbara DOC

• • Lambrusco Grasparossa di Castelvetro DOC

• • Lambrusco Salamino di Santa Croce DOC

• • Colli di Scandiano e di Canossa DOC

• • Modena DOC

• • Reggiano DOC

Utanför Emilia-Romagna finns även Lambrusco Mantovano DOC i Lombardiet, där lambrusco-vinerna från trakten kring Mantova ingår.

Mat som passar till lambrusco

De söta varianterna av lambrusco är trevliga sällskapsviner att dricka som aperitif eller utan mat, medan de torra vinerna passar utmärkt till en mängd olika maträtter. Prova en torr lambrusco till en klassisk pizza Margarita med mozzarella, en mustig lasagne, grillad kyckling, lax eller en härlig charkuteritallrik (särskilt om den innehåller delikatesser från regionen såsom prosciutto di Parma, mortadella och lagrad Parmigiano Reggiano). De lättare varianterna, som Lambrusco di Sorbara, fungerar också fint till kryddstarka asiatiska rätter eller till plockmat med många olika smaker. Lambrusco är dessutom perfekt som ett somrigt aperitifvin, serverat väl kylt i solen.

Serveringstemperatur

Lambrusco kommer bäst till sin rätt om det serveras svalt, runt en temperatur på 7–12 °C. Till skillnad från kraftiga röda viner som ofta serveras rumstempererade bör lambrusco avnjutas väl kyld – ungefär som ett vitt vin eller rosé. Använd gärna ett vitvinsglas eller champagneglas i stället för en stor rödvinskupa när du serverar, så hålls bubblorna friska längre och aromerna koncentreras på bästa sätt.

Mycket vin för pengarna

Trots att kvaliteten på lambrusco-viner stadigt ökar, är priserna fortfarande väldigt överkomliga. Det går att hitta riktigt fin lambrusco för bara ett par hundralappar, och många bra lambrusco ligger till och med runt hundralappen per flaska – man får helt enkelt mycket vin för pengarna. Tur är väl det, eftersom lambrusco är försvinnande gott!