Vin från Toscana

Toscana har beskrivits som vinregionernas vinregion, en symbol för “la dolce vita” och italiensk livsnjutning. Regionen erbjuder en underbar kombination av rik historia, kultur, utsökt mat, förstklassiga viner och vackra landskap med böljande vingårdar, olivlundar och cypresser. I denna artikel utforskar vi Toscanas viner – från berömda rödviner som Chianti och Brunello di Montalcino till krispiga vita Vernaccia, rosé och det söta dessertvinet Vin Santo. Vi går igenom de viktigaste vindistrikten, de främsta druvsorterna, olika vintyper, klassificeringssystemet, mat som passar till vinerna, en kort historik samt tips för en oförglömlig vinresa i Toscana.

Vindistrikt i Toscana – berömda områden och deras viner

Toscana är hem för flera av världens mest kända vinområden, var och en med sin unika karaktär. Här är några av de viktigaste toskanska vindistrikten:

• • Chianti och Chianti Classico (DOCG): Chianti är kanske Toscanas mest välkända vinområde. Det täcker stora delar av centrala Toscana och producerar främst medelfylliga röda viner med frisk syra. Vinerna görs till största delen på Sangiovese och kan innehålla upp till 30% andra druvor (t.ex. Canaiolo, Colorino eller internationella sorter som Cabernet Sauvignon och Merlot). Chianti Classico är hjärtat av området, beläget mellan Florens och Siena, och anses mest prestigefyllt. Där gäller strängare regler: minst 80% Sangiovese i vinet och längre lagring för Riserva och Gran Selezione. Chianti-vinerna är torra och fruktiga, ofta med toner av körsbär och örter, och passar utmärkt till mat (mer om det nedan). Om etiketten anger Riserva har vinet lagrats minst två år innan försäljning.

• • Brunello di Montalcino (DOCG): Runt staden Montalcino, söder om Siena, produceras Brunello – ett av Italiens mest hyllade viner. Brunello di Montalcino görs uteslutande på Sangiovese (lokalt kallad Brunello). Områdets varmare klimat och stränga regler ger fylliga, komplexa rödviner med högre alkoholhalt. Brunello måste lagras minst fem år (varav två år på ekfat) innan lansering. Resultatet är kraftfulla viner med smaker av mörka bär, läder och tobak, som har lång lagringspotential och uppskattas av kräsna samlare.

• • Vino Nobile di Montepulciano (DOCG): I den sydöstra delen av Toscana ligger Montepulciano, känt för vinet Vino Nobile. Trots namnet har vinet inget med druvan montepulciano att göra – här används Sangiovese (lokalt kallad Prugnolo Gentile) som dominerande druva. Vino Nobile di Montepulciano liknar Brunello men är ofta något mjukare och mer floral i stilen. Vinet lagras minst två år innan det släpps. I både Montalcino och Montepulciano görs även yngre rosso-viner (Rosso di Montalcino/Montepulciano) som lagras kortare tid och är tidigare drickmogna.

• • Bolgheri (DOC): På Toscanas kust, i området Maremma, ligger Bolgheri – ett relativt ungt men prestigefyllt distrikt. Här introducerades under 1970-talet de berömda “Super Tuscans”, viner där internationella druvor som Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah dominerar istället för Sangiovese. Klimatet är varmt och soligt med kustnära influenser, vilket gynnar Bordeaux-druvorna. Bolgheri DOC tillåter endruvsviner på exempelvis cabernet eller merlot, liksom blandningar där man ofta lagrar vinet på små franska ekfat (barriquer). Resultatet är fylliga, sammetslena rödviner med mörk frukt och tydlig fatkaraktär. Området gav upphov till ikoniska viner som Sassicaia och Ornellaia, vilka satte Bolgheri på vinvärldens karta som en producent av toppviner utanför dåtidens klassiska regelverk.

• • Övriga viktiga distrikt: Utöver ovan nämnda finns fler toskanska områden värda uppmärksamhet. Carmignano (DOCG) strax nordväst om Florens är ett litet distrikt där Sangiovese blandas med bl.a. Cabernet Franc/Sauvignon – ett historiskt tidigt exempel på “franska druvor” i Toscana. Morellino di Scansano (DOCG) i den sydvästra delen (Maremma) producerar utmärkta Sangiovese-viner (lokalt kallad Morellino) med rik fruktighet. Vernaccia di San Gimignano (DOCG) förtjänar också att nämnas – det är Toscanas enda vita DOCG och kommer från medeltidsstaden San Gimignano. Vernaccia-vinet är torrt och friskt med fruktiga toner, gjort på den lokala gröna druvan med samma namn. Faktum är att Vernaccia di San Gimignano var Italiens allra första DOC när systemet infördes 1966 (uppgraderat till DOCG 1993). Sist men inte minst är Vin Santo en regional specialitet (mer om detta dessertvin längre ned).

Toscana har idag elva DOCG-klassificerade vindistrikt – fler än de sju som länge var de mest kända – samt ett 40-tal DOC-områden. Bland DOC-klassade zoner märks till exempel Bolgheri (se ovan) och Maremma Toscana DOC. För viner som inte passar in i dessa geografiska appellationer finns den bredare beteckningen Toscana IGT, som gett producenter flexibilitet att experimentera med druvor och stilar. Sammanfattningsvis domineras Toscanas vinproduktion av röda kvalitetsviner – hela 86% av regionens volym är rött vin – med Chianti som det mest spridda vinet (faktiskt ett av världens mest kända rödvin).

Druvsorter – Sangiovese och andra stjärnor i vingårdarna

Få vinregioner är så starkt förknippade med en enda druvsort som Toscana med Sangiovese. Sangiovese är Toscanas främsta blå druva och utgör ryggraden i de flesta röda viner härifrån. Faktum är att ~66% av alla vingårdar i regionen är planterade med Sangiovese. Druvan odlas i många varianter och går under lokala namn som Brunello (i Montalcino), Prugnolo Gentile (i Montepulciano) och Morellino (i Scansano). Sangiovese betyder enligt tradition “Jupiters blod”, och ger viner med hög syra, tydliga tanniner och smaker av röda bär (sura körsbär är karaktäristiskt), örter och kryddor. Den kan skapa allt från enklare pizza-viner till långlivade mästerverk beroende på odlingsläge och vinmakning.

Lokala kompletterande druvor: Historiskt blandades Sangiovese ofta med andra inhemska druvsorter. Canaiolo Nero och Colorino är två traditionella blå druvor som odlas i Toscana och ibland ingår i Chianti-blends för att runda av Sangioveses skarpa syra. Även druvor som Ciliegiolo, Mammolo och Malvasia Nera förekommer i mindre skala. Idag väljer dock många topproducenter att buteljera sina prestigeviner som 100% Sangiovese för maximal uttryck av terroir.

Internationella druvor: Toscana är också hem för franska druvsorter som Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Merlot och Syrah. Dessa dök först upp i Carmignano på 1700-talet och fick senare stor spridning genom Super Tuscan-rörelsen på 1970- och 80-talet. Idag odlas de i synnerhet längs kusten (t.ex. Bolgheri) men även i inre delar, ofta blandade med Sangiovese eller som egna cuvéer. Cabernet och Merlot bidrar med djup färg, cassis/fruktighet och mjukare tanniner, medan Syrah ger krydda och fyllighet – egenskaper som vinmakare nyttjar för att skapa nya tolkningar av toskanskt vin.

Gröna druvor: Även om Toscana är mest känt för rödvin odlas flera betydande gröna druvsorter. Trebbiano Toscano (även kallad Ugni Blanc i Frankrike) är den mest odlade vita druvan – den är ganska neutral i smak och används både i vita bordsviner och i dessertvinet Vin Santo tillsammans med Malvasia. Vernaccia är en lokal druva odlad kring San Gimignano som ger det aromatiska Vernaccia di San Gimignano-vinet. Vermentino odlas i kustnära delar (t.ex. Maremma och på Elba) och ger friska, blommiga viner som passar bra till fisk och skaldjur. Internationella vitisvinifera som Chardonnay och Sauvignon Blanc förekommer också i Toscana, ofta i IGT-viner, men de traditionella lokala druvorna dominerar på hemmaplan.

Toscanas druvpalett är med andra ord bredare än många tror: här finns allt från den ädla Sangiovese till udda lokalvarianter och franska uppstickare. Men i slutändan är det Sangioveses kungarike – sex av regionens sju första DOCG-klassade viner baserades på denna druva – något som tydligt präglar Toscanas vinprofil.

Vintyper från Toscana – röda, vita, rosé och söta viner

Tack vare sitt varierade klimat och rika druvutbud producerar Toscana en mångfald av vintyper. Här är en översikt över de viktigaste:

• • Röda viner: Rödvin är Toscanas stolthet och utgör över 80% av produktionen. Stilen varierar från lätta, fruktiga röda till kraftfulla och tanninrika viner. Chianti-vinerna är generellt medelfylliga, syrliga och matvänliga med toner av körsbär, plommon, örter och ibland en aning jord eller tobak. Brunello di Montalcino och Vino Nobile di Montepulciano är fylligare röda med djupare smakprofil och längre lagringsmöjlighet, där Brunello ofta är mest kraftfull. Super Tuscans (t.ex. viner från Bolgheri) är också röda – ofta blandningar på Cabernet, Merlot m.fl. – kända för sin höga kvalitet, mörka frukt och integrerade ekfatston. Gemensamt för många toskanska rödviner är att de vinner på viss lagring, vilket mjukar upp tanninerna och utvecklar komplexitet.

• • Vita viner: Även om färre till antalet finns några anmärkningsvärda toskanska vitviner. Vernaccia di San Gimignano är det mest klassiska: ett torrt, aromatiskt vitt vin med inslag av citrus, gula frukter och bittermandel i avslutet. Vermentino-viner från kusttrakterna är friska och blommiga med mineralitet – utmärkta till havets läckerheter. Det odlas även Trebbiano och Malvasia i hela regionen, som ofta blandas ihop för enkla vita viner med mild smak. Vissa producenter experimenterar med Chardonnay och andra internationella druvor, men Toscana har inget vitt vin med samma globala berömmelse som dess röda.

• • Rosévin (Rosato): Toscansk rosé görs vanligtvis på Sangiovese (ibland med stänk av Merlot eller andra druvor). Stilen kan variera från lätt och bärig till något mer struktur, men generellt är Toscanas roséviner friska och somriga med smaker av röda bär, citrus och örter. De dricks unga och kylda, perfekta som aperitivo eller sällskapsvin på en solig terrass, gärna ackompanjerade av lite antipasti.

• • Dessertvin (Vin Santo): Vin Santo är en toskansk specialitet – ett sött dessertvin med anor långt tillbaka. Det görs genom att druvor (traditionellt Trebbiano och Malvasia) får lufttorka efter skörd för att koncentrera socker och smak. Den russin-söta musten jäser och lagras sedan minst två år på små ekfat, ofta mycket längre, i särskilda vinrum (vinsantaia). Vinet oxiderar lätt under den långa fatlagringen (faten fylls inte ända upp), vilket ger Vin Santo dess karakteristiska nötiga, karamelliga toner. Resultatet blir ett gyllene, fylligt vin som nästan alltid är sött (även om torrare varianter förekommer). Vin Santo avnjuts traditionellt i slutet av en måltid – oftast serverat med cantuccini (mandelskorpor) som doppas i vinet. Kombinationen av de knapriga mandelskorporna och det söta, nötiga vinet är en himmelsk avslutning på en toskansk middag. Det finns även en röd variant kallad Occhio di Pernice (vanligtvis baserad på Sangiovese) för en mörkare dessertvinupplevelse.

Som helhet bjuder Toscanas vinskatt på något för alla smaker – från elegant vitt till rosé för sommarens stunder, och från robusta rödviner till ljuvligt sött Vin Santo.

Klassificeringssystemet – DOCG, DOC och IGT i Toscana

Italiens vinlagstiftning delar in kvalitetsviner i huvudsakligen tre nivåer: DOCG, DOC och IGT. Toscana använder detta system flitigt, och en förståelse för klassificeringarna hjälper att navigera de toskanska etiketterna:

• • DOCG (Denominazione di Origine Controllata e Garantita): Den högsta kvalitetsklassen för italienska viner. Viner med DOCG-beteckning måste komma från strikt avgränsade områden och följa detaljerade produktionsregler gällande druvsorter, avkastning, lagring m.m. Dessutom provsmakas och “garanteras” vinerna av en panel innan de får säljas under namnet. Toscana har 11 DOCG-områden – däribland Chianti, Chianti Classico, Brunello di Montalcino, Vino Nobile di Montepulciano med flera – vilket är lika många som Piemonte och mest i Italien. En DOCG-stämpel på flaskan är en indikation på ett traditionsrikt vin av högsta kvalitet. Exempel: Brunello di Montalcino DOCG.

• • DOC (Denominazione di Origine Controllata): Steget under DOCG. Även här finns regler för ursprung och produktion, men de är generellt något mer tillåtande och utan garantita-momentet. DOC fungerar ofta som en paraplybeteckning för mindre områden eller bredare stilexperiment inom en region. Toscana har över 30 DOC-klassade appellationer, till exempel Bolgheri DOC, Carmignano DOC (parallellt med att Carmignano har DOCG för sina reservaviner) och Maremma Toscana DOC. DOC-viner kan hålla mycket hög kvalitet, men kategorin ger lite mer utrymme för variation. Exempel: Bolgheri Rosso DOC.

• • IGT (Indicazione Geografica Tipica): Denna kategori (numera kallad IGP, Indicazione Geografica Protetta, men IGT är fortfarande i bruk) är mer flexibel och innovativ. Viner med IGT Toscana behöver bara uppfylla grundkrav och kommer från regionen i stort, utan små avgränsade zoner. Druvval, produktionsmetoder och lagring är friare, vilket möjliggjorde framväxten av Super Tuscan-vinerna som inte passade in i dåtidens DOC-regler. På 1970-talet tvingades toppviner som Sassicaia och Tignanello betecknas som enkelt Vino da Tavola (bordsvin) trots hög kvalitet, eftersom de bröt mot appellationsreglerna. Idag använder de flesta istället Toscana IGT för sådana viner, eller har fått egna DOC-titlar (t.ex. Bolgheri Sassicaia som egen DOC). IGT garanterar i princip bara ursprunget (Toscana), men många IGT-viner kan vara lika fantastiska som DOCG-viner – särskilt de kända Super Tuscans.

Utöver dessa finns enklare kategorier som Vino da Tavola (bordsvin) utan geografisk indikation, men för Toscanas kvalitetsviner är det främst DOCG, DOC och IGT som är relevanta. Som vinkonsument kan det vara bra att känna till att DOCG generellt står för klassisk toppkvalitet enligt tradition, medan IGT kan innebära något mer okonventionellt eller modernt grepp – båda har sin charm i Toscana.

Mat som passar till vin från Toscana

En stor del av tjusningen med toskanska viner är hur väl de gifter sig med regionens mat. Det toskanska köket är rustikt och smakrikt, med mycket terra e pane (jord och bröd) – tänk rejäla brödsoppor, vildsvinsgrytor, grillat kött och olivolja i generösa mängder. Här är några klassiska mat- och vinkombinationer att inspireras av:

• • Chianti (Sangiovese) – Pasta, pizza och grillat: Chiantis friskhet och medelfylliga kropp gör att vinet passar utmärkt till tomatbaserade rätter (t.ex. pasta med tomatsås, lasagne) samt pizza och charkuterier. Den höga syran i vinet kompletterar syrligheten i tomater och skär genom fetman i ostar och chark. Till kraftigare Chianti (Chianti Classico Riserva eller Gran Selezione) fungerar också grillat kött, lammstek eller viltgryta utmärkt – vinets tanniner möter proteinet i köttet och smakintensiteten matchar rätter med örter, vitlök och olivolja. En traditionell florentinsk Bistecca alla Fiorentina (T-bensstek) kryddad med rosmarin och salt är nästan skräddarsydd för ett glas stramt Chianti. Glöm inte osten: lagrade hårdostar (Pecorino Toscano, parmesan) är fantastiska med Chianti – ostens sälta och fett rundar av vinets strävhet och lyfter fruktigheten.

• • Brunello di Montalcino – Rejäla kötträtter och vilt: Brunellos kraft och komplexitet kräver smakrik mat. Klassiska kombinationer är stekar på nöt eller vilt, lammracks, oxfilé Wellington eller vildsvinsstek. I Toscana är cinghiale in umido (vildsvinsgryta) med pappardelle en favorit till Brunello – vinets tanniner och fylliga toner av mörka körsbär, tobak och kryddor förhöjer den rika grytan. Även lagrade ostar och lufttorkad skinka trivs med Brunello. Kort sagt, ta fram de mest mustiga kötträtterna när du öppnar en Brunello.

• • Vino Nobile di Montepulciano – Rostat kött och lagrade ostar: Vino Nobile (också Sangiovese-baserat) har något mjukare tanniner än Brunello, men nog med kraft för rostbiff, grillade lammkotletter, kalvstek eller mustiga grytor. Dess fina syra och inslag av röda bär och örter gör det även ljuvligt till lagrade ostar som toskansk pecorino eller parmigiano reggiano. Prova gärna en bit pecorino drizzlad med lite honung tillsammans med Vino Nobile – sälta, sötma och vinets syra bildar en utsökt balans.

• • Super Tuscan (Bolgheri-blends) – Biff och moderna gourmeträtter: De Cabernet/Merlot-dominerade toppvinerna från Bolgheri och liknande passar perfekt till mörkt kött – tänk grillad entrecôte, högrevschili, lammstek med rosmarin eller till och med en elegant burger på viltkött. Deras rikedom av svartvinbär, plommon, choklad och fat gör att de kan paras med rätter som har lite sötma eller rökighet, exempelvis barbeque-glaze eller tryffelsås. Kort sagt, alla rätter där man annars kunde tänka sig en bra Bordeaux funkar fint med en Super Tuscan. Undvik dock för kryddstarka komponenter; pepparheta såser kan framhäva alkoholen och tanninerna i dessa viner.

• • Vernaccia och andra vita – Fisk, skaldjur och vegetariskt: De vita vinerna från Toscana är som gjorda för regionens kustkök. Vernaccia di San Gimignano med sin citrusfriska profil är klockren till grillad fisk, skaldjurspasta, sallader och milda ostar. Även Vermentino-vinerna giftermålar sig med havets smaker – prova en Vermentino till en tallrik frutti di mare eller en enkel bruschetta med tomat och basilika. Den friska syran och mineraltonen i dessa viner gör dem också utmärkta som aperitif med några antipasti (oliver, crostini, pecorino).

• • Rosé (Rosato) – Antipasti och sommarkök: En kyld toskansk rosé är en räddare i nöden varma dagar. Lätta roséer på Sangiovese passar fint till charkuterier, oliver, melon med prosciutto, Caprese-sallad och andra antipasti. De något mer strukturerade rosévinerna kan även hantera grillad kyckling, sallader med vinaigrette eller en panzanella (toskansk brödsallad med tomat och olivolja). Rosévinets bäriga fräschör och lätthet gör det också till ett socialt sällskapsvin utan mat – perfekt till solnedgången över en vingård.

• • Vin Santo – Dessert och ost: Som nämnts är standardserveringen Vin Santo med cantuccini – de mandelskorpor som mjuknar vid dopp i det söta vinet. Detta är ett måste att prova när du är i Toscana. Förutom kakor passar Vin Santo även bra till nötiga desserter, mandeltårta eller vaniljglass med ringlad kola. En annan spännande kombo är att servera Vin Santo till en smakrik blåmögelost (t.ex. Gorgonzola eller Stilton). Den intensivt söta, nötiga karaktären hos vinet skapar en häftig kontrast mot ostens sälta och skärpa – en riktig smakexplosion som rundar av middagen på bästa sätt.

Naturligtvis är smak och tycke individuellt, men i Toscana finns en röd tråd: det lokala vinet och den lokala maten har vuxit upp tillsammans. En rustik ribollita-soppa eller en pepprig bistecca smakar alltid bättre med rätt glas toskanskt vin till. Våga prova dig fram och upptäck hur Toscanas viner kan förhöja matupplevelsen – precis som lokalborna gjort i århundraden.

Kort historisk bakgrund – Toscanas vintradition genom tiderna

Toscanas vinhistoria sträcker sig flere tusen år tillbaka i tiden. Redan etruskerna – det högtstående folk som bebodde området innan Romarriket – odlade vin här ca 700–500 f.Kr.. Arkeologiska fynd visar spår av vinproduktion från åtminstone 500-talet f.Kr.. Etruskerna tämjde vildvuxna vinstockar och lade grunden för regionens vinodling. Därefter utvecklade romarna vinodlingen ytterligare; de förstod värdet av rätt läge, infördes konceptet årgångar, och ersatte etruskernas leramforor med träfat för lagring – en innovation som lade grund för lagrade viner.

Under medeltiden, efter Romarrikets fall, hamnade vinproduktionen i klostrens och adelns händer. Kyrkan och aristokratin ägde mycket mark och fortsatte odla druvor genom århundraden av politisk splittring. Toscana var länge uppdelat i små furstendömen och stadsstater, men på 1400-talet enades regionen under det inflytelserika Medici-släktet. Florens blev centralpunkten för handel, konst – och vin.

Ett tidigt tecken på Toscanas vinkultur kom redan år 1716, då storhertigen Cosimo III de’ Medici utfärdade en av världens första vinlagar. Han definierade officiellt fyra utsökta vinområden i Toscana (däribland Chianti) och stakade ut gränserna för vilka byar som fick kalla sina viner för ”Chianti”. Detta var ett banbrytande drag som kan ses som föregångare till dagens DOC/DOCG-system. Det visar hur högt ansedda Toscanas viner redan var på 1700-talet.

Under 1800-talet experimenterade vinmakare som Barone Ricasoli i Chianti med olika druvblandningar – Ricasoli skapade 1870 det klassiska ”Chianti-receptet” med ~70% Sangiovese, 15% Canaiolo och 15% Malvasia (en grön druva). Ursprungligen ansågs en skvätt vita druvor ge friskhet till vinet, men senare kritik menade att det försämrade kvaliteten. Efter andra världskriget gick Toscana igenom en svacka; kvantitet prioriterades över kvalitet och Chianti fick rykte om sig att vara enkelt “kalkonvin” i bastflaska.

Från 1960-talet började dock en kvalitetsrevolution. Italiens nya DOC-system infördes 1963 och Toscanas klassiska distrikt fick officiell status. På 1970-talet slog de visionära “Super Tuscan”-producenterna igenom genom att trotsa regelverket och höja ribban för kvalitet. Viner som Sassicaia (första årgång 1968) och Tignanello (1971) visade att Toscana kunde göra världsklassviner på egna villkor – och banade väg för modern vinmakning i regionen. Senare fick Chianti Classico sin DOCG-status 1984, följt av Brunello och Vino Nobile 1980 (retroaktivt, de var bland de första DOCG i Italien).

Idag förenar Toscana det bästa av två världar: respekt för tradition (många producenter återvänder till 100% Sangiovese och stora slavonska ekfat botti) och innovationslust (nya vingårdar, ekologisk odling, experimentella blends). Toscanas viner fortsätter vinna internationell berömmelse och auktioneras för höga priser, samtidigt som regionen välkomnar en ny generation vinentusiaster med öppna armar. Historien märks överallt – från medeltida gårdar där vin gjorts i sekel, till de svarta tupparna på Chianti Classico-etiketter som minner om legenden från 1200-talet. Att dricka vin i Toscana är att smaka på historien.

Tips för vinresor i Toscana – vingårdar, säsong och upplevelser

Att resa i Toscana är som att kliva in i ett levande vykort: slingrande vägar genom vinfält, cypresser längs kullarnas krön, och doften av druvmust och rosmanin i luften. För vinälskare finns få bättre resmål. Här är några tips för en lyckad vinresa i Toscana:

• • Bästa tiden att resa: Toscana kan besökas året runt, men vår (april–maj) och höst (september–oktober) anses idealiska. Under våren är landskapet grönt och blommigt, temperaturerna behagliga och turistströmmen lagom. Hösten bjuder på vackra färger i vingårdarna, svalare kvällar och förstås druvskörden i september – en härlig tid då luften doftar av vinmust och många byar firar vendemmia (skördefester). Sommaren (juni–augusti) är visserligen solig och vacker, men också varm och välbesökt – räkna med fler turister och höga temperaturer mitt på dagen. Vintern kan vara lugn och trivsam, speciellt kring jul, men en del mindre vingårdar har begränsade öppettider då.

• • Vingårdar att besöka: Det finns hundratals vingårdar öppna för besök, från familjedrivna gårdar till stora gods. I Chianti Classico är ett populärt stopp Castello di Brolio (Barone Ricasolis historiska slott där Chianti-receptet föddes) – här kan man både prova vin och vandra genom slottsparken. Även Antinoris toppmoderna vineri i Chianti Classico (Bargino) imponerar med sin arkitektur och vinbar. Runt Montalcino kan man besöka anrika producenter som Biondi Santi (som “uppfann” Brunello) eller Ciacci Piccolomini. En annan favorit är Abbazia di Sant’Antimo nära Montalcino, där munkar förr bryggde vin – idag kan man ha picknick bland vinrankorna intill en romanskt kloster. I Montepulciano erbjuder gårdar som Avignonesi eller Poliziano turer och smakprov, ofta med utsikt över de gyllene kullarna. Och glöm inte Bolgheri på kusten: ta en tur längs den ikoniska cypressallén till den pittoreska byn Bolgheri och boka in en provning hos exempelvis Tenuta San Guido (Sassicaias hem), Ornellaia eller Guado al Tasso. Många gårdar i Bolgheri kräver förbokning, men belönar med exklusiva smakupplevelser av sina Super Tuscans. För vitt vin och kultur i ett, besök San Gimignano – staden med medeltida torn och Vernaccia-vin. Där kan gårdar som Panizzi eller Teruzzi visa hur den lokala Vernaccia framställs.

• • Vinupplevelser utöver provsmakning: Ett besök i Toscana handlar inte bara om att dricka vin, utan om att uppleva hela livsstilen kring vinet. Vinvägar (Strade del Vino): Flera vinregioner har utstakade vinvägar – t.ex. Chiantigiana som slingrar sig genom Chianti-dalen – där man kan köra eller cykla från by till by och stanna för gårdsbesök, små trattorior och fantastiska vyer. Matlagningskurser på vingård: Många agriturismos och vingårdar erbjuder matlagningsklasser där du får lära dig göra pasta, ragù eller tiramisù, för att sedan avnjuta rätterna med gårdens egna viner. Fester och evenemang: Om du är där vid rätt tid kan du uppleva lokala vinfestivaler. Till exempel firar Montalcino Benvenuto Brunello varje år, där nya årgången av Brunello presenteras; Greve in Chianti har en årlig Chianti-klassiker festival i september. Bo på vingård: Inget går upp mot att vakna upp mitt bland vinfälten. Toscana har många agriturismi (lantgårdsboenden) där man kan övernatta på vingårdar, äta hemlagad toskansk middag och njuta av vin direkt från källaren. Slutligen, glöm inte att kombinera vinet med Toscanas rika kultur – starta dagen med att utforska en medeltida by eller renässanskonst i Florens, och avrunda med en vingårdsrundtur på eftermiddagen. Det är denna mix av upplevelser som gör en vinresa i Toscana så oförglömlig.

Toscana har något att erbjuda alla – från nybörjare som vill lära sig grunderna i vinprovning, till erfarna vinrävar på jakt efter nästa källarskatt. Oavsett om du utforskar Chiantis kullar, Montalcinos borgar eller Bolgheris kustbriser, kommer du att hitta inspiration i glaset. Skål och trevlig resa! Eller som man säger på italienska: Cin cin!