Glögg

Glögg är en varm, kryddad dryck som oftast baseras på rödvin eller på sprit och sötas med socker. Namnet glögg kommer av det gamla verbet glödga, som betyder att värma upp – en hänvisning till det historiska sättet att smälta ned socker i vinet. Drycken dricks främst under vinterhalvåret och har en särskild plats i julfirandet i Sverige. I andra länder finns liknande varma kryddade viner, till exempel tyskarnas Glühwein och engelsmännens mulled wine. Glögg finns både med alkohol i olika styrkor och i alkoholfri variant baserad på saft eller avalkoholiserat vin.

Glöggens historia – från antiken till jultradition

Att krydda och värma vin är ingen ny företeelse. Redan de forna grekerna och romarna smaksatte sitt vin med kryddor (och sötade det) för smakens och hälsans skull. Under medeltiden spreds seden med varmt kryddat vin över Europa, delvis för att dölja smaken av dåligt lagrat vin. Via Tyskland kom denna tradition så småningom till Norden. Även i Sverige dracks kryddat vin tidigt – kung Gustav Vasa sägs ha älskat drycken klaret, en blandning av rhenvin, honung, socker och juliga kryddor som kanel, ingefära, kardemumma och nejlikor.

Själva ordet glögg dök upp något senare. År 1609 finns första belägget för uttrycket glödgat vin, vilket syftar på en särskild tillverkningsmetod där en sockertopp dränktes i cognac och antändes så att det smälta sockret droppade ned i det kryddade vinet. På kontinenten hade man vid denna tid börjat överge varmt kryddat vin, men i Sverige levde traditionen kvar. Under 1800-talets mitt började glögg i modernt språkbruk dyka upp i kokböckerna, och recepten varierade – allt från ”vanlig glögg” på rödvin till kuriosa som katarrh-glögg med lakritsrot och islandsmossa fanns beskrivet.

Mot slutet av 1800-talet blev glöggen starkt förknippad med julen. På 1890-talet hade glöggdrickandet utvecklats till en svensk jultradition spridd i vida kretsar. Varje vinhandlare med självaktning hade då sin egen glöggblandning, som såldes på butelj med fantasifulla etiketter prydda av tomtar och julmotiv. Det fanns både söt vinglögg och starkare varianter spetsade med cognac (kallade cognacsglögg eller julglögg). En känd glögg från tiden var J.D. Grönstedts vinglögg i Stockholm, som blandade flera sorters vin med sockerlag, russin, mandel samt kryddor som kanel, kardemumma, nejlikor och vanilj. Traditionen att dricka glögg i juletid har bara stärkts sedan dess – doktor Hagdahl skrev redan 1879 att ”intet lyckadt slädparti kan undvara denna angenäma dryck”, och idag säljs årligen miljontals liter glögg i Sverige.

Så tillverkas glögg

Traditionellt tillverkas glögg genom att krydda vin eller brännvin och tillsätta sötning, för att sedan försiktigt värma drycken. I äldre tider användes ofta den klassiska metoden glödgat vin: man placerade en sockertopp dränkt i konjak på ett galler över kärlet med kryddat vin, tände på sockret och lät det karamelliserade sockret smälta ned i vinet. Denna spektakulära metod – som även förekommer i den tyska varianten Feuerzangenbowle – gav både sötma och en fylligare smak åt glöggen. Ett recept från 1837 beskriver till exempel hur rödvin kokas upp med muskot, kanel och nejlikor samt socker, antänds och sedan silas innan det dricks varmt. Historiskt sett har man också skiljt på vinglögg (baserad på vin) och spritglögg (baserad på brännvin eller cognac). Båda typerna kryddades och sötades på liknande vis, men spritglöggen kunde antändas vid servering för effekt och kallades ibland brylå.

Modern glöggtillverkning följer samma grundprinciper men i större skala och med nya variationer. Basen är ett vin – röd glögg görs på rött vin, medan vit glögg görs på vitt vin. Vinet smaksätts med en kryddblandning och sötas för att uppnå den karaktäristiska smaken. Kanel och kryddnejlika hör till de viktigaste glöggkryddorna, oftast tillsammans med kardemumma, ingefära, pomeransskal och ibland en gnutta muskot. Sötningen sker traditionellt med socker, sirap eller honung – vinglögg innehåller ofta runt 150–200 g socker per liter, vilket både ger en fyllig söt smak och balanserar kryddornas styrka. (Starkvinsglögg kan vara något mindre söt men har högre alkoholhalt.) För att få en starkare glögg tillsätter vissa även en skvätt sprit, exempelvis konjak, rom eller vodka, vilket höjer alkoholhalten och ger extra sting. Enligt reglerna får dock vanlig vinglögg enbart innehålla vinets egen alkohol, medan starkvinsglögg får spetsas med destillat som konjak. I dag använder producenterna noggrant utvalda viner som bas och strävar efter att behålla en liknande smakprofil år efter år, trots att nya kryddkombinationer dyker upp. Man kan till och med köpa glöggkoncentrat – en essens baserad på vin, sprit eller saft – för att blanda sin egen glögg hemma.

Många glöggälskare väljer också att göra hemmagjord glögg. Ett enkelt sätt är att låta en blandning av klassiska glöggkryddor (kanelstång, nejlikor, kardemummakärnor, pomerans, ingefära med mera) dra i rödvin under några dagar, alternativt värma upp vinet med kryddorna för en snabbare variant. En del spetsar sitt kryddade vin med lite brännvin eller portvin för extra styrka och låter blandningen stå och mogna. En annan populär metod är spritmetoden, där man lägger kryddor, socker och jäst i en blandning av svagdricka och sprit och låter det jäsa några veckor – resultatet blir en potent hemgjord glögg. Med andra ord finns många vägar till en god glögg, vare sig man följer traditionella recept eller experimenterar fram en egen blandning.

Glögg och liknande drycker i olika länder

Glöggen må vara en svensk favorit, men idéen med varmt kryddat vin finns i många länder – ofta med sin egen twist.

• • Sverige: Glöggdrickandet är ett stående inslag från första advent ända fram till tjugondag Knut (13 januari). I Sverige finns såväl alkoholfri glögg, som vinglögg (med en alkoholhalt på minst 7% och mindre än 14,5%) och starkvinsglögg (alkoholhalt minst 14,5% och som mest 22%). Svensk glögg är generellt sötare än många utländska varianter och serveras traditionellt i små koppar, gärna med russin och skållad mandel i drycken samt pepparkakor och lussekatter vid sidan om (mer om detta nedan). Glöggen avnjuts ofta vid glöggmingel under advent, och populära märken som Blossa släpper varje år nya smaksatta utgåvor som många samlar på.

• • Tyskland (Glühwein): Tyskarnas Glühwein är nära släkt med glöggen – namnet betyder "glödgat vin" även det – men stilen är oftast lättare och torrare än svensk glögg. Glühwein görs på rött vin som värms med kryddor som kanel, nejlika och citrus (ofta apelsin), och sötas måttligt. Drycken är omåttligt populär på Tysklands många julmarknader, där den serveras rykande het ur stora kittlar till frusna marknadsbesökare. Man dricker den ur dekorativa keramikmuggar (olika för varje julmarknad), vilket ger en rustik känsla. Ibland spetsas glühwein med ett stänk rom eller likör, men det är mindre vanligt än i svensk glögg. För den som vill ha något extra festligt finns den spektakulära Feuerzangenbowle, där man liksom i Sverige bränner en sockertopp indränkt i rom över vinet – en showig kusin till vårt glödgade vin.

• • Storbritannien (mulled wine): I engelsktalande länder kallas motsvarigheten mulled wine, vilket helt enkelt betyder kryddat, uppvärmt vin. Brittisk mulled wine liknar glögg men brukar inte vara fullt så söt och har ofta tydlig citruskaraktär från apelsinskal. Traditionellt använder man rödvin (historiskt portvin eller claret) som får sjuda försiktigt med socker, kanel, nejlikor, muskot, ingefära och ibland stjärnanis. Ibland tillsätts en skvätt starkare dryck som brandy. Mulled wine dricks gärna under vinterhögtider som jul och nyår, t.ex. vid caroling-evenemang eller hemma framför brasan. I Storbritannien serveras den oftast i vanliga värmetåliga glas eller muggar snarare än små koppar. Drycken fyller samma funktion som glöggen – att skapa värme och julstämning – men utan de svenska tillbehören som mandel och russin.

• • Andra länder: Nästan varje land med kalla vintrar har sin egen variant av kryddat vin. I Frankrike kan man få vin chaud (“varmt vin”) och i Italien dricker man vin brulé – båda liknar glühwein. I Centraleuropa finns varianter som polskt grzane wino och tjeckiskt svarené víno. I de nordiska grannländerna används ofta ordet gløgg (lånat från svenskan): i Danmark blev glögg populärt vid jul först i slutet av 1800-talet, då svenska tillverkare lanserade glögg där, och i Finland kallas drycken glögi – den försvann nästan under förbudstiden men kom tillbaka och är numera en självklar del av julen även där. Utanför Europa hittar vi exempelvis brasiliansk quentão (som görs på cachaça och ingefära) och chilensk navegado med apelsin. Oavsett namn och variant är konceptet detsamma: ett kryddigt, sött och värmande vin som sprider ljuvliga dofter och håller kylan borta under vinterfirandet.

Serveringstips – så avnjuter du glöggen bäst

Temperatur: Glöggen ska serveras rykande varm – men lått bli att koka den! Om glöggen blir för het dunstar alkoholen och smaken försämras. Helst bör man hålla sig under alkoholens kokpunkt på ca 78 °C. En bra serveringstemperatur är runt 60–70 °C, vilket är tillräckligt varmt för att framhäva kryddofterna utan att man bränner sig på tungan. Använd gärna en termometer första gången, eller håll koll så att det precis bildas små bubblor innan det börjar koka. Man kan värma glöggen i kastrull på spisen eller i en värmetålig glöggkanna. För att hålla den varm under längre tid passar en värmeplatta eller en glöggkastrull med värmeljus utmärkt. Kom ihåg att även alkoholfri glögg inte mår bra av att koka – då kan sötman karamelliseras och smaken bli bitter.

• • Tillbehör: En del av glöggupplevelsen är de klassiska tillbehören. Det vanligaste är att lägga russin och skållad mandel direkt i koppen med glögg. De söta russinen och milda mandlarna som blivit varma i glöggen ger både god smak och något att tugga på. Det finns till och med färdiga glöggmixer att köpa med mandel och russin i påse, redo att hällas i drycken. Till glöggen brukar man också servera tilltugg vid sidan av. Främst är pepparkakor en given klassiker – den kryddiga, knapriga pepparkakan gifter sig fint med sötman i glöggen. Ofta äter man pepparkakorna naturella, men många gillar att ha ädelost eller brie på för en salt brytning. Vid luciatid hör även lussekatter (saffransbullar) till traditionen, och andra småkakor eller julgodis kan naturligtvis också bjudas till. Kort sagt: något sött, kryddigt och knaprigt vid sidan om höjer glöggstunden ytterligare.

• • Glas och serveringsstil: Glögg serveras traditionellt i små koppar eller glas – ofta rymmer de inte mer än 5–10 centiliter. Det gör att drycken håller sig varm och att man kan ta om flera gånger under kvällen. Det finns särskilda glöggset att köpa med små glöggmuggar, skålar för tillbehör och en glögggryta med värmare (t.ex. ett ställ med värmeljus). De små glasen kan ha handtag eller vara i värmetåligt glas så man ser den vackra mörkröda drycken. Har man inget specialset går det lika bra med vanliga espressokoppar eller små muggar. Glöggen kan med fördel förberedas i förväg och hällas upp i en termos eller glöggkanna för att gästerna själva ska kunna fylla på. Vid större tillställningar ordnas ibland glöggstationer där gästerna bjuds att toppa sin glögg med mandel och russin efter tycke och smak. Glöm inte att röra om i glöggen ibland om den står på värme, så att kryddor och socker håller sig jämnt blandade.

Alkoholfri glögg och moderna smaksättningar

Glögg förknippas ofta med värmande alkohol, men idag finns många alkoholfria alternativ som gör att alla kan vara med och skåla i jul. Faktum är att den alkoholfria glöggen har blivit populärare än någonsin – utbudet av olika sorter och smaker har ökat markant de senaste åren. Oftast baseras alkoholfri glögg på mörk druvjuice eller bärsaft (t.ex. svartvinbär, blåbär eller lingon) som sötas och kryddas på klassiskt vis med kanel, nejlikor, ingefära m.m., och sedan värms upp så att den får rätt glöggkaraktär. Vissa varianter görs på avalkoholiserat vin för en mer ”vinkaraktär”. Trots att de saknar sprit, brukar dessa drycker ge samma kryddiga arom och mysiga känsla som vanlig glögg. För många bilförare, gravida eller de som helt enkelt inte vill dricka alkohol har saftglögg blivit ett givet inslag på glöggfesterna. Man kan toppa den alkoholfria glöggen med samma tillbehör (russin, mandel) och servera den på samma sätt som vanlig glögg – rykande het ur små koppar.

Samtidigt pågår en ständig utveckling av nya glöggsmaker. De klassiska kryddorna består, men på senare år har glögg kommit i en rad innovativa smaksättningar. Vi har sett glögg smaksatt med choklad, kaffe, lakrits och hjortron, liksom pigga varianter med chili eller lavendel. Varje jul släpper flera tillverkare årgångsglögg eller limiterade specialutgåvor med oväntade kombinationer – allt från lingonglögg och cognacsglögg till glögg med polkagrissmak har funnits på hyllorna. Det allra senaste påhittet är kolsyrad glögg och glöggdrinkar som glubbel eller glöggsangria. Ja, du läste rätt – det finns numera mousserande glögg med bubblor, och till och med glögg blandad med tonic water för en julig glögg-tonic cocktail. Dessa moderna varianter serveras kylda i champagneglas eller som drinkar med is, och visar hur man kan förena glöggtraditionen med barens cocktailkultur.

Från antikens kryddade viner till dagens trendiga glögg-cocktails har glöggen en lång och brokig historia – men kärnan är densamma: en värmande, kryddoftande dryck som samlar folk i vintermörkret. Oavsett om du föredrar klassisk hemkokt glögg med russin och mandel eller nyfiken testar en chili-chokladglögg, hoppas vi att dessa tips och historiska nedslag har inspirerat dig. När skymningen faller en kulen decemberkväll finns få saker som slår känslan av att slå upp en rykande kopp glögg, omgiven av doften av kanel och nejlikor – en tradition som värmer både kropp och själ.