Vin från Piemonte

Piemonte är en av Italiens mest berömda vinregioner, belägen vid Alpernas fot i nordvästra Italien. Namnet Piemonte betyder “vid bergets fot” och syftar på regionens kuperade landskap. Området är känt för viner av allra högsta kvalitet – faktiskt tillverkas här i princip uteslutande viner med DOC- eller DOCG-klassificering, fler toppklassade viner än i någon annan italiensk region. Många associerar Piemonte främst med exklusiva, lagringskrävande röda viner från Barolo (ja, Barolo är både namnet på vinet och byn). Piemonte är dock mer än bara dyra och sträva prestigeviner – regionen bjuder på en imponerande mångfald av vinstilar. Här hittar man allt från kraftfulla, långlivade röda viner till lätta, söta och pärlande vita viner. Detta gör Piemonte unikt – ett vinparadis där tradition möter kvalitet, och där mat och vin går hand i hand i en gastronomisk symbios.

Viktiga druvsorter och stilar i Piemonte

Fyra druvsorter dominerar i Piemonte – tre blå (röda) och en grön (vit aromatisk). Dessa utgör basen för regionens mest kända viner och illustrerar bredden i Piemontes vinutbud. Nedan följer en genomgång av dessa druvor och de viner som görs på dem.

Nebbiolo – Piemontes krävande diva

Nebbiolo är Piemontes stolthet och kallas ofta regionens diva. Det är druvan bakom ikonvinerna Barolo och Barbaresco, som hör till världens mest ansedda viner. Nebbiolo mognar sent på hösten och kräver perfektion i vingården. Den trivs bara i utvalda lägen och gynnsamt mikroklimat. Druvan har tunt skal, vilket ger förhållandevis ljus färg på vinet, och den är känslig för oxidation; redan som ung kan en Nebbiolo få en tegelfärgad kant i glaset.

Trots den ljusa färgen ger Nebbiolo mycket kraft: vinerna har hög syra och betydande mängd tanniner (strävhet) i ungdomen. Aromprofilen är komplex med toner av röda frukter (hallon, körsbär), rosor och viol, samt karaktäristiska inslag av tjära, lakrits och tryffel. En ung Nebbiolo kan upplevas kärv och knuten, men vid lagring mjuknar tanninerna och vinet utvecklar nyanser av läder, tobak och skogsglänta. Nebbiolo beskrivs ofta som “kung” i regionen – en hänvisning både till dess status och till Barolo-vinets smeknamn “vinernas kung”. Viner av hög kvalitet på Nebbiolo har en enastående lagringspotential och kan i toppårgångar utvecklas positivt i över 20–30 år – i extrema fall uppåt 50 år.

Vintips: Vill man uppleva Nebbiolos elegans utan att betala för en dyr Barolo, kan man prova en Langhe Nebbiolo. Dessa viner kommer från Nebbiolo-druvor utanför de klassiska Barolo/Barbaresco-områdena eller från yngre stockar, och erbjuder en mer tillgänglig och fruktig stil av Nebbiolo till ett lägre pris. En Langhe Nebbiolo brukar buteljeras tidigare och är mindre sträv, vilket ger mycket Nebbiolo-karaktär för pengarna i en något mjukare tappning.

Barbera – arbetshästen med frisk syra

Barbera är Piemontes mest planterade druva och kallas ofta regionens arbetshäst. Den upptar omkring hälften av vingårdsarealen och odlas flitigt runt städerna Asti, Alba och i Monferrato. Barbera-druvan har tjockt skal som ger djupt mörkröd färg åt vinet. Dess signum är en piggt hög syra vilket gör att vinerna känns friska och livliga, även under varma årgångar. Däremot har Barbera relativt låg tanninhalt – strävheten är mildare än hos Nebbiolo, vilket gör att Barbera-viner ofta kan avnjutas unga. Smakprofilen domineras av mörka och röda frukter såsom syrliga körsbär, plommon och björnbär, ofta ackompanjerat av en diskret viol- eller örtkryddig ton. Stilen på Barbera-viner kan variera: vissa är lätta, saftiga och helt fokuserade på frukt, medan andra (framförallt från ambitiösa producenter) fatlagras och blir fylligare med inslag av choklad, vanilj och kryddor. Tack vare druvans förhållandevis mjuka tanniner är Barbera bygdens vardagsvin – det sägs att lokalbefolkningen dricker Barbera till maten under tiden de väntar på att deras finare Barolo-flaskor ska mogna färdigt i källaren.

Vintips: Utforska gärna skillnaden mellan Barbera d’Asti och Barbera d’Alba. Båda är framstående distrikt för druvan men har lite olika uttryck. Barbera d’Asti (tillsammans med det närliggande området Nizza) anses ge några av de främsta Barbera-vinerna och fick DOCG-status 2008. Vinerna från Asti har ofta något mer struktur och lagringspotential än de från Alba. En Barbera d’Asti DOCG Superiore – vilket betyder att vinet lagrats minst 14 månader, varav 6 månader på ek?6†208-215? – kan utvecklas positivt i uppemot 8–10 år. Barbera d’Alba å sin sida odlas i distriktet runt staden Alba och söderut mot Langhe-kullarna. De bästa exemplaren från Alba kommer ofta från vingårdar nära Barolo/Barbaresco, där kalkrika jordar bidrar till elegans. Barbera d’Alba-viner är generellt fruktiga, medelfylliga och något mjukare, ofta gjorda för att drickas inom några få år, men topproducenter kan även här skapa lagringsdugliga viner.

Dolcetto – “den lilla söta” som ska drickas ung

Dolcetto betyder “den lilla söta” på italienska, men druvan (och vinet) är i regel inte sött – namnet anspelar snarare på druvans låga syra och söta fruktsmak. Dolcetto mognar tidigare på säsongen än Nebbiolo och Barbera och trivs i lite svalare lägen. Den är mindre krävande i vingården, vilket gör den tacksam för vinodlarna att plantera. Druvan ger viner med mjuk fruktighet, låg till medelhög syra och måttliga tanniner. En Dolcetto smakar ofta generöst av röda körsbär, plommon och skogsbär, ibland med en subtil bittermandelton eller lakrits i avslutningen. Kroppen är lätt till medelfyllig och vinerna är vanligtvis okomplicerade, charmiga och gjorda för att drickas unga – helst inom 1–3 år från skörd, medan frukten är som mest livlig. 

Det finns sju olika DOC/DOCG-områden i Piemonte för Dolcetto, men Dolcetto d’Alba DOC räknas som det mest renommerade. Vinerna från Dolcetto d’Alba, odlade på kullarna runt Alba, anses ge de mest seriösa och högkvalitativa exemplaren av druvan. Även om stilen oftast är saftig och lättsam, finns det producenter som lyckas få fram lite mer koncentration och struktur i sina Dolcetto-viner. Generellt är dock Dolcetto Piemontes vardagsvin framför andra – ett vin man njuter av ungt till en tallrik lokal pasta eller charkuterier.

Moscato (Moscato Bianco) – aromatisk sötma med pärlande fräschör

Piemonte är inte bara rött vin – regionens mest kända gröna druva är den aromatiska Moscato Bianco (Muscat Blanc à Petits Grains). Druvan används till några av världens mest berömda söta viner, framförallt det lätt mousserande Moscato d’Asti DOCG och den fullt mousserande Asti Spumante DOCG från området kring staden Asti. Moscato-druvan är hög-aromatisk och ger viner med intensiva dofter av fläderblom, apelsinblom, honung och mogen persika. Vinerna är söta men samtidigt lätt spritsiga och mycket friska tack vare druvans höga syra. En typisk Moscato d’Asti är blekt gyllengul, har låg alkohol (ofta bara runt 5–6%) och bjuder på smak av druvjuice, päron, citrus och honungsmelon. Tack vare syran upplevs den balanserad och frisk trots sin sötma, och den låga alkoholen gör den behagligt lätt. Moscato-vinerna ska njutas unga – helst inom något år från skörd – för att fånga den aromatiska charmen. I Piemonte har Moscato-vinerna länge setts som lite enkla och fått oförtjänt låg status hos vissa vindrickare, kanske för att många bara provat billiga massproducerade versioner i sin ungdom. Men en kvalitativ Moscato d’Asti, serverad väl kyld, är en fantastisk njutning – inte minst i kombination med dessert. En klassisk matchning är Moscato d’Asti och en krämig pannacotta; vinets friska sötma och blommiga aromer gifter sig perfekt med vanilj och grädde.

Berömda appellationer och viner i Piemonte

Piemontes rykte som vinregion vilar på ett antal berömda appellationer (distrikt) med egna unika viner. Nedan presenteras några av de viktigaste och mest omtalade vintyperna från området:

Barolo DOCG – “Kungarnas vin” från Langhes kullar

Barolo kallas ofta “vinernas kung och kungarnas vin”, och är ett av världens mest hyllade rödviner. Vinet görs till 100% på Nebbiolo från ett litet område i distriktet Langhe, kring byn Barolo och några grannkommuner i sydvästra Piemonte. Barolo har DOCG-status och omfattas av strikta regler: enligt appellationskraven måste vinet lagras minst 38 månader efter skörden (varav minst 18 månader på ekfat) innan det får säljas. Detta långa lagrande – ofta kombinerat med ytterligare år på flaska hos producenten – ger Barolo en robust struktur och stor lagringspotential. 

En ung Barolo är vanligen mycket sträv, syrlig och koncentrerad, med doft och smak som kan påminna om torkade rosor, tjära, lakrits, viol och kryddor. Med åren, när tanninerna mjuknar, utvecklar vinet komplexa toner av tryffel, läder, torkad frukt och tobaksblad. Stilen kan variera något beroende på terroir och producent – det talas ibland om traditionell stil (längre maceration och lagring på stora fat, vilket ger stramare viner) kontra modern stil (kortare maceration och lagring på små barriquer, vilket kan ge fruktigare aromer och mjukare tanniner). 

Oavsett stil är en välgjord Barolo ett stort vin som oftast vinner på att lagras och mogna. De allra bästa årgångarna kan lagras i decennier; det är inte ovanligt att Barolo från topproducenter utvecklas positivt i 20–30 år eller mer. All denna prakt har gjort att Barolo förknippas med hög status och vinerna kan vara kostsamma – men för seriösa vinentusiaster är de ett måste att prova åtminstone någon gång.

Barbaresco DOCG – elegant systervin till Barolo

Barbaresco är Barolos “lillasyster” – även det ett Nebbiolo-baserat DOCG-klassat rödvin, producerat nordöst om Barolo, kring byarna Barbaresco, Neive och Treiso. Området Barbaresco är mindre till ytan och något lägre beläget än Barolo, vilket ger ett något varmare mikroklimat. Druvorna mognar därför lite tidigare och vinerna anses generellt något mjukare och mer tillgängliga i sin ungdom jämfört med Barolo. Appellationsreglerna kräver minst 24 månaders lagring (varav 9 månader på fat) innan försäljning, vilket är kortare än för Barolo. Barbaresco-viner brukar beskrivas som mer finstämda och eleganta – de har Nebbiolons karaktäristiska syra och arom av rosor och röda bär, men oftast silkeslena tanniner och en aning ljusare, blommigare framtoning. I regionen säger man ibland att “Barolo är kungen och Barbaresco drottningen” bland vinerna, där Barbaresco står för det mer graciösa och förfinade uttrycket av Nebbiolo. 

En bra Barbaresco kan emellertid ha ordentligt bett och djup, och även dessa viner utvecklas utmärkt med lagring – 10–20 år för toppviner är inte ovanligt. Men generellt kan man ofta njuta en Barbaresco något tidigare än en Barolo från liknande årgång, tack vare vinets något mjukare struktur. För Nebbiolo-älskaren är Barbaresco ett måste att utforska. Här finns många av Barolos förtjänster, ibland till ett något mer överkomligt pris och med kortare väntetid innan vinet når sin topp.

Langhe Nebbiolo DOC – Nebbiolo utan kungakrona

Langhe Nebbiolo är en regional appellation som täcker ett större område i och kring Langhe, inkluderande vingårdar utanför de strikt definierade Barolo- och Barbaresco-zonerna. Under beteckningen Langhe Nebbiolo har vinmakarna friare tyglar att använda Nebbiolo-druvan till lättare och mer vardagsnära viner. Ofta kommer druvorna från yngre stockar eller mindre prestigefyllda lägen. Resultatet blir Nebbiolo-viner som buteljeras tidigare, med mindre tanninuttag och mer fokus på fruktiga aromer. 

En Langhe Nebbiolo kan bjuda på ljuvliga dofter av röd frukt och blommor (rosor, viol) liknande sina finare syskon, men i en mjukare tappning – tänk dig en “mini-Barolo” som inte behöver ligga 10+ år innan den kan drickas. Strävheten är markant lägre än i Barolo/Barbaresco och syran fortsatt hög, vilket ger matvänliga viner som kan drickas unga. För konsumenten innebär detta mycket Nebbiolo för pengarna: Langhe Nebbiolo erbjuder en glimt av kungadruvans charm utan att man behöver vänta halva livet eller tömma sparkontot. Många etablerade Barolo-producenter gör en Langhe Nebbiolo vid sidan av sina prestigecuvéer – ofta ett smart sätt att prova stilen från en favoritproducent i mer tillgänglig form.

Barbera d’Asti DOCG – Barberans högborg i Asti

Barbera d’Asti är Barbera-druvans främsta hemvist tillsammans med grannområdet Nizza i provinsen Asti. Distriktet fick DOCG-status år 2008, en bekräftelse på den kvalitet man uppnår här. En Barbera d’Asti måste innehålla minst 85% Barbera (i praktiken är det ofta 100%). Stilen kan variera från traditionellt lättare och friskt körsbärsdoftande viner avsedda för tidig konsumtion, till moderna, koncentrerade varianter som fatlagrats för extra komplexitet. Gemensamt är dock Barberans höga syra och saftiga frukt, vilket gör vinerna mycket matvänliga. Barbera d’Asti-viner har ofta en ryggrad av syra som balanserar upp rätter med hög fetthalt eller syrlighet (tänk tomatbaserade såser). De bästa exemplaren, särskilt om det står Superiore på etiketten (vilket kräver längre lagring, som nämnt ovan), kan utvecklas på flaska under upp till ett decennium. 

Jämfört med Barbera från Alba anses Barbera d’Asti generellt ha aningen mer struktur, djup och lagringsduglighet. Det märks inte minst i underzonen Nizza, som 2014 bröts ut till en egen DOCG med krav på 100% Barbera och längre lagring – Nizza-vinerna räknas idag bland de allra främsta Barbera-tolkningarna, ofta koncentrerade och kraftfulla med potential att lagras länge. För den som vill uppleva Barbera på topp är ett vin från Asti (eller Nizza) ett givet val.

Barbera d’Alba DOC – fruktig charm från Alba

Barbera d’Alba produceras i distriktet runt staden Alba och vidare söderut mot Barolo- och Barbaresco-områdena. Här är Barbera “drottningen” bland de blå druvorna och levererar några av bygdens mest uppskattade vardagsviner. Barbera d’Alba-vinerna är i regel medelfylliga, mycket fruktiga och frisk-syrliga, med smaker av röda körsbär, plommon och ibland en hint av örter eller mandel. Tack vare den pigga syran känns de alltid livliga. 

Många av de bästa Barbera d’Alba-vinerna kommer från vingårdar som egentligen ligger i finare Nebbiolo-lägen – exempelvis i kommuner som La Morra eller Monforte d’Alba – men där man valt att odla Barbera på vissa lotter. De kalkhaltiga jordarna i dessa trakter kan ge Barbera-viner med extra elegans och doftkomplexitet. Även om Barbera d’Alba formellt “bara” har DOC-status (inte DOCG), ska man inte låta sig luras av det – topproducenternas viner härifrån kan vara utmärkta och ibland lagras några år med fördel. Överlag är dock Barbera d’Alba tänkt att drickas något tidigare än Barbera d’Asti. Där Asti-versionerna kan vara lite stramare unga, är Alba-vinerna ofta mjukare i tanninerna direkt vid släpp, vilket gör dem till underbara allroundviner för pizza, pasta och lokala antipasti. Sammanfattningsvis erbjuder Barbera d’Alba mycket “bang for the buck” i form av ren, härlig piemontesisk fruktglädje.

Dolcetto d’Alba DOC – Piemontes okomplicerade fröjd

Bland Piemontes Dolcetto-distrikt (där även Dogliani DOCG och Dolcetto di Ovada märks) är Dolcetto d’Alba DOC kanske det mest kända. I kullarna runt Alba odlas Dolcetto på svalt belägna vingårdar där druvan trivs och hinner mogna tidigt. Dolcetto d’Alba-viner är prototypen för stilen: mörkt rubinröda i färgen, med inbjudande doft av mogna körsbär, skogsbär och ibland en antydan av viol eller mandel. I munnen är de mjuka, fruktiga och relativt lågsyrliga, med endast en mild tanninstruktur – perfekt för att dricka unga. Typiskt är att vinerna buteljeras och släpps tidigt för konsumtion inom något eller några år efter skörd, när frukten är som mest aromatisk. Dolcetto d’Alba betraktas som ett av de högsta uttrycken för druvan: här lyckas man kombinera Dolcettos omedelbara charm med en viss finess. Några producenter i Alba-området experimenterar med att ge Dolcetto längre maceration eller kortare fatlagring, vilket kan resultera i mer koncentrerade versioner. Men generellt ska en Dolcetto d’Alba inte krånglas till – dess syfte är att vara “vardagsnjutning”. Det är ett vin man ställer på bordet till dagens middag, vare sig det är en enkel pasta med tomatsås, grillade grönsaker eller lokala ostar, och bara njuter av utan pretentioner.

Moscato d’Asti DOCG – Pärlande guld från Asti

Bland Piemontes mest älskade specialiteter hittar vi Moscato d’Asti DOCG, ett sött pärlande vin som gjort regionen känd långt utanför Italiens gränser. Vinet kommer från området kring staden Asti och görs på 100% Moscato Bianco. Tillverkningen sker genom att den jästa musten kyls ned innan all druvsocker hunnit omvandlas till alkohol, vilket bevarar en betydande sötma och ger vinet dess karaktäristiska låga alkoholhalt. En äkta Moscato d’Asti har en strålande aromatik: i glaset sprider sig dofter av mogna druvor, aprikos, orangeblom, vita blommor och honung. Bubblorna är lätta (det är tekniskt sett frizzante, alltså mild pärlande, snarare än fullt mousserande) och ger en kittlande fräsch känsla. Smaken är söt och druvig men tack vare hög syra är helhetsintrycket friskt och läskande, aldrig klibbigt. Vinet är blekt halmgult till färgen och serveras väl kylt, ofta som aperitif eller till dessert. I Piemonte dricker man gärna Moscato d’Asti till lokala bakverk, fruktpajer eller den klassiska panna cotta. Vinets livliga frukt och blommighet är en utmärkt matchning till sådana rätter. Tyvärr har Moscato d’Asti ibland fått lite av ett enklare rykte, kanske för att industrin versioner kan upplevas triviala. Men på senare tid har vinvärlden åter fått upp ögonen för kvalitetsproducenter som visar vilken fantastisk balans och elegans en bra Moscato d’Asti kan ha. En flaska av detta pärlande guld en varm sommardag är svårslagen som njutning!

Piemonte – mat och vin i symbios

Piemonte är inte bara känt för sina viner utan också för sin djupt rotade matkultur. Vin och mat har utvecklats sida vid sida här under århundraden, och de lokala vinerna är ofta perfekta följeslagare till Piemontesiska rätter. Särskilt Alba-trakten är världsberömd för sin vita tryffel, och många av regionens kulinariska specialiteter involverar denna dyrbara svamp samt rustika långkok, fylliga pastarätter och lagrade ostar. Nedan följer några klassiska matkombinationer där Piemontes viner kommer till sin rätt:

Vit tryffel från Alba

Den vita tryffeln (tartufo bianco d’Alba) är Piemontes mest legendariska delikatess, med intensiv arom som förgyller allt från pasta till risotto. För att matcha tryffelns mäktiga doft behövs ett vin med egen kraft och komplexitet. Här kommer Nebbiolo-vinerna in i bilden. En elegant lagrad Barolo är kanske det ultimata valet – vinets jordiga toner av undervegetation, rosor och kryddor speglar tryffelaromerna, och dess syra och tanniner rensar gommen mellan tuggorna. Även en Barbaresco fungerar utmärkt, särskilt till något mildare tryffelrätter, tack vare sin parfym av rosor och röda bär som harmonierar med tryffelns arom. Tillsammans utgör tryffeln och Nebbiolo-vinet en himmelsk kombination som ofta beskrivs som den ultimata Piemontesiska upplevelsen.

Tajarin (Piemontesisk pasta)

Tajarin är regionens karaktäristiska äggpasta – tunna, gyllengula bandnudlar (liknande tagliolini) som traditionellt serveras med rikliga mängder smör och riven vit tryffel på toppen. Till Tajarin al tartufo behövs ett vin som kan matcha både tryffel och smörets fyllighet. Återigen är Barolo eller Barbaresco givna partners, med sin aromatiska intensitet och struktur. Om Tajarin istället serveras al ragù (med en mustig köttsås) kan en fylligare Barbera göra sig ännu bättre. Barbera d’Alba med en slankare, fruktig profil lyfter äggpastans fylliga textur, medan en ekfatslagrad Barbera d’Asti Superiore med lite mer tanniner kan tackla en köttig ragù. I båda fallen hjälper Barberans höga syra till att skära genom fett och att förhöja smakerna i rätten.

Brasato al Barolo

Denna klassiska Piemontesiska rätt är ett långkok på nötkött (ofta högrev eller nötbog) som bräserats i rött vin – och inte vilket vin som helst, utan traditionellt Barolo. Köttet puttrar tillsammans med grönsaker, kryddor och en hel flaska Barolo tills det blir så mört att det faller isär. Resultatet är en djup, aromatisk köttgryta där vinets smaker verkligen gått in i maten. Naturligtvis dricker man helst samma typ av vin till som man lagat med: en mogen Barolo fullbordar rätten. Vinets tanniner och syra gifter sig med den proteinrika, umamistinna såsen och köttet, och gemensamma smakaromer – som tryffel, läder och örter – uppstår som bro mellan vin och mat. Även en robust Barbaresco kan fungera om man inte har en Barolo till hands. Brasato al Barolo är sinnebilden av hur mat och vin förenas i Piemonte: vinet är både en ingrediens och en dryck, och helheten blir något större än delarna.

Vitello tonnato

En populär antipasto i Piemonte är vitello tonnato – tunna skivor av rosastekt kalvkött som serveras kalla, täckta av en krämig tonfisksås (gjord på tonfisk, kapris, äggula och olja). Rätten låter ovanlig för den oinvigde, men kombinationen av milt kött och smakrik, salt tonfisksås är oväntat läcker. Vinvalet här kräver viss finess: man vill ha något som inte krockar med tonfisksåsens sälta och umami. En lättare röd med hög syra passar utmärkt – Barbera är ett givet val. En ung Barbera d’Alba med livlig körsbärsfrukt och minimal strävhet kan skölja ned kalv och tonfisk på ett strålande sätt, där syran fräschar upp gommen mellan varje tugga. Även en mjuk Dolcetto d’Alba kan fungera fint, tack vare låga tanniner som inte metalliserar tonfisksmaken. För den som föredrar vitt vin är en lokalt odlad Roero Arneis (ett aromatiskt torrt vitt vin från Roero-området i Piemonte) också ett trevligt alternativ till vitello tonnato. Poängen är att hålla vinet relativt lätt och syrligt för att ackompanjera rätten utan att övermanna dess subtila balans av smaker.

Lagrade ostar

Piemonte producerar utmärkta ostar, från den kraftiga kittosten Castelmagno till klassisk Gorgonzola och fin Grana Padano. En vällagrad hårdost har intensiv umami, sälta och nötighet – komponenter som nästan skriker efter ett glas rött vin. Här kommer Piemontes röda viner verkligen till sin rätt. Särskilt Nebbiolo-baserade viner är fantastiska till lagrade ostar: ostens fett och sälta mildrar vinets tanniner och framhäver dess frukt. Prova en bit parmesan eller Castelmagno med en Barolo som fått några år på nacken – du kommer upptäcka att vinets nyanser av torkad frukt, nötter och kryddor speglar ostens smak och att både vin och ost lyfter varandra. Barbera är ett annat utmärkt val, särskilt till ostar som serveras med en söt marmelad eller honung (en vanlig servering i området). Barberans höga syra möter ostens fett och rensar paletten, medan fruktigheten kompletterar ostens nötiga toner. I Piemonte avrundar man gärna en lång måltid med en assorterad ostbricka och ett gott glas rödvin – ett enkelt men sublimt sätt att knyta ihop smakupplevelsen.

---

Sammanfattningsvis erbjuder Piemonte en enastående resa för vinälskare. Regionen kombinerar sitt unika terroir, sina inhemska druvsorter och århundraden av vintradition för att skapa viner med stark personlighet och världsklass. Från Nebbiolos kungliga struktur och lagringsduglighet, via Barberans matvänliga fräschör, Dolcettos omedelbara charm, till Moscatos aromatiska sötma – bredden är imponerande men kvaliteten förblir genomgående hög. Tillsammans med Piemontes levande mattradition (tryffel, pasta, vilt, ostar m.m.) bildar vinerna och maten en oslagbar symbios. Piemonte visar att det finns något för alla i vinets värld: oavsett om du söker ett utmanande samlarvin att lagra i källaren, eller ett lättsamt glas till söndagsmiddagen, så kan du hitta det vid bergets fot i nordvästra Italien. Skål och buon appetito!