Latakia är Syriens enda vindistrikt
Latakia är både namnet på ett området vid Syriens medelhavskust (Guvernementet Latakia) och den viktigaste hamnstaden i samma land. Här ligger också landets enda vingård Domaine Bargylus.
Höga berg och fuktiga havsvindar
Guvernementet Latakia omfattar ungefär hälften av Syriens Medelhavskust. Den västra delen av guvernementet består huvudsakligen av kustslätter, medan de inre östra delarna är bergiga. Där löper den syriska kustbergskedjan, Nusayriyahbergen, från norr till söder.
Dess högsta topp, Nabi Yunis, är 1 562 meter hög med den genomsnittliga höjden är bara cirka 1 200 meter. De västra delarna njuter av fuktiga vindar från Medelhavet och är därför bördigare och mer tätbefolkade än de östra sluttningarna.
Floderna Orontes och Nahr al-Kabir al Shamali
Orontesfloden rinner norrut längs bergskedjan på dess östra sida i Al-Ghab-slätten, en 64 kilometer lång längsgående fåra, och sedan runt den norra kanten av bergskedjan för att rinna ut i Medelhavet. En annan viktig flod är Nahr al-Kabir al-Shamali, som rinner från den turkiska gränsen och åt sydväst för att mynna ut i Medelhavet.
Staden Latakia är Syriens fjärde största
Staden Latakia är den fjärde största staden i Syrien efter Aleppo, Damaskus och Homs. Den gränsar till Tartus i söder, Hama i öster och Idlib i norr, och Cape Apostolos Andreas, Cyperns nordöstra spets, ligger cirka 109 kilometer bort.
Förutom att fungera som hamn är staden ett viktigt tillverkningscentrum för omgivande jordbruksstäder och byar. Enligt en uppskattning från 2023 har staden 709 000 invånare, och befolkningen ökade kraftigt till följd av det pågående syriska inbördeskriget, som ledde till en tillströmning av internflyktingar från rebellkontrollerade områden.
Bebodd sedan 2000 år före Kristus
Även om platsen där staden ligger har varit bebodd sedan det andra årtusendet f.Kr. grundades staden på 400-talet f.Kr. under Seleukidernas styre. Latakia styrdes därefter av romarna, följt av Ummayaderna och Abbasiderna under 800-1000-talet e.Kr.
Bysantinska styrande grupper anföll ofta staden och återerövrade den periodvis innan de förlorade den igen till arabiska makter, särskilt fatimiderna. Därefter styrdes Latakia i tur och ordning av seldjukturkarna, korsfararna, ayyubiderna, mamlukerna och ottomanerna.
Efter första världskriget tilldelades Latakia det franska mandatet i Syrien, där det fungerade som huvudstad i det autonoma territoriet för alawiterna.