Är det rödtjut från Rioja du tänker på när du hör spanskt vin? Då får du tänka om. Idag är Spanien så mycket mer än det. Läs svaren på de vanligaste frågorna om spanskt vin och lärr dig mer om vinlandet Spanien.
Spanien är idag en av världens ledande vinproducenter. Landet har världens största areal av vingårdar – cirka 930 000 hektar år 2024 – och rankas vanligtvis som tredje största vinproducerande landet globalt (efter Italien och Frankrike) med en produktion på runt 30–40 miljoner hektoliter vin per år. Trots en minskande vingårdsareal sedan 1980-talet har införandet av bevattning och modern teknik gjort att Spanien kunnat upprätthålla en hög vinproduktion. Spanska viner exporteras över hela världen; Spanien är faktiskt världens största vinexportör räknat i volym och stod 2024 för drygt en femtedel av allt vin som exporteras globalt. Samtidigt har kvaliteten och mångfalden ökat, vilket gett spanska viner ett gott renommé på exportmarknader och bland vinkännare.
Spanien är känt för sin stora variation av vinstilar och druvsorter. Från robusta ekfatslagrade röda viner till krispiga vita albariños, från roséer och mousserande cava till det unika starkvinet sherry – det finns ett spanskt vin för varje smak.
Spaniens vintradition är flera tusen år gammal. Redan på 3000-talet f.Kr. tros vinstockar ha odlats på Iberiska halvön. Fenicierna introducerade vinodling kring 1100 f.Kr., särskilt i Jerez. Under romartiden växte Spanien till en viktig exportör, med stora vingårdar i dagens Tarragona och Andalusien. Trots islams alkoholförbud fortsatte vinproduktionen under moriskt styre, ibland till och med under muslimska ledare. Efter återerövringen ökade exporten, och på 1300-talet värderades vissa spanska viner i England lika högt som de från Bordeaux. Sherry och Málaga blev särskilt eftertraktade.
När vinlusen Phylloxera slog ut Bordeauxs vingårdar i slutet av 1800-talet sökte franska vinmakare sig till Rioja och Navarra. Där introducerade de moderna tekniker, som ekfatslagring. rioja började producera vin i toppklass. Även cava föddes i denna period i Katalonien, och blev så småningom en internationell rival till champagne. När vinlusen nådde Spanien fanns redan lösningen, vilket dämpade effekterna.
Inbördeskriget och diktaturen innebar stagnation och förfall. Först under 1950-talet började återuppbyggnaden. Spanien blev en stor exportör av enklare viner, och rioja samt sherry fick nytt liv. Den verkliga vinrevolutionen kom efter diktator Francos död 1975: modernisering, ökad kvalitet och EU-medlemskap 1986 ledde till nya investeringar. Under 1990-talet infördes internationella druvor, "flying winemakers" och konstbevattning – vilket gav bättre kontroll och högre kvalitet.
Vid 2000-talets början hade Spanien etablerat sig som ett av världens mest dynamiska vinländer. Här möts tusenåriga traditioner och hantverk med modern teknik och nytänkande.
Rioja är Spaniens mest kända vinregion och den första att få DOCa-status. Den sträcker sig över La Rioja, Navarra och Baskien och är särskilt känd för röda viner baserade på Tempranillo. Druvan blandas ofta med Garnacha, Mazuelo och Graciano för balans. En tradition i Rioja är lång ekfatslagring, ofta på amerikansk ek, vilket ger toner av vanilj, dill och mjuka tanniner. Rioja producerar även vita viner (främst Viura) och rosévin. Stilarna varierar från traditionella Gran Reservas till moderna fruktiga viner – men kvaliteten och statusen som referensregion består.
Ligger längs Duero i Kastilien-León och fick DO-status 1982. Nära 95% av odlingarna utgörs av Tempranillo (Tinto Fino), ofta från mycket gamla stockar. Kombinationen av hög höjd och extremt inlandsklimat ger koncentrerade, syrliga druvor och kraftfulla röda viner med djup färg, mogna bär, kryddighet och ofta rostade fattoner. Ribera har snabbt etablerat sig som en av Spaniens mest prestigefyllda rödvinsregioner med viner som Vega Sicilia och Pingus.
En bergig region i Katalonien med DOCa-status sedan 2000. Priorat är känt för sina branta terrassodlingar på llicorella-skifferjord, som ger låga skördar men hög koncentration. Garnacha och Cariñena dominerar, ibland med inslag av Cabernet Sauvignon eller Syrah. Vinerna är kraftfulla, mörka, alkoholrika och uttrycksfulla med mineralitet från jordmånen. Trots sin lilla storlek räknas Priorat till Spaniens toppskikt.
Galiciens främsta vinområde för vita viner, med DO-status sedan 1988. Regionen har ett svalt atlantklimat och granitjordar – idealiskt för Albariño, som ger ljusa, syrliga och aromatiska viner med citrus, stenfrukt och blommiga inslag. Vinerna är eleganta, friska och perfekta till fisk och skaldjur. Regionen är indelad i fem underzoner med små stilvariationer, men gemensamt är kvalitet och ursprungstypicitet.
Beläget i sydvästra Andalusien är Jerez hem för Spaniens klassiska starkvin – sherry – skyddat under DO Jerez-Xérès-Sherry. Klimatet är hett och torrt, men albariza-jorden och atlantvindar hjälper till att bevara balans. De huvudsakliga druvorna är Palomino, Pedro Ximénez (PX) och Moscatel. Sherry lagras enligt det unika solerasystemet, vilket ger komplexa stilar från torra Fino och Manzanilla till söta PX-viner. Jerez har lång exporthistoria och upplever nu ett uppsving bland sommelierer världen över.
Flera andra regioner förtjänar också att nämnas. Kastilien-La Mancha i Spaniens inland är landets – och världens – enskilt största vinområde med över 400 000 ha vingårdar, traditionellt leverantör av enklare bulkvin men numera även kvalitetsviner och Spaniens största andel ekologiska odlingar. Katalonien utöver Priorat hyser Penedès, centrum för cava-produktionen och många innovativa bodegor. Navarra gränsar till rioja och är känd för roséviner och moderna röda. Ribera del Guadiana i Extremadura, Jumilla i Murcia, Toro och Rueda i Kastilien-León – listan kan göras lång. Spaniens vinlandskap är både brett och diversifierat.)
En av Spaniens styrkor som vinland är den stora mängden inhemska druvsorter – omkring 150 inhemska druvor odlas kommersiellt – vilket ger upphov till en rik palett av vinstilar. Nedan beskrivs några av de mest betydelsefulla druvsorterna:
• Tempranillo – Spaniens signaturdruva och mest planterade blå druva i kvalitetsviner. Namnet betyder "den lilla tidiga" (tidig mognad) och den odlas flitigt i rioja, Ribera del Duero (kallas där tinto fino) med flera regioner. Tempranillo ger medelfylliga till fylliga röda viner med smak av röda och mörka frukter (körsbär, plommon, björnbär) samt ofta inslag av örter och vanilj från ekfatslagring. Viner på tempranillo har vanligtvis relativt hög syra och måttliga tanniner, vilket ger god balans och lagringspotential. Druvan utgör ryggraden i många av Spaniens finaste röda viner.
• Garnacha – En av Spaniens äldsta och mest utbredda blå druvor. Garnacha trivs i varma, torra klimat som i Aragón, Katalonien och Rioja. Den ger alkoholstarka, mjuka viner med smaker av mogna jordgubbar, hallon och kryddiga örter. Ofta används garnacha i blandningar (till exempel med tempranillo i Rioja eller med cariñena i Priorat) för att ge fruktighet och kropp. Den odlas även för rosévin (till exempel i Navarra) tack vare sin aromatiska röda frukt.
• Monastrell – En blå druva med tydlig tanninstruktur som odlas framförallt i östra och södra Spanien (Murcia, Valencia). Den ger kraftiga, mörka viner med hög alkoholhalt och smaker av svarta bär, peppar och lakrits. Monastrell är ryggraden i regioner som Jumilla och Yecla.
• Albariño – En grön druva från Galicien (nordväst) som blivit internationellt uppmärksammad. Albariño (Portugals alvarinho) ger aromatiska, friska vita viner med hög syra. Typiska dofter och smaker inkluderar citron, grapefrukt, aprikos, persika, melon och blommiga inslag. Vinerna är eleganta, torra och passar utmärkt till fisk och skaldjur. Huvuddruva i Rías Baixas.
• Verdejo – Grön druva som härstammar från Rueda i Kastilien-León. Ger torra vita viner med aromer av citrus, päron, örter och ibland en antydan av tropisk frukt. Verdejo-viner är oftast friska, medelfylliga och ibland jästa på ekfat för extra komplexitet. Ruedas vita Verdejo-viner är mycket populära i Spanien.
• Palomino – Den dominerande gröna druvan i Jerez som används för sherry. Den ger i sig neutrala, relativt lågsyrliga basviner, vilket lämpar sig väl för att låta terroir (albariza-jord) och lagringsmetoder (flor-jäst, oxidation i solera) prägla sherryns smak. Nästan all torr sherry (fino/manzanilla, amontillado, oloroso) görs på palomino. Även vissa enklare bordsviner i Andalusien görs av Palomino.
• Airén – En vit druva som länge var den mest odlade i hela Spanien (främst i La Mancha). Airén är mycket tålig mot torka och ger stor skörd, men vinerna är ganska neutrala. Används ofta till brandy-destillat eller enkla bordsviner. Arealen har minskat något då mer aromatiska sorter tar plats, men den är fortfarande betydande.
Utöver dessa finns många andra värda att nämna: mencía i Bierzo (ger eleganta, örtiga röda viner), godello och treixadura i Galicien (spännande vita viner), Xarel·lo, macabeo och parellada i Katalonien (basen för cava), pedro ximénez i montilla-moriles (söta starkviner) och flera till. Spaniens druvsortiment är ett av de mest mångfasetterade i vinvärlden.)
Spaniens varierande druvor och regioner resulterar i en mängd olika vintyper. Här är de huvudsakliga kategorierna av spanska viner och deras kännetecken:
Rödvin (vino tinto) utgör majoriteten av Spaniens kvalitetsviner och kommer från nästan alla regioner i landet. Stilen på spanska röda viner sträcker sig från lätta och josiga unga viner till djupa, kraftfulla långlagrade viner. Generellt har Spaniens varma klimat bidragit till fylliga röda viner med mogen frukt och relativt hög alkoholhalt, men tack vare höga altituder och kustklimat kan många röda ändå behålla frisk syra och balans.
De klassiska spanska röda vinerna kommer från Rioja och Ribera del Duero, baserade på tempranillo. Rioja-viner har ofta medelstor kropp, smak av röda bär, vanilj och dill (från amerikansk ek) och sammetslena tanniner. I Ribera del Duero ger tempranillo ett kraftigare uttryck: mörk frukt som svarta körsbär och björnbär, kryddiga toner och markerade tanniner – viner som kan lagras länge. Andra noterbara röda viner är de från Priorat (mycket fylliga, varma och mineraliska med koncentrerad mörk frukt och chokladtoner), Toro och Jumilla (rustika, tanninrika viner på Tinta de Toro respektive Monastrell), samt Ribera del Guadiana och La Mancha (som både producerar moderna fruktiga viner och traditionella stilar).
Många spanska röda viner lagras på ekfat enligt det klassiska systemet Crianza/Reserva/Gran Reserva (beskrivs mer nedan), vilket ger komplexitet i form av kryddiga, rostade aromer – vanilj, tobak, läder, kakaopulver och liknande. Traditionellt var spanskt rött vin synonymt med lång fatlagring, men idag görs även mer fruktiga stilar, särskilt av en yngre generation vinmakare. Sammantaget kännetecknas spanska röda vuber av mustig fruktighet, tydlig struktur och ofta en kryddig ekkaraktär, vilket gör dem utmärkta som matviner till kötträtter, grytor och lagrade ostar.
Spaniens vita viner (vino blanco) har gjort stora framsteg i kvalitet under senare decennier. Traditionellt var vita viner en mindre andel av produktionen (med undantag för sherry och cava), men idag produceras utmärkta vita viner i många regioner. Stilmässigt spänner de från lätta, krispiga och aromatiska till fylliga och ekfatsjästa.
De mest hyllade vita vinerna kommer från svala regioner som Rías Baixas i Galicien (i regle 100% albariño). Dessa viner är torra, har hög syra och är aromatiska, med smak av citrus, gröna äpplen, stenfrukt och blommor. Även intilliggande Galicien-appellationer som Ribeiro och Valdeorras producerar fina vita viner (på druvor som Treixadura, Godello). I Rueda (Kastilien) görs populära vita viner på verdejo, ofta friskt fruktiga med inslag av tropisk frukt, örter och grapefrukt. Rioja framställer också viss vit rioja (på Viura/Macabeo huvudsakligen), som kan vara allt från unga ståltanksjästa till komplexa ekfatslagrade vita med nötiga och krämiga toner.
Generellt är moderna spanska vita viner friskare och fruktigare än förr, då äldre stilar ibland kunde vara oxiderade eller tunga. Idag ser man mer temperaturkontrollerad jäsning för att bevara aromer och en del experiment med inhemska druvsorter. Katalonien bidrar med vita på Xarel·lo (till exempel i Penedès) som kan vara strukturerade och lagringsdugliga. Även i södra Spanien (till exempel Andalusien) görs intressanta vita viner utanför starkvinsstilen, ofta på druvan pedro ximénez eller internationella sorter i högre höjder. Sammanfattningsvis vinner spanska vita viner mark med sin rena frukt, tydliga syra och terroir-drivna karaktär.
Rosé (rosado på spanska) har en lång tradition i vissa delar av Spanien, även om den internationella trenden mot rosévin främst kommit på senare år. Navarra anses vara Spaniens rosévinscentrum historiskt – regionen blev känd för sina friska, hallonrosa rosados gjorda på garnacha. Även Rioja producerar rosé – ofta med blekare färg numera, med en mix av tempranillo och garnacha. Spanska roséviner spänner från ljusa och subtila i provencalsk stil till mörkare, mer smakrika. Ofta bjuder de på aromer av smultron, jordgubb, citrus och örter.
Tack vare Spaniens varma klimat har många roséer relativt generös fruktighet och något högre alkohol, men de bästa bibehåller god syra för fräschör. Idag görs kvalitetsrosé i många områden – till exempel har vissa producenter i Priorat och Cigales specialiserat sig på rosado. Txakoli (det lätt spritsiga vinet från Baskien) finns också i rosévariant gjort på den lokala druvan hondarrabi beltza. Generellt är spansk rosé utmärkt som aperitif eller till tapas, med sin kombination av bäriga smaker och uppfriskande avslutning.
Spaniens mest kända mousserande vin är utan tvekan cava. Cava görs huvudsakligen i Katalonien (över 90 % av produktionen sker i Penedès-området) enligt den traditionella metoden med en andra jäsning på flaska – samma metod som i Champagne. Till skillnad från champagne är cava inte knutet till en enda region; det är en egen DO som kan produceras på vissa utvalda orter i Spanien, men Penedès dominerar starkt och staden Sant Sadurní d'Anoia är cavas epicentrum.
De klassiska druvsorterna i cava är macabeo, xarel·lo och parellada (alla gröna och inhemska för Katalonien). Macabeo bidrar med blommighet och fräschör, larel·lo med struktur, fruktsyra och karaktär, parellada med elegans och finess. I rosécava används också blå druvor som garnacha, monastrell eller katalansk trepat. Under senare år har även chardonnay och pinot noir blivit tillåtna i cava-blandningen, vilket gett vissa viner en mer internationell stil.
Smaken på cava är i regel torr (brut är vanligast), med hög friskhet. Historiskt har cava beskrivits som något rustik med jordiga och mineraliska toner, men modern cava har ofta en renare fruktighet (äpple, citrus) och högre syra vilket ger större fräschör. Tack vare att vinet lagrats på sin jästfällning under flaskjäsningen får många cavor en brödig, rostad nyans (autolytiska toner av bröd, kex, nötter) – dock inte lika uttalad som hos långlagrad champagne, då cava generellt har något kortare lagringstid på jästen. Kvalitetsmässigt finns allt från enklare joven-cava (9 månaders lagring) till Reserva (15 mån) och Gran Reserva (30 mån). På senare år har också cava de Paraje Calificado införts, vilket är en beteckning för vingårdsbetecknad premiumcava med minst 36 månaders lagring och höga krav på druvmaterial.
Cava utmärker sig som ett prisvärt mousserande vin med fin mousse, toner av äpple, citrus och bröd samt en balanserad syra. Det avnjuts både som aperitif och till mat – särskilt tapas, skaldjur, ost och charkuterier, där bubblorna och friskheten skär genom feta och salta inslag.
Sherry är det unika starkvin som kommer från Jerez med omnejd (se Jerez-sektionen ovan). Det är ett kapitel för sig i vinvärlden. Sherry görs på gröna druvor (främst Palomino) som efter jäsning stärks med druvsprit och lagras i ett solerasystem. Stilarna varierar enormt inom sherryfamiljen, men delas grovt in i fino-typer (biologiskt lagrade under flor-jäst) och oloroso-typer (oxidativt lagrade).
En fino eller manzanilla (faktiskt en fino lagrad i Sanlúcar) är blek halmgul, mycket torr, lätt i kroppen och doftar av färskt bröd, mandel, kamomill och havsbris. I smaken är fino vass, knastertorr och frisk med omisskännliga jästiga toner och en salt mineralitet. Dessa avnjuts kylda som aperitif, ofta till oliver, mandlar eller skaldjur. Amontillado är en sherry som börjat som fino men sedan fått oxidera – båda med nötig, komplex smak (hasselnöt, torkade frukter) och mellanmörk färg. Oloroso å sin sida lagras utan flor och blir mörkbrun, fyllig och aromatisk, med doft av valnötter, läder, torkad frukt och kryddor. Trots att de är torra kan deras fyllighet nästan ge en illusion av sötma. Slutligen finns söta sherrytyper: pedro ximénez (PX) görs av halvtorkade druvor och är sirapslik, mycket söt med smak av russin, dadlar, melass och kaffe; moscatel-sherry är likaså söt och blommigt druvig i smaken. Sherry är mycket hållbart (öppnade flaskor, särskilt av de oxiderade stilarna, håller länge) och är fantastiskt att kombinera med mat – allt från nötter och ostar till desserter, beroende på stil. Som spanskt starkvin är sherry unikt och har få motsvarigheter i världen, förutom portvin (Portugal) och madeiravin.
En speciell aspekt av spanska viner är det traditionella klassificeringssystemet efter lagringstid. Istället för att klassas enbart efter vingård eller druva, har Spanien länge använt beteckningar som signalerar hur länge ett vin mognat, framför allt på ekfat, innan det släpps på marknaden. Dessa klassificeringar är ofta knutna till D.O.-reglerna och är mest framträdande i regioner som Rioja och Ribera del Duero. De fyra vanligaste kategorierna är:
• Vino Joven (eller bara Joven, betyder "ungt vin"): Avser ett ungt vin som släpps tidigt, oftast utan nämnvärd fatlagring. Dessa viner är tänkta att drickas unga, ofta inom något år efter skörd, och betonar fräsch frukt och primära aromer. Ibland kan beteckningen Roble förekomma – det indikerar att vinet lagrats en kort tid (till exempel 3–6 månader) på ek men inte tillräckligt för att kvala in som Crianza. Joven/Roble-viner är ofta livliga och fruktiga, med mjuka tanniner.
• Crianza: Detta är första nivån av lagringsklassat kvalitetsvin. En crianza måste enligt spanska regler ha mognat minst 24 månader, varav minst 6 månader på ekfat (i vissa regioner som rioja krävs 12 månader på ek). Resterande tid sker på flaska innan försäljning. För vit- och rosévin är kraven något kortare – totalt 18 månaders lagring varav 6 på ek. En Crianza har således viss ekfatskaraktär men behåller en relativt ungdomlig frukt. Den upplevs ofta som balanserad mellan frukt och ek, med medelfyllig kropp. Många spanska viner i mellanprisklassen bär denna beteckning.
• Reserva: Betyder "lagrad". Reserva-rödviner måste lagras minst 36 månader totalt, varav minst 12 månader på ekfat. (Vita och rosé-reserva kräver 24 månader totalt, varav 6 på ek.) Reservas görs vanligtvis bara de bättre årgångarna och av noggrant utvalda druvor. Smakmässigt har de mer integration mellan frukt och ek, ofta utvecklade toner av torkad frukt, kryddor och mjukare tanniner jämfört medcCrianza. Namnet kommer ursprungligen av att bodegor höll dessa viner reserverade längre tid för lagring vid exceptionellt bra år. En bra Reserva kan lagras ytterligare många år på flaska.
• Gran Reserva: Toppskiktet av klassiska årgångsviner. Gran Reserva rödvin kräver minst 60 månaders lagring, varav minst 18 månader (ofta 24 mån) på ekfat och resten på flaska. För vita/rosé Gran Reserva är kravet minst 48 månader totalt (6 på ek). Gran Reserva görs endast av exceptionella årgångar och druvmaterial, och många bodegor producerar dem enbart de år då frukten har hög naturlig syra och struktur att klara lång lagring. Stilen hos en Gran Reserva är oftast en utvecklad, komplex smak med inslag av läder, tobak, torkade fikon, nötter, kryddor och en sammetslen textur – men fortfarande med livlig syra som ryggrad. De släpps på marknaden först när de anses mogna (minst fem år efter skörd alltså). Gran Reserva-viner kan sedan lagras ytterligare mycket länge av konsumenten. Traditionellt har Spanien varit unikt i att erbjuda dessa fullt drickfärdiga, långlagrade viner direkt vid köp.
Det är viktigt att notera att ovan lagringskategorier garanterar en viss miniminivå av lagring enligt lag, men producenten kan välja att lagra längre. Många viner (särskilt Gran Reserva) överstiger minimikraven. Dessutom använder vissa regioner snarlika termer: till exempel i rioja finns även “Gran Añada” för särskilda cava-årgångar och i Ribera del Duero används ibland “Roble” som nämnt för kort fatlagrade unga viner.
Klassificeringssystemet är främst en indikation på stilen: generellt ju längre lagring, desto mer utvecklade aromer och integrerad ekkaraktär har vinet. Däremot säger det inte allt om kvalitet – en bra Joven kan vara mer tilltalande än en medelmåttig Reserva. I dag ser man också fler producenter som väljer att inte följa dessa kategorier strikt, i synnerhet småskalig vinmakare som vill framhäva terroir eller druva utan tung lagringspåverkan. Trots detta är Crianza/Reserva/Gran Reserva-beteckningarna fortfarande starkt förknippade med spanska viner och utgör en del av landets vin-identitet.
Spaniens system för ursprungsbeteckningar liknar andra EU-länder men har egna drag. Det ska säkra kvalitet, geografisk typicitet och vägleda konsumenter. Hierarkin består av:
• Vino (tidigare Vino de Mesa): Bordsvin utan geografisk beteckning. Enkla eller experimentella viner som inte följer regelverk.
• Vino de la Tierra (VT): Motsvarar IGP. Kommer från större områden med friare regler och större producentfrihet. Cirka 46 områden finns.
• Denominación de Origen (DO): Ryggraden i systemet. Skyddad ursprungsbeteckning med krav på druvsorter, skördeuttag, vinifikation m.m. Varje DO styrs av en Consejo Regulador.
• Denominación de Origen Calificada (DOCa / DOQ): Högsta nivån. Strängare krav än DO. Endast rioja och Priorat har denna status.
• Vino de Calidad (VC): Övergångskategori mellan VT och DO, numera ovanlig.
• Vino de Pago (VP): Topprestige för enskilda vingårdar med egen terroir. Druvorna måste komma och vinifieras på egendomen.
Spaniens vinlagar följer i stort EU:s system, där DO/DOCa motsvarar DOP och VT motsvarar PGI. Beteckningar som cava DO fungerar annorlunda, då de inte alltid är geografiskt sammanhängande. Etiketterna visar ofta både spanska och EU-termer.
Vinlagarna har stor betydelse: De skyddar namn som Rioja och Jerez från missbruk, bevarar regional särart och uppmuntrar producenter att höja kvaliteten. Samtidigt ger de konsumenterna en trygghet i vad man kan förvänta sig. Vissa menar dock att systemet är för stelt och hämmar innovation – några producenter har valt att stå utanför DO, som Pingus. Men generellt är DO-systemet en stolthet och viktig för Spaniens framgång internationellt.
Spanien har ett mycket varierat klimat och geografi, vilket skapar stor mångfald i vinstilar. Landet rymmer allt från svala, regniga dalar till heta inland och torra högplatåer.
I nordväst (Galicien, Baskien) råder atlantiskt klimat – svalt, fuktigt och grönt, vilket passar albariño och Mencía. I syd och sydost (Andalusien, Murcia, Valencia) är klimatet varmt och torrt, där druvor som Monastrell och Moscatel frodas.
Centrala högplatån (t.ex. La Mancha, Ribera del Duero) har ett extremt inlandsklimat med heta dagar, kalla nätter och låg nederbörd. Höjden bevarar syran i druvorna. Torka är vanligt och klimatförändringar ställer ökade krav på anpassning.
Bergskedjor som Pyrenéerna och Sierra Nevada påverkar klimat och mikroklimat. Höga vingårdslägen (t.ex. i Gredos eller Granada) ger svalka och komplexitet, vilket möjliggör vinodling även i heta zoner.
Spanien har stor jordvariation: kalkjord i Jerez och Rioja, skiffer i Priorat, granit i Galicien. Dessa påverkar vinernas karaktär tydligt, från elegans i Alavesa till mineraltoner i Priorat och albariño från granitjordar.
Norra Spanien är grönt och svalt, södra och centrala delen torrare och soligare. Detta återspeglas i vinuttrycken – från friska vita i Galicien till kraftiga röda i La Mancha. Floder som Ebro och Duero har varit avgörande för vinodlingen.
Spaniens terroirmosaik – från havsbrisar till höglänta vinmarker och vulkanjordar (t.ex. Kanarieöarna) – möjliggör både värmetåliga och svalklimatsdruvor. Vinmakare söker allt mer svalare lägen och använder lokal terroirbenämning som paraje eller vino de pueblo för att lyfta platsens identitet.
Det är svårt att generalisera spanska viner, men vissa typiska drag finns.
Röda viner har ofta mogen frukt, fatkrydda och god struktur. Vanliga smaker: körsbär, plommon, svarta vinbär, ibland syltiga. Syran balanserar frukten, särskilt i högre lägen. Ekfatslagring är vanlig och ger toner av vanilj, dill, ceder, kakao och tobak. Tempranillo (t.ex. Rioja, Ribera del Duero) bjuder på mörk frukt, örtkrydda och tydlig ek. Garnacha (t.ex. Priorat, Gredos) ger röda bär, örter och pepprighet. Mencía (Bierzo, Ribeira Sacra) är elegant med viol och mineral. Monastrell är robust med björnbär, lakrits och viltighet. Alkoholhalten ligger ofta på 13–15%. Tanninerna varierar men rundas ofta genom lagring. Röda viner från Spanien är matvänliga och passar särskilt till proteinrik mat.
Vita viner varierar från krispiga till fylliga. Gemensamt är frisk syra, särskilt i svalare områden. Albariño ger citron, grapefrukt, aprikos, blommor och en lätt sälta. Verdejo har lime, päron, örter och typisk bitterhet. Viura (Rioja Blanco) är idag friskare, med citrus, äpple och ibland fat. Godello (Valdeorras) kan påminna om vita Bourgogner med krämighet och mineral. Moderna vita viner är oftast torra, fruktiga och rena, men vissa orangeviner och fatlagrade stilar finns. Vanliga smaker: citrus, grönt äpple, persika, melon, tropisk frukt, mineral. Ekfatslagring ger smörkola, vanilj och brioche. De flesta vita viner är torra.
Rosévin är ofta bärigt och torrt till halvtorra, med smaker som smultron, hallon och vattenmelon. Färgen är ofta tydligt rosa, och rosévin från Spanien är generellt fylligare och smakrikare än exempelvis Provence. Bättre roséviner har syra och örtighet. Stilen är fräsch, okomplicerad och perfekt till tapas eller sommarhäng.
Cava varierar, men har oftast frisk frukt, citrus, äpple och lätt brödighet. Flaskjäsningen ger smaker av bröd, nötter och jäst – tydligare i Gran Reserva. Moussen är livlig men grövre än i Champagne. Nästan all Cava är torr, ofta med en avrundande dosagesötma. Xarel·lo kan bidra med örter och mandelton.
Sherry spänner från torra till mycket söta stilar:
• Fino/Manzanilla: Torr, salt, med toner av mandel, bröddeg och kamomill.
• Amontillado: Halvoxiderad, med nöt, bränt socker och apelsinzest.
• Oloroso: Oxiderad, fyllig, med valnöt, tobak och torkad frukt.
• Palo Cortado: Mellanform, elegant och djup.
• PX (Pedro Ximénez): Mycket söt, med russin, fikon, melass och choklad.
• Moscatel: Aromatisk, med blommighet och honung.
Sherry är alltid fortifierat och saknar tannin. Syran är måttlig, men smaken komplex. Det används ofta i mat, från torr Fino till oliver och fisk, till PX ringlad över glass.
Sammanfattningsvis kan man säga att spanska viner präglas av smakintensitet, solmogen frukt och tydlig struktur. Många producenter strävar idag efter elegans och terroir snarare än kraftig ek. Även enklare viner har ofta en rustik charm och generös stil – viner gjorda för att njutas med mat och i gott sällskap.
Under 2000-talet har Spanien arbetat målmedvetet för att förbättra kvaliteten och höja sitt internationella anseende. Exportvolymen har minskat något, men exportvärdet ökar – mindre mängd vin säljs till högre pris per liter. Spanien är fortfarande världens största vinexportör i volym, men bara tredje störst i värde. Detta förändras i takt med att premiumviner, exempelvis från Ribera del Duero, Priorat och Rioja, vinner internationell uppskattning.
Tyskland, Storbritannien och USA är de största importörerna. Tyskland och Storbritannien köper både bulkvin och kvalitetsviner som Rioja och Cava. USA visar växande intresse för områden som Toro och Priorat. Frankrike importerar stora mängder spanskt bulkvin, vilket tidvis väckt protester. Kina, Kanada och Norden är andra viktiga marknader. Turism spelar också en roll – många upptäcker spanska viner på plats och fortsätter köpa dem hemma.
Spanien producerar mer vin än vad som konsumeras nationellt – omkring två tredjedelar exporteras. Därför är landet beroende av utländska marknader och påverkas av globala svängningar. En utmaning är att öka andelen buteljerat kvalitetsvin i exporten, då bulk fortfarande dominerar volymmässigt. Samtidigt ökar intresset för Cava och Sherry internationellt.
Spanien har störst areal ekologiska vingårdar i EU. Det torra, soliga klimatet gynnar ekologisk odling och minskar behovet av bekämpningsmedel. Många producenter satsar på hållbara metoder, biodynamik och bättre vattenhantering. Inhemska druvsorters tålighet bidrar också till omställningen. “Gröna” viner efterfrågas allt mer globalt.
Förutom klassiker som Rioja och Priorat växer intresset för regioner som Bierzo, Ribeira Sacra och Montsant. Kanarieöarna exporterar små volymer av unika viner från vulkanjord. Jumilla och Yecla har gått från bulk till prisade Monastrell-viner. Det finns en tydlig rörelse mot viner med tydlig platsidentitet.
DO-systemet utvecklas. Rioja har infört kategorier som viñedo singular och vino de municipio för att lyfta vingårdsursprung, liknande Bourgogne. Även Priorat och Cava har infört by- och vingårdsklassificeringar med strängare regler för högre kvalitetsnivåer. Det signalerar en förflyttning mot mer ursprungstypiska viner.
Många bodegor experimenterar med naturvin, orangevin och lokala druvsorter. Klimatförändringar påverkar redan vinodlingen – högre temperaturer, torka och tidigare skördar kräver nya strategier. Odling på hög höjd, värmetåliga druvor och skuggtekniker används mer. Forskningsplattformar som PTVino arbetar aktivt med lösningar.
Vinregioner som Rioja, Penedès och Jerez lockar fler besökare, vilket stärker lokala ekonomier och ökar intresset för vin. Inhemsk konsumtion ökar långsamt, särskilt bland unga i städerna. Fortfarande dominerar export, men fler spanjorer börjar nu köpa kvalitetsvin.
Spanska viner befinner sig i en fas av modernisering, hållbarhet och ursprungsfokus. Tradition och innovation samverkar – vilket gör Spanien till ett av världens mest dynamiska vinländer. Kombinationen av terroirkänsla, inhemska druvor och högt värde borgar för fortsatt framgång internationellt.
1 189kr
1 139kr
1 099kr
1 199 kr
1 588 kr
899 kr
1 272 kr
1 149kr
1 049 kr
1 331 kr
Vinprenumeration
Vinlådor
Topplista
Nyheter
Lagertömning
Presentkort
