Självklart ska vinets och rusets gud från den romerska mytologin också ha en druva uppkallad efter sig. Den gröna druvan är en korsning mellan Silvaner, Riesling och Müller-Thurgau.
Aromatisk nykomling
Bacchus är faktiskt en riktig yngling sett till druvor, oavsett om du räknar från utvecklingen av druvan år 1933 eller från att den blev godkänd år 1972. Även om druvan är tysk kan du idag hitta den även i England, Schweiz och till och med Japan. Eftersom druvan har låga krav och hög avkastning växer den ofta på områden där Riesling inte går att odla. Faktum är att Bacchus också är en av de druvor som är tillåtna att odla för kommersiell vinframställning i Sverige.
Trots att Bacchus mognar tidigt på säsongen hinner druvan utveckla intensiva aromer. Druvorna blir fruktiga med låg syra, i kallare klimat något högre. Med de här egenskaperna passar Bacchus särskilt bra i blandvin, exempelvis med Müller-Thurgau, där Bacchus gör vinet mera smakrikt.
Fläderblom och grästoner
Endruvsviner på Bacchus blir vanligen smakrika, fläderblommiga och aromatiska med en något gräsig ton. Ibland kan vinet smaka lite som en Sauvignon Blanc med lägre syra, andra gånger för drycken tankarna till muskatviner. I den engelska produktionen nämns också ofta citrustoner. Dessutom ger den något högre syran just här vanligen lite krispigare viner.
Skåla med och i Bacchus
Vinguden skulle gilla att vinerna med samma namn passar lika bra till mat som till sällskapsdryck. Höj en skål för Bacchus eller servera med asiatiskt, ljust kött eller lätta fiskrätter. Vissa sorter passar särskilt bra med grillat och med milda ostar. Andra gör sig allra bäst med kycklingrätter eller sallader.
Gemensamt för vinerna är att de är lätta, aromatiska och vanligen alltså har en låg eller medelhög syra. Därför får maten du serverar tillsammans med vinet gärna också vara lätt till sin karaktär.