Riesling, Tyskarnas absoluta favoritdruva sedan medeltiden
Riesling har varit omnämnd i Tyskland redan sedan 1300-talet. På tidigt 1700-talet vann Riesling stor populäritet och klassade ut många andra druvor i vingårdarna runt om i Tyskland.
Även om Tyskland stolt innehar mer än hälften av världens alla odlingar på vinrankor av Riesling så är druvan stor och med väldigt fina exempöar i många andra vinländer, som till exempel Österrike, Nya Zeeland, USA samt även i franska Alsace som förövrigt tidigare tillhörde Tyskland. Riesling är en aromatisk druva med stor karaktär oavsett växtplats och lätt att känna igen med sina toner av gråpäron, äpple, mandel, citrus och då som lime vidare till steninga mineraler och med en frisk syra. Rieslingdruvan mognar sent på året och är väldigt terroir-känslig vilket innebär att den tar upp känslan av sitt ursprung beroende på jordmån och klimatet som den växer i.
Något som också kännetecknar Riesling är att man nästan aldrig lagrar vinerna på ekfat och framförallt inte på ny ek. Riesling är en väldigt lagringsduglig druva, framförallt på grund av den friska syran och för sin stora aromatik. När Riesling har lagrats på flaska under en längre tid utvecklas smaker som petroleum och honung samt torkad frukt. Riesling finns i allt från helt torra viner (vilket kanske är det vanligaste) till extremt söta viner, som tillexempel eiswein (isvin). Eiswein kräver de absoluta rätta förutsättningar för att lyckas. Man skördar druvorna så sent som in i slutet på december månad när riselingdruvorna har fryst och det är ca - 8 grader i vingården. Därför skördar man alltid Riesling druvorna på natten. Detta för att de inte ska tinas upp av solen. Efter det pressar man druvorna varsamt i vineriet och druvmusten är då extremt koncentrerad på grund av att en del av vattnet i druvorna fortfarande är fryst. Eiswein är ett sött, fylligt vin med en frisk syra och låg alkoholhalt, druvorna måste också alltis skördas för hand detta för att kunna selektera ut de druvor som inte är i helt perfekt kondition. Något som också är viktigt är att druvorn absolut inte får vara angripna av någon form av röta.
En annan form av söt Riesling är Trockenbeerenauslese (torkade utvalda bär) Dessa viner är alltis söta och angripna av ädelröta även kallad Botrytis vilket är en möglesvamp som angriper druvorna och får dem att torka ihop. Rieslingdruvorna blir då extremt koncentrerade på sockret och smaken men med bibehållen fräsch syra. De bäst lämpade druvorna för att få den rätta rötan är när druvorna är små och växer i täta klasar. Oavsett söthetsgrad på ett Riesling vin så bör det serveras svalt kring 6-8 grader. Om man avnjuter en ostbricka bestående av massor av olika sorter är det absolut bästa alternativet en halvtorr Riesling.